Fru talman! Det är ju ett motionsbetänkande vi diskuterar. Mycket av vad de tidigare talarna har tagit upp rör propositioner, alltså förslag, som kommer att komma inom en snar framtid. Jag får be er att ge er till tåls till dess att vi har texterna framme och vi faktiskt kan veta vad de innehåller. Ni går på hörsägen. Ni läser. Men vi vet faktiskt inte vad det står.
Ni raljerar över att jag står som ensam företrädare för Alliansen. Men vi noterar att även ni saknar representanter. Varför vi gjorde den här bedömningen är just för att det är ett motionsbetänkande, vi diskuterade snarlika frågor alldeles nyligen, och vi kommer att få utveckla dessa frågor i samband med att propositionerna behandlas.
Fru talman! I måndags startade ansökningsomgången för dem som tänker börja plugga på universitet och högskolor i höst. Senast den 15 april ska den intresserade ha anmält vilket program eller vilka kurser som lockar till studiebänken. Det är naturligtvis en spännande tid för alla som söker. Vissa kommer att få sina förstahandsval infriade, medan andra kommer att bli besvikna för att de inte kom in på den önskade utbildningen.
Det är också en tid när många fattar ett viktigt beslut för sin men även för Sveriges framtid, eftersom högskolestudier är en investering såväl för den enskilde som för samhället.
Med tanke på arbetsmarknaden och de stora ungdomskullarna beslöt Alliansen att öka på antalet högskoleplatser tillfälligt för de närmaste åren. Ökningen skedde i dialog med lärosätena, där universitet och högskolor som sade sig kunna bibehålla kvaliteten också fick tilldelning av extra platser.
Att vänsterkartellen sedan vill späda på med ytterligare 2 500 platser är bara väntat. Bygg ut och bygg till har alltid varit mantrat, detta oavsett vilket behov som finns och vilka effekter det har fått för kvaliteten. Det är inte seriöst.
I samband med årets ansökningsomgång skärps kraven för grundläggande behörighet. Nu kommer det att krävas godkänt i svenska, engelska och matematik. Det kan tyckas självklart, men hittills har det inte varit så, och dess värre är det en välbehövlig skärpning som nu kommer till stånd. Det visar inte minst den rapport som Högskoleverket presenterade i juni i fjol. Där hade universitetslärare tillfrågats om nya studenters kunskapsnivå. Man har ju länge talat om och varnat för en gymnasifiering av högskolan, och det bekräftas i den här studien.
En majoritet av lärarna hävdar nämligen att studenternas förkunskaper har förändrats under senare år, ofta till det sämre. Lärarna ansåg att dagens studenter har svårare än gårdagens att uttrycka sig skriftligt, att de är svagare i matematik, har för ytliga kunskaper i engelska samt att motivationen och ambitionerna brister. Dessutom menade lärarna att många studenter kräver alltför mycket hjälp och service och inte tar ansvar för sina studier.
Men det fanns tack och lov en plussida också. I de sammanhangen lyfter man upp att studenterna i dag är duktigare på att tala inför andra, att samarbeta och att använda datorer.
Universitetskanslern har varit mycket i ropet i dag. Faktum är att han faktiskt var bekymrad över resultatet i den här rapporten, och när han kommenterade den såg han flera orsaker till den uppkomna situationen. Däribland fanns just låga förkunskaper men också den bristande konkurrensen till olika utbildningar. Då krävs det ju generellt lägre betyg för att komma in. Detta är en konsekvens av att antalet platser har byggts ut i en väldigt snabb hastighet.
Universitetskanslern menade att universitet och högskolor därför står inför stora utmaningar. För det första handlar det om att studenter med goda förkunskaper fortfarande måste bli utmanade för att klara sina studier. För det andra måste högskolorna jobba för att lyfta upp en grupp studenter från en lägre kunskapsnivå till en fullgod akademisk nivå. För det tredje gäller det att få universitet och högskolor att hålla kvar sina krav på kvalitet så att man inte sänker ribban för att studenterna ska bli godkända.
Det här är viktiga ord, och det är ett hårt arbete som väntar.
Vi i Alliansen är redo. Vi har dessutom aviserat att vi kommer att ytterligare skärpa kraven på förkunskaper, för när den nya gymnasieskolan genomförs höjs ribban ett snäpp till. Visst kan det innebära att vissa inte kommer att klara behörighetskraven, men vi tycker att det är en sjystare filosofi än att lura in studenter som får slösa tid och pengar på utbildningar som de kanske inte har förkunskaper och förmågan att klara.
Jag är ganska säker på att vänsterkartellen inte kommer att hålla med oss, men enligt vår uppfattning håller det inte att som dem bara slentrianmässigt ropa på fler platser och återställare. Trots att många rapporter har presenterats det senaste decenniet om att resultaten i vårt utbildningssystem sjunker har inget hänt. I stället har man ifrågasatt rapporteringen, och Miljöpartiet skriver till och med i sin budgetmotion att Alliansen har fel fokus i sin utbildningspolitik. Det kanske inte förvånar, men de fortsätter och menar att det är feltolkningar, avsiktliga eller inte, av internationella jämförande undersökningar som har legat till grund för vår politik.
Det är inte sjyst eller seriöst att uttrycka sig på ett sådant sätt. De rapporter som har presenterats borde ha fått vem som helst att börja tänka om och att utvärdera vad som faktiskt måste göras för att få våra unga att klättra på kunskapsstegen. Men det vill inte vänsterkartellen ta till sig, utan det är more of the same som gäller.
När den förre utbildningsministern Leif Pagrotsky talade inför Malmöstudenter i förra veckan tyckte han att Socialdemokraterna hade varit alltför passiva i den utbildningspolitiska debatten under senare år. Men det är inte vi i Alliansen. Vi har inte varit passiva vare sig i debatterna här eller i arbetet för ett bättre kunskapsresultat åt alla.
Vi arbetar målmedvetet och systematiskt för att eleverna ska nå bättre kunskapsresultat, alltifrån skolans första år, genom gymnasiet och in på universitet och högskola eller yrkeshögskola. Vi är övertygade om att det är det som är den rätta medicinen för att Sverige ska kunna bli den kunskapsnation som det så ofta talas om. Men så har vi också skjutit till resurser - mycket resurser.
Förra året beskrivs faktiskt av flera lärosäten som ett rekordår när de hade fler studenter än någonsin och ökade forskningsintäkter. De ekonomiska resultaten är rekordstora, och de flesta lärosäten rustar nu sin konkurrenskraft ytterligare inför framtiden. Det handlar om en angenäm situation där man ska rekrytera nya lärare och forskare som ska kunna bidra till en höjd kvalitet i grundutbildning och forskning. Det tycker jag blir en spännande utveckling att följa.
Anställningsbarhet är en annan viktig fråga inte minst i dessa tider då det finns ont om jobb. Man har nämnt frågan här från vänsterkartellen. Där delar vi er bild av att det är viktigt att komma till rätta med problematiken. Det är också någonting som vi lyfter fram. Det handlar om att i regleringsbrev och på olika sätt sätta fokus på frågan om bättre anställningsbarhet.
Jag vill också påminna om att högskolorna själva har möjligheten att öka på praktikinnehåll. Ett besök från Kristianstad högskola är väldigt intressant, eftersom det är exakt vad de har gjort.
Fru talman! Ansökningstiden för högskolor går ut den 15 april. Jag hoppas att det är många som kommer att ta chansen att förkovra sig själva antingen genom att plugga enstaka kurser eller hela utbildningsprogram. På så sätt blir de bärare av ny och bättre kompetens till arbetslivet, och på så sätt hjälper de att stärka Sverige som kunskapsnation.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.
(Applåder)