Herr talman! Börje Hörnlund går medvetet förbi
det som var kärnan i min frågeställning. Jag tycker
naturligtvis att det är alldeles utmärkt att
Arbetsmarknadsstyrelsen kan förhandla med
upphandlare, byggare och kommuner för att
komma fram till ekonomiskt vettiga projekt. Jag
har inget emot att det innebär att man pressar
tillbaka bidraget från 30 % till 20 %, eller om det
var 22--23 %. Det är ju slutresultatet i en sådan
förhandling som är viktigt.
Min poäng i resonemanget om de medel som skall
användas innevarande år är oron för att regeringen
har gjort regelverket så komplicerat att man kanske
över huvud taget inte kommer fram till några
objekt. Jag frågar arbetsmarknadsministern:
Varför lägger man in begränsningar inom ramen för
bidragen på högst 30 % så att det finns risk för att
det över huvud taget inte finns några objekt som
faller innanför dessa ramar?
Syftet med riksdagens beslut var att under
innevarande år använda pengar för att pressa
tillbaks den öppna arbetslösheten med hjälp av
åtgärder som dessutom är samhällsnyttiga, t.ex.
reparation, ombyggnad och tillbyggnad.
Den andra frågeställningen handlar om det oerhört
komplicerade i att man i det här perspektivet, från
april/maj fram t.o.m. juni, för in ett helt nytt
regelverk med föreskrifter, förordningar,
kontrollsystem osv. för ett bidrag på 10 %. Det är
därför som jag frågar Börje Hörnlund om detta
verkligen är genomtänkt.
Jag vill inte påstå att regeringen har gjort dessa
begränsningar därför att den är litet sur över att det
inte var regeringen som tog det här initiativet.
Regeringen hade möjlighet att göra detta från
december förra året och fram till i mars. Då sade
ett enigt arbetsmarknadsutskott att det faktiskt fick
vara nog. Men det är klart att tanken har slagit mig.
Nu säger Börje Hörnlund att han kan lova att den
sysselsättning som han har redovisat här kommer i
gång. Det innebär att omfattningen av projekten --
kanske inte just enskilda projekt -- kommer att ge
ett resultat motsvarande ca 17 000 arbetstillfällen.
Det finns en passus i regleringsbrevet som jag vill
ställa en fråga om. Det står att det skall finnas vissa
dispensmöjligheter för senare start. Med detta
komplicerade regelverk måste den
dispensmöjligheten definitivt behandlas med stor
generositet. Är detta också Börje Hörnlunds
uppfattning?