Fru talman! Nu debatterar vi utbildningsutskottets betänkande nr 13 angående högskolan som innehåller drygt 90 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2009. Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag så här inledningsvis bifall till reservationerna 1, 3 och 16 som är tre av de gemensamma rödgröna reservationerna i detta betänkande.
Fru talman! Högskoleministern är inte med i dagens debatt, och det hade jag inte räknat med heller, eftersom det är en betänkandedebatt. Däremot tror jag att många förväntade sig att högskoleministern var med i debatten just nu. Jag hade räknat med att fler partier skulle delta i denna debatt om högskolan. När man lämnar den här salen kan man lugnt konstatera att frågor om högskolans utveckling debatteras vilt just nu i högskolesektorn. Jag får samtal var och varannan dag från rektorer som undrar vad det är som egentligen händer med svensk högskolepolitik. Det är oerhört mycket i luften samtidigt, och det finns en väldigt stor oro.
Jag skulle vilja börja med en diskussion kring reservation nr 2 som vi socialdemokrater har angående kvalitetssystemet. Det är den frågan som kanske mer än annat upprör känslor just nu. Vi har haft debatter tidigare i den här kammaren om huruvida vi ska ha ett resursfördelningssystem som bygger på kvalitet, och det är vi överens om. Vi var också överens om, trodde jag, i de tidigare debatterna om att det var viktigt att högskolesektorn, akademin själv, var med och utformade ett sådant resursfördelningssystem.
Vi har en kvalitetsutvärderingsmyndighet, Högskoleverket, som leds av universitetskanslern som ska ha en självständig roll gentemot regeringen och som nu är ute och debatterar det kommande förslaget från regeringen med minst sagt grova ordalydelser. Man kan verkligen fundera över: Vad betydde ordet autonomi och självständiga lärosäten, om inte högskolesektorn själv får vara med och diskutera vad som är kvalitet i högre utbildning? Vad ska Högskoleverket göra i framtiden om det inte längre ska få utvärdera utbildningarnas kvalitet? Jag trodde att själva poängen med ett högskoleverk var att det skulle utvärdera kvaliteten.
Med tanke på de diskussioner som nu förs i sektorn och den oro som finns hade jag nog förväntat mig att de borgerliga partierna fanns på plats i kammaren och diskuterade de här frågorna när vi har ett betänkande som handlar om högskolefrågorna och det finns en reservation som handlar om det framtida kvalitetsutvärderingssystemet. Hyggligt rimligt, tycker jag.
Man kan tolka det så att det bara är Moderaterna som ställer upp för Alliansen därför att det kanske är jobbigt att diskutera det här. Man kanske inte är överens i Alliansen. Det här kanske har föranlett långa diskussioner där partierna haft olika uppfattningar om i vilket system man ska landa. Jag vet inte. Jag tolkar det som att det kan vara på det sättet.
Jag skulle vilja höra lite senare om Moderaternas och Alliansens syn på universitetskanslerns uttalanden om kvalitetsutvärderingssystemet. Jag läste på Högskolverkets hemsida den 11 mars där universitetskanslern skriver att han gärna vill delta i diskussionen. Han skriver så här: Ett nytt kvalitetssystem ska införas för att höja kvaliteten på utbildningarna inom universitet och högskolor. Vi vet efter regeringens presentation av en skiss till det nya kvalitetssystemet att resultatet inte betyder att utbildningars kvalitet ska granskas och bedömas. I stället ska systemet granska det man kallar resultat. Med detta menar man hur bra studenterna lyckas med sina självständiga arbeten, ett resultatmått som motsvarar en mycket begränsad del av utbildningarna och som för många professionsutbildningar, till exempel vård- och lärarutbildningar, inte alls speglar de professionskunskaper som behövs för att i framtiden verkligen kunna utöva sitt yrke. Utbildningarnas helhet, innehåll, nivå, progression och hur studenterna examineras ska över huvud taget inte granskas i det nya systemet.
Han fortsätter med att skriva: Att föreslå ett kvalitetssystem där staten avsäger sig all insyn i verksamhet som kostar skattebetalarna 20 miljarder om året med hänvisning till lärosätenas autonomi och att det bara är resultaten som räknas är inte seriöst.
Han går vidare med att säga: Min bedömning är också att det är högst tveksamt om ett svenskt kvalitetsutvärderingssystem som styrs i detalj av departementet på det här sättet kommer att godkännas av ENQA och EQR, de europeiska kvalitetsregistren.
Det är en ganska allvarlig situation när vi har ett högskoleverk som säger att det förslag som regeringen avser att presentera kanske inte ens möter de europeiska standarder som ska finnas för ett kvalitetsutvärderingssystem.
Därför tyckte jag att det hade varit intressant med en diskussion med alla Alliansens partier om de här frågorna.
Avslutningsvis vill jag säga att det här betänkandet är mycket bredare än så. Det finns en rödgrön samsyn om att det behövs en nystart för högskolepolitiken. Sverige ska vara en ledande forsknings- och kunskapsnation. Vi behöver en ordentlig kvalitetssatsning på 400 miljoner kronor om året för att höja utbildningarnas kvalitet, framför allt inom humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar, där vi vet att andelen lärarledd tid är väldigt liten och att utbytet mellan student och universitetslärare är för litet.
Vi är överens om att det behövs en nystart för att bredda rekryteringen. Den här regeringen har inte gjort någonting, snarare hindrat människor från att komma in i högre utbildning. Vi vill till exempel, och det tas upp i betänkandet, återinföra någon form av 25:4-regel som gör det möjligt för folk med arbetslivserfarenhet att studera vidare.
Vi är överens om att fler unga människor ska ha möjlighet att förverkliga sin utbildningsdröm. Vi kan se i statistiken att andelen unga människor som går vidare till högre utbildning minskar i Sverige, trots att arbetslösheten bland ungdomar är explosionsartat hög. Det är inte smart resursutnyttjande.
Vi är överens om att man behöver satsa mer på karriärcentrum på universitet och högskolor och praktik för att göra det lättare för unga människor i högskolan att få jobb, något som Svenskt Näringsliv diskuterade och presenterade en rapport om i går. Det visar sig att vissa universitet inte länkar sin utbildning tillräckligt mycket till arbetslivet efteråt.
Det finns en lång rad områden där vi behöver en nystart i högskolepolitiken. Tyvärr verkar det inte som att den borgerliga regeringen förmår att göra det. Det är tur att det bara är sex månader kvar till valet.
Det finns en tydlig skiljelinje, tycker jag, mellan min syn på utbildningspolitik och Alliansens. Vi vill ge fler människor möjlighet att förverkliga sina utbildningsdrömmar. Vi vill göra ett ordentligt kvalitetslyft. Vi vill att universitet och högskolor runt om i landet ska vara viktiga tillväxtmotorer för att både lyfta utbildningsnivån och skapa fler jobb i hela landet. Och till de unga studenter som investerar flera år av sitt liv i högre utbildning säger vi: Vi vill se er och hjälpa er att få nya chanser att få jobb efter en högskoleutbildning.
Jag tror att det här är en riktig politik för Sverige. Synd bara att Alliansen inte vill delta i den diskussionen fullt ut här i dag.