Herr talman! Det är bra att Hans Göran Franck har
ställt denna interpellation, så att vi får tillfälle att
diskutera hur Sverige som nation skall förhålla sig
till Sydafrika i framtiden och hur Sveriga skall
kunna stödja ett demokratiskt Sydafrika.
I svaret på interpellationen tar utrikesministern
upp den glädje som vi alla känner över
valresultatet. Liksom tidigare talare hade också jag
förmånen att delta som valobservatör, och jag är
stolt över att Sveriges riksdag skickade en stor
delegation, liksom AWEPA. Det är viktigt att ha
observatörer direkt på plats, och för oss som var
med var det ett historiskt tillfälle som vi aldrig
kommer att glömma.
Det var också viktigt att den svenska regeringen
deltog i presidentinstallationen, att Bengt
Westerberg själv kunde delta. Det är en viktig
signal från Sverige. Men jag menar att glädjen över
själva valresultatet inte får fördunkla framtiden och
behovet av fortsatta insatser.
Jag vill därför fortsätta att diskutera med
utrikesministern hur alla vi som har deltagit från
partier och enskilda organisationer i Sverige i
framtiden skall kunna stå på den nya demokratiska
regeringens sida, inte bara i arbetet för ett
demokratiskt Sydafrika utan i arbetet för ett
Sydafrika där alla människor har rätt till en god
levnadsnivå. Så är ju inte fallet i dag.
Herr talman! I interpellationen frågar Hans Göran
Franck och alla vi som står bakom den hur Sverige
skall kunna ge ytterligare stöd och bistånd till
Sydafrika. I svaret hänvisar utrikesministern till de
insatser som görs, till behovet av internationella
insatser och till att det inte är bistånd som skall
åstadkomma förändring utan Sydafrikas egen
regering.
Jag tror att vi alla delar uppfattningen att det
naturligtvis är landets egen regering som skall
utföra det stora arbetet och att den internationella
opinionen är viktig. Jag och Vänsterpartiet
instämmer i att Sverige, som har legat före på
biståndsområdet, har en viktig roll i att dra med sig
andra länder och skapa ett brett internationellt
stöd.
Men, herr talman, detta minskar ju inte Sveriges
ansvar. Det pinsamma i historien är ju att Sverige,
som under alla år har stött ANC och olika
biståndsprojekt i enskilda organisationer, i år
faktiskt minskar biståndet till Sydafrika. Det går
inte att komma ifrån, trots dessa uttalanden om hur
vi skall ge stöd i framtiden.
Den borgerliga regeringens bistånd till Afrika har
totalt sett minskat med 120 miljoner kronor den här
budgetperioden. Och just stödet till Sydafrika har
de facto minskat, i och med att stödet till ANC som
politiskt parti med rätta togs bort. Men det finns ju
en rad andra organisationer och verksamheter som
faktiskt är med och bygger upp det nya Sydafrika.
Herr talman! Jag skall bara nämna några exempel
på biståndsinsatser där Sverige faktiskt har spelat
en viktig roll.
Vid en tidigare resa med AWEPA i februari, då
Hans Göran Franck och flera andra av oss här i
riksdagen hade tillfälle att delta, besökte vi något
som hette Legal Resources Centre i Durban; det
finns flera kontor runt om i Sydafrika. Det är en
oerhört viktig organisation, som stöder människor
som hittills har kommit i kläm med rättvisan och
med stor risk även i framtiden kommer att göra det.
Det är fall där militär och polis har begått
övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.
Denna organisation utgör ett ovärderligt stöd för
enskilda personer, men den lyfter också fram och
visar på övergreppen i massmedierna och genom
rapporter. Det är ett av de områden där Sveriges
biståndspengar har gjort stor nytta.
Ett annat exempel som jag gärna vill nämna gäller
en organisation som heter National Childrens
Rights Committee. Vi hade förmånen att få träffa
Shirley Mabusela och flera andra av dem som
arbetar konkret just med att stärka barnens
rättigheter. Organisationen kan närmast betraktas
som en Rädda barnen-organisation men med
mycket starkt stöd. Hittills har man med knappa
resurser, med stöd av UNICEF, svenska Rädda
barnen och indirekt av SIDA och svenska
biståndspengar, kartlagt hur speciellt barn och
kvinnor har drabbats av fattigdom under apartheid.
Denna organisation är nu beredd att aktivt verka
för att barnens levnadssituation förbättras och att
kvinnors hälso- och utbildningssituation förbättras.
Man har på en rad olika områden visat på hur man
skall kunna gå vidare. Det kan man göra, bl.a. med
hjälp av svenska biståndspengar.
Herr talman! Jag vill till slut upprepa frågan till den
svenska regeringen.
Det är bra att vi kan glädjas tillsammans över
demokratins framgångar i Sydafrika. Men det
räcker inte, utrikesministern! Vi måste också ge
aktivt stöd i praktiken.