Fru talman! Vänsterpartiet står bakom betänkandet i dess helhet och avvisar samtliga reservationer.
Jag är, förutom ordinarie i trafikutskottet, ersättare i miljö- och jordbruksutskottet. Därför kan jag inte låta bli att undslippa mig några reflexioner över den bristande hållbarheten i det svenska skogsbruket. Det är ganska sårbart och går ut på att man ska ta ut vinster - ofta kortsiktiga sådana. Det kan ju kanske låta sig göras om man inte blir utsatt för den sortens påfrestningar som stormen Gudrun utgjorde.
När det var storm i Skåne 1999 verkade jag för en ersättning för lövträdsplantering åt skogsägarna. Det fick vi igenom med Vänsterpartiets benägna hjälp. Det är dyrare att plantera lövträd och de är dyrare att sköta. Jag kan bara notera att de områdena är mindre drabbade i dag än de där man har en ensidig barrträdsplantering. Det beror naturligtvis på vad det är för sorts mark och läge. Man måste nog i fortsättningen tänka lite annorlunda i skogsbruket och göra det mer hållbart och mindre sårbart vid sådana här påfrestningar.
Vi är inte färdiga med stormen i och med att riksdagen fattar beslut om detta. Det är många frågetecken kvar för de drabbade skogsägarna. Återplanteringen är ett problem som måste lösas. Eftersom Ulrica Messing har varit väldigt handlingskraftig hittills förlitar jag mig på att hon kommer att fortsätta att ta hand om de här frågorna på ett bra sätt.
Vi har pratat mycket om väg i dag. Jag vill påtala att man har en unik möjlighet att ta tag i det som vi flera gånger har uttryckt från trafikutskottet, nämligen att man ökar intermodaliteten i godstransportsystemet. Det handlar om en omlastning där man i större utsträckning utnyttjar varje transportslag till vad det är bra på.
När jag förberedde mig för den här debatten läste jag i Svensk åkeritidning. Jag läste om åkeriägare i Värmland. Jag ska komma tillbaka till dem senare. Jag läste också en intressant notis på samma sida, nämligen ett citat ur tidningen Råd och Rön från den 14 februari. Där skriver man så här:
"Oljan har blivit en drog för civilisationen. Efterfrågan bara ökar och den ger svåra biverkningar i form av accelererande växthuseffekt. Nu varnar dessutom allt fler experter för en annalkande brist på olja."
Klart är, konstaterar Åkeritidningen, att en världsomfattande brist på olja får allvarliga konsekvenser. Allting som är beroende av transporter skulle öka i pris. Lokalt påverkas såväl mjölkleveranser som timmertransporter.
Detta är verkligen ett argument för en annan fördelning av transporter mellan väg, järnväg och sjöfart. Självklart måste man utnyttja vägtransporterna för att få ut timret ur skogen, men om man i större utsträckning kör till närmaste hamn eller terminal för vidare järnvägstransport blir transportsystemet mindre sårbart för såväl bristande tillgång till bränsle som högre priser. Hittills har inte detta varit fallet, utan lastbilstrafiken ökade med 3,2 % första kvartalet i år jämfört med första kvartalet 2004.
Det är glädjande att transportindustrin har börjat samarbeta bättre. Vi såg exempel på det i förra veckan när vi hade en utfrågning om godstransporter. Det är nämligen en förutsättning för ett effektivare system att hantera varor i Sverige.
För att återgå till åkarna i Värmland har de kommit överens om att det är olyckligt med de här dispenserna från kör- och vilotiderna och från maxvikten på 60 ton. Man har strävat efter att skydda vägarna genom att inte ha alltför tunga transporter. Av trafiksäkerhetsskäl har man också försökt att begränsa övertidskörningen. Jag noterade med stor tillfredsställelse att även Jan-Evert Rådhström - det kanske beror på att du kommer från Värmland - delar oron över att chaufförer som arbetar på övertid är en risk både för sig själva och för andra på vägarna. Vi måste se till att godset kommer fram - ja. Men vi måste också se till att det inte sker onödiga skador på vägarna. Vi har redan alldeles för mycket av detta.
Oron från Värmland delas enligt Åkeritidningen också av åkare i norr och i Kalmar, där jag tycker att man arbetat väldigt föredömligt med att försöka få ned det fusk som tidigare förekommit med överlaster och uttänjda kör- och vilotider.
Det talas i reservation 1 om att man borde anslå mer pengar för underhåll av vägarna. Då måste jag instämma i vad Monica Green flera gånger har uppmanat er att göra: Tala då om hur det ska finansieras! Är ni beredda att höja skatterna? Från majoritetens sida känner vi ett ekonomiskt ansvar för detta utgiftsområde, och andra utgiftsområden, och då kan man inte belasta någon annan med de ökade kostnader som uppstår på ett transportslag.
Jag vill erinra om det som kallas fjärdepotensregeln - inte precis någonting man står och appelltalar om på gator och torg men väldigt väsentlig för att förstå varför ökade tunga transporter sliter så på vägarna. Fjärdepotensregeln säger att fördubbling av axellasten från 4 till 8 ton ökar nedbrytningen 16 gånger. Därför är det väldigt bra att Vägverket hittills inte har fått in så många ansökningar om dispens från 60-tonsregeln.
På sikt anser Vänsterpartiet som bekant att vi borde ha en EU-harmonisering på det här området och gå ned till den maxvikt på 40 ton som råder i övriga Europa.
Det är en stor utmaning att få ut det här godset ur skogen. Därför är det väldigt bra att regeringen, vilket vi självklart stöder, framför allt har dragit ned kostnaderna för transporter med järnväg och sjöfart. Det är ett sätt att få till stånd den intermodalitet som vi önskat flera gånger tidigare.
Det är också väsentligt, som vi påpekar i trafikutskottet, att sårbarheten i järnvägssystemet minskar, att Banverket får större möjlighet att ta hand om de träd som finns intill spåren, det vill säga kan röja snabbare, och på sikt också att ha ett mer effektivt signalsystem, ERMTS, som ökar kapaciteten i järnvägssystemet.
Slutligen skulle jag vilja säga någonting om vad som står i reservationen angående hamnar. Här vill de borgerliga öka antalet operatörer. Man vill ändra den ordning som hittills rått i hamnarna i Sverige. Risken om borgarna får som de vill i detta avseende är ju att det blir som det delvis blivit inom andra avreglerade områden. I samma andetag klagar ni ju över att de operatörer som finns på telesidan, där det ju blivit flera, inte tar tillräckligt ansvar för konsumenternas behov.
När det gäller hamnarna kan det kanske låta sig göras att en stor aktör på ett mer effektivt sätt skulle kunna tillgodose sina egna behov av lastning och lossning, men vi har ju ett system i Sverige där hamnarna också tar ansvar för de mindre rederier som kommer med gods. Att i det sammanhanget förorda fler operatörer är inte att öka den sammanlagda effektiviteten utan att befrämja det kaotiska tillstånd som förekommer i en del utländska hamnar där man har släppt på detta. Det skulle inte befrämja effektiva godstransporter.