Herr talman! I dag debatterar vi trafikutskottets betänkande om luftfartsfrågor. Vi ska hantera allt från miljöfrågor och flygtrafikledningstjänster till inrikesflygets roll i framtidens Sverige.
Flygets roll som transportmedel måste ses som en del i ett sammanhållet infrastruktursystem där även väg, järnväg och sjöfart ingår. Oftast används de olika delarna i någon utsträckning för att klara både persontransport och transport av gods till olika destinationer. Mycket sällan klarar ett av transportslagen hela resan.
Jag brukar ofta använda min egen resa till riksdagen för att förklara precis vad detta innebär och varför man bör ha en samlad politik på området. Jag börjar min morgon tidigt med en taxiresa ut till flygplatsen. Från Umeå flyger jag sedan ned till Stockholm. Från Arlanda tar jag tåget, det vill säga Arlanda Express, in till stationen här i Stockholm och avslutar med en promenad in till Riksdagshuset.
På liknande sätt reser åtskilliga tusentals människor varje dag kors och tvärs, både inom landet och till andra länder, för att kunna ta sig till och från arbete, för besök hos släktingar och för rena nöjesresor. Skälen för resorna är många, men det som förenar är behovet av alla de olika delarna av transportslagen för att klara hela resan.
Miljontals av dessa personer med helt unika resor använder varje månad flyget som en del i den totala resan. Vi vill resa säkert, punktligt, bekvämt och snabbt men också så miljövänligt som möjligt. Flyget är en viktig del av det moderna sättet att leva. Vi använder flyget för att snabbt transportera oss långa sträckor för arbete, affärer och semester.
Runt om i världen sker nu en snabb utbyggnad av flygkapacitet. Det är framför allt i Asien och i Mellanöstern som det går allra snabbast just nu. Världen fortsätter att krympa till följd av att vi får fler flygplan, fler flygbolag och nya och ännu större flygplatser. Det som driver denna utveckling är att allt fler människor runt om i världen får allt bättre ekonomi och då också får råd att flyga. Det är i grunden en bra utveckling som möjliggör att människor reser och träffas för att göra affärer och för att lära sig mer om varandra. I länder där människor har levt i förtryck och med reserestriktioner är flyget dessutom ofta symbolen just för friheten.
Flyget står för några enstaka procent av våra koldioxidutsläpp. Det finns olika sätt att räkna på detta, och man får därför fram lite olika siffror. Alldeles oaktat vilka siffror vi använder har flyget sitt ansvar att ta som en del i miljöarbetet.
Det har skett och sker fortsatt en snabb utveckling för att minska utsläppen. Det handlar om allt från bättre motorer, nyare flygbränslen, gröna inflygningar, anpassad hastighet, bättre flygplanstyper, samordnad flygledning och rakare flygrutter men också arbete för att få ned koldioxidutsläppen på våra flygplatser.
Detta och mycket mer gör att utsläpp per passagerare och kilometer har minskat och fortsatt kommer att minska dramatiskt i framtiden. Det är också en nödvändig utveckling när allt fler människor i vår värld reser sig ur fattigdom och har råd att börja flyga.
I dag är den övervägande delen av resenärer mellan Europa och Asien just européer. Inom en snar framtid kommer detta att dramatiskt förändras. Det kommer inte att bero på en utveckling där européer slutar flyga till Asien, utan det kommer att bero på att allt fler människor i Asien kommer att börja flyga till och från Europa.
Herr talman! Flygplatserna i Sveg, Mora-Siljan, Gävle, Borlänge, Torsby, Hagfors, Karlstad, Västerås, Eskilstuna, Linköping, Trollhättan, Göteborg, Falköping, Jönköping, Oskarshamn, Halmstad, Växjö, Kalmar, Ängelholm, Helsingborg, Ljungbyhed, Kristianstad, Bromma och Ronneby är bara några av alla de flygplatser som Miljöpartiet vill ska försvinna. De skriver i sin motion, som vi bland annat behandlar i det betänkande vi har framför oss i dag, att de vill ta bort det statliga driftsbidraget. Om det inte hjälper kan de tänka sig ytterligare åtgärder för att se till att alla dessa flygplatser och många därtill ska försvinna. Det enda som ska finnas kvar söder om Sundsvall är flygplatsen i Visby, och gissningsvis också någonstans att landa i Stockholm - dock inte Bromma, för den vill de ta bort.
Sverige är ett av Europas till ytan största länder. Vi har långa avstånd. En sådan här politik skulle inte bara försvåra nöjesresande utan allvarligt skada möjligheten till arbetspendling inom landet, möjligheter för företag att ha huvudkontor utanför Stockholm och svensk tillväxt i stort. Allt detta skulle hotas. Vi från Alliansen anser tvärtom att ett väl utbyggt inrikesflyg är nödvändigt för att hela Sverige ska kunna leva och utvecklas.
Herr talman! Ett enigt trafikutskott föreslår riksdagen att rikta ett tillkännagivande till regeringen i frågan om avregleringen av flygtrafikledning. Regeringen föreslås återkomma till riksdagen för att tillförsäkra att den inhemska avregleringen fortsatt klarar både säkerheten och Försvarsmaktens behov.
Det var den tidigare socialdemokratiska regeringen som initierade detta arbete och denna reform för att avreglera flygtrafikledningstjänsten. Vid maktskiftet 2006 blev det sedan alliansregeringen som fortsatte att bära denna reform och också genomförde den. Det handlade helt enkelt om att säkra krav på ökad säkerhet men också om behovet av att minska kostnader för just denna tjänst.
I grunden handlar det om möjligheten för flygplatser att sänka sin kostnadsvolym. I dag går i praktiken samtliga kommunala flygplatser med ekonomiskt underskott. Detta ska hanteras av kommunpolitiker som troligen hellre vill använda pengarna till barnomsorg, skolverksamhet och äldreomsorg - för att nämna några områden.
Ungefär hälften av kostnaderna för en svensk flygplats är just för flygtrafikledning. De upphandlingar som vi har gjort så här långt har sänkt kostnaden med i storleksordningen 25 procent för de flygplatser där man har hunnit med att konkurrensutsätta denna del. Totalt omsätter flygtrafikledningen, förutom en-route-delen, det vill säga den del som inte är avreglerad, varje år i storleksordningen 950 miljoner kronor. Reformen kan alltså med bibehållen säkerhet sänka kostnaderna för flygplatser och flygbolag med ett par hundra miljoner kronor varje år. Det är mycket pengar för en bransch som lever med väldigt små marginaler. Många flygplatser har redan i dag svårt att överleva.
Luftfartsverket och de privata företag som är godkända för att bedriva verksamheten lever under samma regelverk, som är mycket strikt och som kontrolleras av Transportstyrelsen. Det finns inget som pekar på att säkerheten skulle vara annorlunda beroende på huvudman inom flygtrafikledning lika lite som mellan flygbolag med olika huvudmän som lever med samma regelverk. Säkerheten är rigorös och kompromissas aldrig med när det gäller flyget. När det gäller flyget finns det egentligen bara ett läge med säkerheten, och det är den högsta tänkbara som man kan ha. Det är också just därför det är så säkert att flyga i större delen av världen; man lever efter mycket tuffa regelverk.
Jag har under den senaste tiden besökt några olika flygplatser runt om i landet, framför allt de kommunala flygplatserna med både röda och blå kommunledningar. Det man har sett är behovet av reformen. Detta är en av de få kostnader på en flygplats som man kan påverka. Oaktat om det är rött eller blått styre ser man att detta är en bra reform.
Vi ser en utveckling i Europa där allt fler länder öppnar sina marknader för flygtrafikledning just för att få ned kostnaderna med bibehållen eller högre säkerhet. En trolig utveckling är att vi i framtiden kommer att se kanske fem till tio stora bolag - troligen några av dem statliga - som kommer att förse större delen av Europa med flygtrafikledning. För egen del hoppas jag att Luftfartsverket kommer att vara en av de aktörer som kommer att leva kvar. Men för att det ska bli verklighet är det viktigt att vi i ett tidigt skede rustar för och möjliggör just detta. Sverige har stort förtroende när det gäller kunnande inom flygtrafikledningsområdet. Det är ett kunnande som också är eftertraktat i många andra länder.
Jag ser fram emot att regeringen återkommer till riksdagen med en proposition med ett väl avvägt förslag där Luftfartsverket ges möjlighet att påbörja resan mot att bli en stor aktör på den internationella marknaden inom flygtrafikledning samt att regeringen visar hur vi fortsatt ska tillförsäkra att den inhemska avregleringen klarar både säkerhet och Försvarsmaktens behov.
Herr talman! Delar av oppositionen har en direkt flygfientlig politik. Det är med stor oro man ser när de lyckas hitta varandra. Från Alliansens sida har vi fortsatt en mycket positiv inställning till flyget som en viktig del av en sammanhållen transportinfrastruktur i vårt land. Det är också viktigt att vi fortsatt har bra flygförbindelser med andra länder både för att vi ska kunna göra affärsresor och semesterresor och för att andra ska kunna komma till Sverige för affärer och nöjen.
Det är med stor glädje jag följer alla nya utrikesförbindelser som växer fram från Stockholm men också från de regionala flygplatserna som Skellefteå, Norrköping och Örebro. Den här utvecklingen gör faktiskt att spanjorer är en av de snabbast växande turistgrupperna i staden Skellefteå i norra Sverige. Det är en spännande utveckling som ger tillväxt i alla delar av vårt land. Den bidrar också till det mellanmänskliga utbytet.
Samtidigt tar vi miljöutmaningarna på största allvar. Vi ska fortsätta det arbetet. Men lösningen är inte att vi slutar resa utan att vi i stället minskar utsläppen på det resande vi gör.
Jag yrkar med detta bifall till utskottets förslag till beslut.
(Applåder)
I detta anförande instämde Christer Akej, Lotta Finstorp, Jessica Rosencrantz och Eliza Roszkowska Öberg (alla M).