Fru talman! Vi debatterar högskolan här i dag. Högskolan är en oerhört viktig del i ett samhälle, inte minst i det svenska samhället. Där bedrivs forskning och utbildning, och högskolan har en roll att verka i det omgivande samhället och sprida kunskap och delta i debatter. Med tanke på hur viktigt det här området är tycker jag att det är tråkigt att det är så få från regeringspartierna här. Jag hoppas att vi ändå kan få en debatt om och svar på ett antal viktiga frågor.
Vi rödgröna anser att kvaliteten i utbildningen är oerhört viktig och att den inte är tillräcklig i dag. Vi menar att det behövs åtminstone 400 miljoner kronor till, som vi har i våra budgetförslag, för att öka kvaliteten, som också Mikael Damberg nämnde tidigare. Vi ser att det behövs framför allt inom humaniora och liknande områden.
Vi ser också att det finns ett behov av fler platser. Sverige ska vara ett samhälle där en stor andel av befolkningen går på högskolan. Högskolan är till för hela samhället, och det är oerhört viktigt att det märks. En viktig fråga är då breddad rekrytering, som det pratas väldigt mycket om och som jag uppfattar att även regeringspartierna pratar om, men det händer oerhört lite. 25:4-regeln, som Mikael Damberg nämnde här tidigare, har tagits bort. Det är möjligtvis så att det inte var det absolut bästa förslaget i världen, men då återstår frågan vad som är ett bättre alternativ. Det har inte kommit något förslag på området. Över huvud taget verkar det vara ett enormt ointresse för breddad rekrytering från regeringen.
En annan fråga som handlar om breddad rekrytering är rädslan hos många som inte har en vana att ta lån när man ska gå på högskolan. Det är viktigt då att lånen inte är för höga. Men den lilla höjning av studiemedlet som regeringen gör är nästan uteslutande på lånedelen, vilket riskerar att ytterligare späda på den snedrekrytering till högskolan som finns.
I dag kom en proposition från regeringen som handlar om studiestöd efter Studiesociala kommitténs förslag. Vi kommer att debattera den här i riksdagen, så jag ska inte gå in på den så mycket. Men jag kan konstatera att det är mycket som fattas där. Bland annat fattas en diskussion om genomströmning och kvalitet i högskolan som är en oerhört viktig del, att människor som påbörjar en utbildning också har en möjlighet att avsluta den på ett vettigt sätt, att kvaliteten i utbildningen är bra och att studenterna har möjligheter att tillgodogöra sig utbildningarna. I stället hittar vi förslag - och det här är ändå ett bra förslag - som att man från och med 31:a dagen ska få fortsätta att vara hemma med sjukt barn om man har varit hemma med sjukt barn i 30 dagar. Jag tror att det är ganska få som är hemma med ett sjukt barn 30 dagar i rad, men det är likväl ett bra förslag.
Vi borde också se en satsning på studenthälsovården. Vi skriver i en reservation att det behövs, men i den proposition som skulle kunna beröra det finns det inte med över huvud taget. Då är frågan: När kommer frågan upp? Är det inte rimligt att det görs någonting för att förbättra hälsosituationen bland landets studenter? Och är det inte rimligt att det sker en högskolepedagogisk utveckling? Vi, s, v och mp, har en gemensam reservation om det och menar att det är en fråga som universiteten måste få stöd för. De måste inte få styrning, men de måste få stöd till utveckling. Ju större grupper som går på högskolan, desto mer medveten måste man vara om att om man vill ha en breddad rekrytering måste man ha lärare på högskolan som vet hur de ska ta emot studenter där, att de inte bara kan sina ämnen. Det är oerhört viktigt att de kan sina ämnen och givetvis det viktigaste, men det är också viktigt att de kan detta. Det kan många också, men potentialen är väldigt stor. Det är tråkigt att regeringen inte verkar göra någonting.
Högskolan borde alltså vara till för hela samhället och inte till för att Folkpartiet och regeringen ska få möjlighet att detaljstyra.
Jag vill läsa upp vad universitetskanslern i en artikel i Sveriges Universitetslärarförbunds tidning skriver om kvalitetssatsningen, som också Mikael Damberg talade om. Han säger så här: De föreslagna reformerna kommer inte att minska det statliga inflytandet över lärosätena. Snarare kommer det att göra statssekreteraren, alltså folkpartisten, till universitetsdirektör för hela Sverige. Det är alltså universitetskanslern som skriver det här och som är den högste ansvarige för Högskoleverket, kvalitetsgranskningarna och den sektorn. Även om alla rektorer inte är lika hårda, finns det en betydlig kritik också i den övriga sektorn.
Frågan är: Hur ser regeringen på frågorna om detaljstyrning och kvalitet? Varför inriktar man sig på att detaljstyra och gör väldigt lite för att öka kvaliteten? Det man gör för att öka kvaliteten, som man har nämnt här, är att införa avgifter för utländska studenter. Hur det kommer att öka kvaliteten övergår mitt förstånd när man samtidigt drar in de pengar i budgeten som universiteten förväntas få. Samtidigt kommer det, och det erkänner regeringen, att minska antalet utländska studenter som, och det säger regeringen också, är en bra sak för kvaliteten.
Vad händer då i allt detta med den akademiska friheten? Det är rimligt att den inte bara finns i ord utan också finns på riktigt. Även om inte regeringen ser det som en oerhört viktig del i ett öppet samhälle att ha en akademisk frihet, undrar jag om man inte åtminstone kunde se att det är viktigt för kvaliteten i utbildningen och kvaliteten i forskningen. Det är inte en framgångsfaktor att från regeringshåll styra de områdena.
Till sist lite om kvalitetssystemet. Jag återger igen ur artikeln av universitetskansler Anders Flodström: Departementet har lekt högskoleverk och tagit fram ett amatörmässigt förslag som går emot det förslag till kvalitetsreform som är förankrat hos sektorn.
Vad är detta? Om man pratar om ett kvalitetssystem är det väl rimligt att framtagandet av kvalitetssystemet har någon sorts kvalitet. Och när de som är experter benämner förslaget som amatörmässigt undrar man ju. Han menar dessutom att departementets agerande är amatöristiskt och lekmannamässigt. Vad är det här?
Det är alltså kvalitetsutvärderingen av Sveriges högskolor och universitet som man tar fram på det här sättet. Var är rimligheten i detta? Hur ser regeringen egentligen på högskolefrågorna? Om man inte har några egna bra förslag kunde man åtminstone bifalla några av våra förslag på kvalitetsområdet som har funnits i kammaren och som finns i dag. Men så är inte fallet.
Jag hoppas att vi kan få åtminstone några svar på frågorna om hur regeringen ser på kvalitet och vad regeringen egentligen sysslar med när det gäller kvalitet i utbildningen i dag. Det hade varit välgörande.
En annan fråga som vi har ställt tidigare i kammaren men som regeringen inte verkar har gjort något åt och som jag verkligen undrar över är varför modersmålsundervisningen särbehandlas. Vid antagningen till högskolan premieras man ju för moderna språk. Det finns en möjlighet att få extrapoäng för det för att lättare komma in. Men om man har läst samma språk som modersmål premieras man inte, fast man kanske har minst lika goda kunskaper.
Då frågar man sig om syftet med det här premierandet är att man ska ha goda kunskaper i ämnet för att man ska komma in. Det kunde vara någorlunda vällovligt. Eller är syftet att de som har läst ett specifikt språk och inte är invandrare ska få bonus? Av någon outgrundlig anledning väljer man ut just den gruppen. Jag skulle vilja veta varför regeringen framhärdar i det.
Det finns många reservationer i det här betänkandet, men för tids vinnande vill jag yrka bifall bara till reservationerna 1, 3 och 16. Vi i Miljöpartiet står givetvis bakom samtliga av våra reservationer.