Herr talman! Jag tackar utrikesministern för det
utförliga svaret.
Sydafrika var det enda landet i hela världen i vilket
rasåtskillnaden var fastställd i grundlag. I
grundlagen var det klart uttalat att människorna i
Sydafrika inte hade lika värde. Människovärdet
hade olika valör.
Apartheidsystemet har satt djupa rötter. Att
eliminera apartheid från alla lagar och förordningar
kommer knappast att möta något motstånd i det
nya parlamentet.
Utrikesministern och jag delar uppfattningen att
Sydafrika nu står inför den svåra uppgiften att i den
grå och mödosamma vardagen arbeta för att
undanröja apartheidsystemets förödande effekter.
Det är klart att befrielsen härifrån i första hand
ankommer på Sydafrikas folk att genomföra. Det
finns också en stark beslutsamhet hos en bred
majoritet att uppnå detta mål i det praktiska livet,
även om de sydafrikanska högerextremisternas och
fascisternas revanschlystnad inte får underskattas.
De massakrer som förekommit under de senaste
dagarna är ett oroväckande tecken på att faran inte
är över.
Det internationella samfundet har ett stort ansvar
vad gäller att medverka och ge aktivt stöd till en
demokratisk och progressiv utveckling. Det är
förpliktande att på ett nytt och konstruktivt sätt
göra dessa insatser som ett fullföljande av den
långvariga internationella sanktionspolitiken och
stödet till befrielsekrafterna i Sydafrika.
Sanktionerna medverkade till apartheidregimens
fall men tillfogade också landets befolkning och i
synnerhet de fattiga mycket stora umbäranden.
Alla är nu ense om att se framåt, att söka läka
såren. ANC:s plan för framtiden, fastställd i ett
konkret och detaljerat program, främst för arbete,
utbildning och bostäder åt alla, är ett uttryck för en
stark ambition men också en nödvändighet.
Sveriges stöd har faktiskt minskat under det senaste
budgetåret. Det gäller nu att höja nivån på vårt
bistånd och ytterligare förstärka insatserna,
eftersom vi vet att Sydafrika har lyckats med det
första steget genom de demokratiskt genomförda
parlamentsvalen. Det har via SIDA byggts upp en
beredskap för detta. Det gäller nu att snabbt föra
ut biståndsinsatserna på ett så verksamt sätt som
möjligt i samverkan med den nya
regeringsadministrationen i Sydafrika.
Utrikesministern säger att biståndet från
omvärlden inte kan lösa Sydafrikas problem. Nej,
det har även jag understrukit. Men
utrikesministern gör det på ett så starkt sätt att det
kan få en negativ effekt. Sverige bör dels genom sitt
eget exempel, dels genom ett aktivt agerande i
internationella fora, verka för att biståndet
förstärks väsentligt. Jag delar utrikesminsterns
uppfattning om betydelsen av handelsförbindelser
och utländska investeringar. Sverige har en
goodwill i Sydafrika som den svenska regeringen i
fortsättningen kan ha stor nytta av.
Sverige gjorde en historisk insats för Sydafrikas
folk under de långa, svåra åren. Sverige kan
fullfölja denna politik genom att vara aktivt och
pådrivande. Sydafrika kan, om utvecklingen i
landet blir politiskt, ekonomiskt, socialt och
kulturellt gynnsam, spela en stor roll inte bara i
södra Afika utan på hela den afrikanska
kontinenten, vilket i dag är starkt behövligt, med
hänsyn till den mycket allvarliga utvecklingen i
många länder i området.
Ser man frågan från detta perspektiv får en aktiv
och progressiv politik en helt annan dimension. I
fråga om den restriktivitet som trots allt finns i en
del av utrikesministerns svar bör en omprövning
ske i en mer positiv och dynamisk anda.
AWEPA vill gärna verka på detta sätt och utgår
från att Sverige i fortsättningen kommer att ge
organisationen, som gjort viktiga pionjärinsatser,
ett verksamt politiskt och ekonomiskt stöd.