Fru talman! Till att börja med skulle jag vilja säga att jag håller med Anders G Högmark på en punkt, och det är att det är väldigt viktigt att se det här. Katastrofen är större än vad man kan föreställa sig när man läser om den. Eftersom jag veckopendlar mellan Skåne och Stockholm åker jag tåg, och då ser jag en del av förödelsen i det län som du representerar. Jag har all respekt för att människorna där har lidit stor skada.
Det är kanske just därför som jag tror att det är viktigt att vi i Sveriges riksdag gör ansträngningar för att minska risken för att det här händer igen, eller minska risken för att det blir lika stora konsekvenser nästa gång det händer. Där håller jag med Claes Roxbergh. Vi påverkar klimatet med vårt sätt att leva nu. Frågan är bara när, hur och i vilken omfattning nästa katastrof kommer.
I det sammanhanget är det viktigt att plantera lövträd där de passar - det är inte överallt. Vid stormen 1999 i Skåne var det granen som föll, och de lövträd man planterade står fortfarande även där det var stora stormstyrkor i år.
Lövträd har ett större rotsystem och växer långsammare och är på det viset mer robust. Såvitt jag kan förstå utan att alls vara expert på det är blandad skog mer robust än om man har monokulturer som är likåldriga.
Det är viktigt att man tar ett gemensamt ansvar från de enskilda och staten för att göra skogsbruket mer hållbart så att även kommande generationer kan ha nytta av det. Det är en viktig näring i Sverige. Det måste vi fortsätta att se till att den är.
Det var därför jag pläderade för att man kanske kunde stödja skogsägarna i form av ett lövträdsplanteringsbidrag i fortsättningen. Det är åtgärd som jag tycker att man ska överväga.