Herr talman! Jag har följt den här debatten genom
Ingela Thaléns fråga till arbetsmarknadsministern
och svaret på den. Jag kan konstatera att
regeringen har tagit ovanligt lång tid på sig för att
komma ur startgroparna.
Det var ju en chans som riksdagen gav regeringen,
ett bemyndigande att snabbt komma tillbaka med
ett förslag till program. Min uppfattning är, Börje
Hörnlund, att regeringen har litet svårt att tackla
bokstavsfrågorna. Eller är det kanske så att
slitningarna i regeringen är för stora, så att det inte
finns något egentligt utrymme för att stödja ett
förbättrat bostadsbyggande och en förbättrad
ombyggnadsverksamhet?
Jag vill påminna om att ROT-programmet för
1993/94 var ett initiativ som togs av
socialdemokraterna och som följdes upp av en
överläggning med regeringen. I den deltog
Centerpartiet, Folkpartiet och
Socialdemokraterna, men jag noterade redan då att
Moderaterna inte var med då. Och där har vi
orsaken till regeringens oförmåga att själv lägga
fram ett bostadsprogram.
I regeringens proposition står ju också att man inte
räknar med några förbättringar 1994 och kanske
inte heller 1995. Men 1996 skall de stora
förbättringarna komma, allt enligt regeringens
egen uppläggning.
Jag kan ha en viss förståelse för hur det kan vara att
vara arbetsmarknadsminister i en regering som så
kraftigt domineras av Moderata samlingspartiet
och deras välkända uppfattning om
bostadspolitiken.
Det utförligt refererade förslag som nu föreligger är
ett försök. Men jag tycker att man kanske ändå
borde ha funderat över om inte alla dessa
fantastiska möjligheter att bygga upp
bostadsmarknaden skulle kunna tas bättre till vara.
Vi har ju ett stort antal bostäder som behöver
byggas om. Vi har ett lågt bostadsbyggande. Jag
höll på att säga att det är det lägsta i modern tid,
men det är faktiskt det lägsta sedan före andra
världskriget. Det är ju ett bra tag sedan. Vi
befinner oss i ett läge med låg inflation, låga räntor
och mer hanterbara produktionskostnader ä för ett
par tre år sedan. Detta tillgodogör sig Börje
Hörnlund i sitt regeringsarbete.
Men det märkliga är att ingen vill bygga just nu.
Det finns ingen som vill sätta i gång några byggen.
Vi har en regering som inte är särskilt intresserad,
och vi har en bostadsmarknad där ingen vill sätta i
gång trots att förutsättningarna är de bästa
någonsin. Tycker inte Börje Hörnlund att det är ett
ganska märkligt förhållande?
I slutet på 80-talet, som vi hörde berättas om
tidigare, var det en mycket stor aktivitet på
byggmarknaden. Det var mycket stor efterfrågan
på lägenheter. Det fanns väldigt många människor
som ville bygga trots att vi hade ett högt
kostnadsläge. I dag när förutsättningarna är i
grunden förändrade finns det ingen som vill bygga.
Det finns faktiskt inte heller någon som efterfrågar
bostäder, för att vara alldeles uppriktig. Men
bristen på efterfrågan sammanhänger ju som
bekant med det område som Börje Hörnlund har
specialiserat sig på, nämligen arbetsmarknaden. Vi
har ju en mycket stor arbetslöshet.
Problemet med om det skall byggas bostäder eller
ej, om det skall vara ROT-program eller inte och
om det skall vara ombyggnadsverksamhet eller inte
ligger i att vi har olika meningar om hur vi skall
tackla arbetsmarknaden. Den som inte vill tackla
arbetsmarknaden och avskaffa arbetslösheten
behöver inte heller bygga några bostäder.