Herr talman! Jag tycker att det är oerhört roligt att
vi här i Sveriges riksdag gemensamt kan glädjas
över det som sker och har skett i Sydafrika. Jag
tycker till och med att det kanske är behövligt, med
tanke på de många dystra -- för att inte säga
fasansfulla -- rapporter som kommer från andra
delar av Afrika. Jag tänker då på Rwanda. Vi
behöver detta, och Afrika behöver detta.
Därför är det också så viktigt att den nya
sydafrikanska regeringen, med president Mandela i
spetsen, lyckas i sitt mycket svåra och hårda arbete.
Självfallet skall Sverige vara där, och självfallet är
min starka förhoppning, som jag har gett uttryck
för flera gånger tidigare, att det breda svenska
engagemanget skall fortsätta. Jag hoppas verkligen
det.
Jag förstår att detta också är er aktiva strävan och
förhoppning. Det finns ju en risk att engagemanget
minskar nu när målet, i form av apartheidsystemets
avskaffande, är nått, även om vi vet att arvet efter
det finns kvar. Men så får inte ske.
Visst är det sant att det har blivit en smärre
neddragning av biståndet på grund av växlingen
från stödet till ANC, som ju var helt nödvändig och
principiellt riktig. Trots allt fattade riksdagen den
22 april beslut om ett stöd på 220 miljoner kronor
för budgetåret 1994/95. Det är i alla fall en ganska
god fortsättning. I detta finns många mycket
angelägna insatser.
Min förhoppning är att det svenska biståndet nu
gradvis kommer att övergå i ett bredare
utvecklingssamarbete med Sydafrika. Det är alldels
nödvändigt, och jag tror att vi kommer att finna att
det är den sydafrikanska regeringens önskan. Man
kommer att vilja se Sverige aktivt på många fält och
på många olika områden.
Jag tycker att det är ganska naturligt att vi ser
satsningar på undervisnings- och miljöområdena.
Vi kan se pilotsatsningar för att försöka förbättra
bostadsområdena, sanitära insatser där Sverige har
stor erfarenhet. Som jag nämnde är Sverige aktivt
även på det internationella planet. Det gäller
planeringen av kraftfulla insatser från
Världsbanken till förmån för ett socialt
uppbyggnadsprogram för eftersatta organ och
områden i Sydafrika. Där är Sverige redan
engagerat. Det kan t.o.m. bli tal om
samfinansiering med svenska biståndsmyndigheter.
Jag menar att det också är väldigt viktigt att Sverige
har en möjlighet att delta i EU:s gemensamma
planering. Jag tror att vi kan göra en betydande
insats där. Jag tror också att vi kan förvänta oss
ytterligare internationella insatser i FN:s regi.
Sverige skall vara engagerat i dessa. Vi ger i dag 120
miljoner kronor till CADK, vilken jag tror kan bli
en mycket viktig samarbetsorganisation för hela
södra Afrika. Sverige kommer att arbeta aktivt för
att Sydafrika skall inlemmas på ett riktigt sätt.
Detta är några av de områden vi är verksamma
inom. Jag är alldeles övertygad om att svenska
organisationer måste fortsätta ett brett arbete. Det
gäller också AWEPA. Jag tycker också att det är
kolossalt viktigt att vi fortsätter att ge bistånd till
rättsvårdande institutioner och till MR-institut för
uppbyggandet av en demokratisk samhällskultur.
Vi förstår alla att det tar tid innan
apartheidtänkandet är avskaffat i alla olika delar av
det sydafrikanska samhället. Där kan Sverige
fortsätta att göra en insats.