Fru talman! Vi eftersträvade detta, och det är delvis också därför lagstiftningen nu skärps. Men jag förstår av Wiwi-Anne Johanssons fråga att hon tycker att man kan skärpa den ytterligare.
Det är klart att allting handlar om prioriteringar. Redan under den halvtimme som jag har suttit här är det många frågor som har kommit upp: Varför har vi inte en heltidsförskola för barn till arbetslösa, för barn till föräldrar som är lediga med ett annat barn, för barn till föräldrar som är sjukskrivna? Varför har vi inte nattis? Ja, det är många krav som ska uppfyllas, inte minst personaltätheten och barngruppernas storlek. Allt detta är en del av både god tillgänglighet och kvalitet, och som jag sagt är det detta som vi framgent måste jobba med.
Det är inte riktigt möjligt att tro att vi kan leverera allt på en gång, för allt detta kostar pengar. Och det här är en första början med den nya lagstiftningen, där vi ålägger kommunerna att ha beredskap att ordna barnomsorg i den mån det finns barn som behöver det. Men vi får inte glömma bort att det också finnas föräldrar som vill ha barn på nattomsorg, fast det finns en andra förälder, därför att man inte vill kommunicera med den andra föräldern. I det här fallet menar jag att det måste vara i kommunens intresse att ha möjlighet att göra en bedömning om ett barn verkligen inte har någon annanstans att kunna vara. I så fall man måste man kunna ordna barnomsorgen i kommunens regi. Men allting handlar om kostnader och prioriteringar, och det finns mycket som behöver levereras. Och som jag sade är jag också på detta område beredd att följa upp lagen och återkomma om det visar sig att kommunerna inte lever upp till sina åtaganden.