Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Även om det är flyget vi diskuterar nu måste utgångspunkten ändå vara det trafikslagsövergripande tankesättet. Det handlar i grunden om att trafikslagen ska komplettera varandra. Alla trafikslag har sin givna plats i systemet.
Sedan Luftfartsverket delades upp har Swedavia AB bildats. Det har tagit hand om de tio nationella flygplatserna plus flygplatsen i Sundsvall, det vill säga elva flygplatser.
Förutom att vara transportslagsövergripande präglas transportpolitiken av ett stort regionalt och lokalt inflytande över infrastrukturinvesteringarna. Med den bakgrunden är det logiskt att bidraget till icke-statliga flygplatser har flyttats över till de regionala planerna.
Regionerna har då frihet att själva prioritera medel antingen till drift av flygplatsen eller till andra åtgärder i trafiksystemet. Det kan till och med vara så att man prioriterar flygplatsen så högt att den får högre bidrag än den hade förut, eller så blir bidraget tvärtom lägre. Det grundas på kunskapen man har i varje region.
Detta svarar till stor del upp till reservation 1 från Socialdemokraterna om att det är regionerna som får avgöra frågan om hur mycket driftsbidrag som går till flygplatserna och hur angeläget det anses vara.
Herr talman! Miljöfrågorna har diskuterats en del här, och det är viktigt att flygets miljöaspekter tas på största allvar, men samtidigt har flyget en viktig roll för en väl fungerande kommunikation i stora delar av landet. Det är alltså en avvägningsfråga. Det som har nämnts här om miljöåtgärder, både när det gäller sättet att flyga och flygbränsle, är naturligtvis ett viktigt arbete som måste fortgå.
Herr talman! I en motion och i reservation 3 kräver Miljöpartiet - eller man uttrycker åtminstone något slags önskan - att inrikesflyget successivt ska försvinna från södra Sverige. Man konstaterar att persontrafik på mindre än tre timmars restid från Stockholms central ska göras med tåg. Styrmedlet skulle vara att icke-statliga flygplatser för att kunna få driftsbidrag ska ligga längre än tre timmar från Stockholms central.
Det kan låta bra på ett sätt, men en reflexion är att det blir lite underligt när man förlägger kommunikationsnavet just till Stockholms central, men det kanske är något jag inte riktigt förstår. I många fall är den regionala flygplatsen en förutsättning för en god tillgänglighet och i förlängningen en bra regional utveckling.
Det är precis för att de ska få avgöra frågan som driftsbidragspengarna har lämnats ut till regionerna.
Edward Riedl nämnde att det för det första finns direktdestinationer även från regionala flygplatser i södra Sverige. Personligen åker jag tåg till Stockholm för det mesta. Men i måndags skulle jag till Visby, och för att över huvud taget hinna med det på en dag måste jag ta flyget även till Stockholm för att sedan flyga till Visby.
Man använder alltså olika trafikslag vid olika tillfällen. Därför blir det resonemang som Miljöpartiet för generellt och lite märkligt, även om miljöaspekten naturligtvis är väldigt viktig.
En annan aspekt som jag har fått mig till del när jag har besökt flygplatser ute i regionerna är att flyget har stor betydelse för ensamresande barn och i viss mån funktionshindrade personer. Det har med både tidsaspekten och möjligheten till assistans att göra, vilket är en stor del av de regionala flygplatsernas uppgift.
Herr talman! Så till frågan om flygledningstjänst och avreglering och konkurrensutsättning av densamma. Jag tror att vi en gång för alla måste slå fast att det här med mer eller mindre säkerhet inte kan diskuteras när det gäller flyget. Flygsäkerheten ligger på en fix nivå, det vill säga högsta möjliga nivå, oberoende av vem som sköter flygledningstjänsten. Det är inte olika regelverk och krav som gäller om Luftfartsverket eller någon privat aktör har hand om flygledningstjänsten. Man garanterar detta genom ett certifieringssystem från Transportstyrelsen. Det är inte bara att sätta i gång och flygleda hur man vill, utan det här är ett godkänt system med Transportstyrelsen som tillsynsmyndighet.
Efter avregleringen av lokala flygledningstjänster har en privat aktör etablerat sig i Sverige, nämligen Aviation Capacity Resources AB, ACR, som finns på flygplatserna i Växjö, Örebro, Västerås och Trollhättan-Vänersborg.
Det har antytts i debatten att det här skulle ha någonting med säkerhet att göra, och det känns nästan beklämmande att man antyder att det inte skulle vara helt säkert att anlita de här flygplatserna. Det är naturligtvis inte alls på det viset, utan flygsäkerheten är fix och alltid på högsta möjliga nivå.
Den enda skillnad som man upplever på flygplatserna är att tjänsten har blivit billigare. Dessutom är det en av de få kostnader som verkligen går att påverka på flygplatserna. Det är dyrt att driva en flygplats, men den här kostnaden går att påverka.
Det har antytts i något inlägg att det var mycket problem kring det här, men när jag besökte Trollhättan-Vänersborgs flygplats hade man bara positivt att säga om möjligheten att kunna handla upp flygledningstjänster med en privat aktör. De hade inga negativa erfarenheter av detta. Dessutom - vilket de påpekade och apropå det här med det militära flyget - ligger deras flygutrymme granne med Sotenäs flygflottilj. Jag tror att jag nämnde det i utskottet någon gång. De har dagligen mängder av kontakter med det militära flyget och Sotenäs. Vi ska nog alltså inte se det som ett stort problem, utan det är högst möjligt att lösa.
Man kan läsa i den socialdemokratiska motionen att det skulle vara fråga om något slags ideologisk privatisering. Det handlar definitivt inte om det, utan det handlar om att ha flygledning på ett kostnadseffektivt sätt.
Folkpartiet står bakom det gemensamma tillkännagivandet om att vi ska avvakta beredningen av den statliga utredningen
Färdplan för framtiden - en utvecklad flygtrafiktjänst
, men det här måste snabbt komma till ett avgörande, för det får inte skapas någon osäkerhet om vad som kommer att hända. Det finns inte på Folkpartiets agenda att man ska återreglera. Det har ingen sagt här heller, men det är bra att vi är tydliga med det.
Målet är fortsatta möjligheter till konkurrensutsättning, och det handlar definitivt inte om att det ska ske någon återreglering. Det beskedet vill jag ge.
(Applåder)
I detta anförande instämde Lotta Finstorp, Gunnar Hedberg, Edward Riedl, Jessica Rosencrantz och Eliza Roszkowska Öberg (alla M) samt Anders Åkesson (C).