Fru talman! Det här ärendet borde vi naturligtvis ha hanterat samlat. Det är synd, tycker jag, att vi bröt upp det och att olika utskott hanterar det på olika sätt. Nu är det dock som det är, och vi hanterar infrastrukturfrågorna.
Jag tycker att man kan lägga både ett långt och ett kort perspektiv på det som har hänt. I det långa perspektivet kan vi säga att vi står inför en klimatförändring. Vad denna klimatförändring kommer att innebära vet vi inte. Vi kan heller inte med hundraprocentig säkerhet säga att den här stormen berodde på klimatförändringen. Däremot kan vi säga - det visar också de modeller man tar fram - att stormar av den här karaktären kommer vi att få mer av. Sannolikheten för denna typ av vädersituationer kommer att öka i framtiden. Vi kommer att klara oss relativt helskinnade. Medan andra delar av världen kanske får en översvämning, en stor klimatförändring, ökad torka - om vi tittar på Spanien, Italien och Medelhavsområdet - får vi mer regn, mer stormar och något varmare klimat.
Detta betyder dock att här har vi en stor utmaning för det framtida skogsbruket i Sverige och även för infrastrukturen. Vi måste redan i dag börja fundera på hur vi ska anpassa de här systemen till en trolig förändring. Vi vet nämligen att det
blir
en förändring; det enda vi kan fundera på är hur stor eller hur liten den blir. Vi måste definitivt ta hänsyn till den när vi utvecklar och förändrar det framtida skogsbruket, och vi måste också fundera på den när vi bestämmer hur vår infrastruktur ska se ut.
Vi måste naturligtvis också se till att minska denna klimatförändring, minska våra koldioxidutsläpp och utsläppen av andra växthusgaser. Där har vi vår skyldighet som vi måste ta hänsyn till.
Sedan har vi det kortsiktiga perspektivet. Hur löser vi det här problemet? Hur fixar vi nu infrastrukturen? Hur fixar vi skadorna på vägarna? Hur fixar vi de skador vi fått på järnvägen? Vilka eventuella förändringar vidtar vi på kort sikt, det vill säga vilka lärdomar drar vi av stormen? Och hur finansierar vi det här? Alltihop är ganska svåra frågor.
Som medborgare ska vi ha en garanti för att infrastrukturen fungerar. Det betyder att staten har en skyldighet att se till att basinfrastrukturen fungerar. Där ser jag det som positivt att vi nu gör denna lagändring så att vi ställer samma krav på mobiltelefonoperatörerna som på den fasta telefonin. Den ändringen i lagen om elektronisk kommunikation tycker jag är bra. Men vi måste också se till att kommunikationerna, såväl vägar och järnvägar som naturligtvis el- och IT-försörjning, uppfyller de baskrav som medborgarna har.
Det kan inte vara så i fortsättningen att systemet slås ut när vi får en storm. Detta måste fungera, och vi måste se till att få en minskad störningskänslighet i alla de här systemen.
Jag vill avslutningsvis säga att vi från Miljöpartiets sida stöder förslaget i betänkandet till fullo.