Fru talman! Med risk att vara envis som en åsna får jag upprepa att jag tycker att det är anständigt att kvalitetspropositionen ligger på bordet innan vi diskuterar den. Däremot har hela vårt arbete varit genomsyrat av målet att höja kvaliteten när det gäller grundskola och gymnasium, högskola och forskning. Därför tycker jag ändå att jag har fullt fog att stå upp och prata för de kvalitetssatsningar som vi gör.
Jag tycker också att det är intressant att vi ändå tar den här debatten nu. Kanske tidsplaneringen hade kunnat vara bättre, men det är viktigt att vi debatterar frågan, Lage Rahm.
Vi har full respekt för riksdagsledamöterna som har skrivit motioner och lagt ned full möda på det, och det är viktigt att faktiskt ge dem det erkännandet att vi debatterar detta. Det är därför som jag har försökt att hålla mig lite just till de frågeställningarna.
Lage Rahm tycks vara lite överens med mig i alla fall om att det kanske inte är helt fel att de här skärpta kraven finns. Du får gärna rätta mig.
Lage Rahm undrar hur vi ska nå de skärpta kraven. Det är därför som jag också med en dåres envishet pratar om de insatser som vi faktiskt har gjort redan i grundskolan. Det är självklart - vi ska ju inte bara bygga höga murar för att vi inte vill släppa in folk till högskolorna, utan vi måste upprätthålla nivåer, precis som universitetskanslern säger, som gör att vi sedan kan hålla oss väl framme i internationella jämförelser.
Hur vi ska nå de skärpta kraven handlar om de tusen kronorna extra per lågstadieelev när det gäller att läsa, räkna och skriva. Det handlar om lärarlyft och sfi-lyft. Det handlar om nationella prov och betyg, som jag vet att Miljöpartiet inte tycker om.