Fru talman! Förskolan är ett samhällsområde som Sverige borde vara mest stolt över. I förskolan erbjuder vi tidigt alla barn pedagogisk verksamhet, omsorg och lärande. Vi väcker nyfikenhet hos våra små och låter dem utveckla språket och sociala färdigheter. En bra förskola är dessutom det viktigaste för att uppnå ett mer jämställt och jämlikt Sverige.
I stort är riksdagens partier överens om politiken för förskolan. Det är bra, ja till och med mycket bra. Men det finns några aspekter där vi har olika uppfattningar. En aspekt gäller omsorg på obekväm arbetstid.
I dag finns det ett flertal föräldrar med barn i förskoleåldern som har obekväma arbetstider och är i behov av barnomsorg. I många kommuner finns det dock inte barnomsorg för barn vars föräldrar arbetar på kvällar och helger.
Nuvarande lagstiftning innehåller endast rekommendationer till kommunerna om att barnomsorg på obekväm arbetstid bör finnas. Lagen innebär inga förpliktelser.
Regeringen är på det här området ganska luddig. Å ena sidan säger regeringen att det inte bör vara möjligt att generellt avskaffa tillgången till barnomsorg på obekväm arbetstid. Å andra sidan är det ingen rättighet att få omsorg på obekväm arbetstid, och föräldrarnas ansvar för att hitta lösningar på andra sätt kvarstår. Vad betyder det egentligen?
Som en följd av regeringens luddighet och bristen på förpliktelser kan vi notera att många kommuner struntar i att garantera barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är beklagligt, tycker jag. Föräldrar som har ett jobb som även omfattar kvällar och helger hänvisas i dag i många kommuner till släktingar och vänner när de vill hitta en lösning för den barnomsorg de har behov av.
Det finns många yrkesgrupper som i dag diskrimineras direkt eller indirekt genom att kommuner inte erbjuder dessa föräldrar barnomsorg på samma villkor som föräldrar med ordinarie arbetstider. Några exempel på yrkesgrupper som har obekväma arbetstider är kulturarbetare, poliser, brandmän, personal inom vården, äldreomsorgspersonal samt personal inom handel, försäljning och service.
Dagens barnomsorg förutsätter egentligen många gånger att en förälder arbetar mindre än heltid och att man är två som kan turas om att hämta och lämna barnet. Arbetssökande och deltidsanställda som vill utöka sina möjligheter att få ett arbete genom att utbilda sig på kvällar eller helger får likaledes problem på grund av bristen på barnomsorg.
Vi i Miljöpartiet anser att kommunerna ska vara skyldiga att erbjuda omsorg på nätter och helger för de föräldrar som arbetar på obekväm arbetstid.
Ett annat område där vi har en annan uppfattning än regeringen gäller rätten till barnomsorg.
Förskolan är framför allt barnets rättighet. Det är det första steget i ett livslångt lärande. I förskolan väcks nyfikenhet och barnet utvecklar sitt språk och sociala samspel. Därför är det fel ur ett barnperspektiv att ett barn inte får gå i förskolan i samma utsträckning som tidigare bara för att barnet får ett syskon eller för att föräldern blir arbetslös. Enligt den nya skollagen garanteras barn till arbetslösa eller föräldralediga rätt till endast tre timmar förskola per dag eller 15 timmar per vecka.
Vi anser att barn i förskolan inte ska behöva skiljas från sina kamrater och förskollärare för att föräldrarna blir arbetslösa eller för att barnet får ett syskon.
Vi tycker att det är rimligt att utöka tiden så att barn till arbetslösa och föräldralediga får rätt till 30 timmar i veckan i stället för 15 timmar, som det är i dag. Vi skulle också vilja stärka rätten till syskonförtur.
Jag yrkar bifall till våra reservationer.