Fru talman! Det är helt riktigt att det självfallet är olika förutsättningar om man väljer att plantera på Söderåsen, Linderödsåsen eller alternativt någonstans i den småländska moränen. Man ska givetvis anpassa återbeskogningen till de trädslag som har bäst förutsättningar.
Det är alldeles uppenbart framöver, även om det inte finns några statistiska bevis för att vi har fler stormar i dag jämfört med för 20, 30 år sedan. Det var också ett intressant påstående som vetenskapligt kunde beläggas på den konferens i går som jag nämnde.
Det är alldeles uppenbart att man kommer att väga in risknivån med olika typer av trädslagsblandning och framför allt åldern på träden på ett helt annat sätt framöver.
I varje fall i den valkrets jag kommer ifrån kommer vi säkert att se gran och björk, förhoppningsvis ett ökat inslag också av tall. Men det är de trädslag som ändå kommer att dominera.
Fru talman! Även om det kan låta lite krasst med lönsamhet är det bara att konstatera. Den enskilde skogsägaren och hans familj ska kunna leva på det hela också. Detta är också en ganska viktig variabel. Vi kan bedriva skogsbruk av ett annat slag där dessa människor överger sina fastigheter eller bedriver skogsbruk mer passivt och flyttar in till tätorter. Vi får då en landsbygd som blir mer eller mindre öde.
Det vill varken Karin Svensson Smith eller jag ha. Alla vill ha en rimligt levande landsbygd. Det förutsätter också att det finns en rimlig ekonomisk bas för människor att leva på och att inte alla blir långpendlare från sina fastigheter. Det tror jag inte heller vi vill ha.
Därför måste vi vara realister och spela med naturen men också inse att ekonomin är väldigt viktig när man gör de valen. Det lär vi få återkomma till. Kanske kommer miljö- och jordbruksutskottets debatt den 27 maj att också ägna sig åt de frågorna. Vi har ju delat upp det så vist i olika etapper, fru talman.