Fru talman! Wiwi-Anne Johansson ställde en viktig fråga. Hon refererar till min moderata kollega. Av den nuvarande lagstiftningen framgår att kommunerna måste sträva efter att erbjuda nattis - som det brukar kallas - till dem som behöver. Tanken är att lagstiftningen ställer krav på att det ska finnas beredskap i kommunen men att kommunen måste få göra individuella bedömningar från familj till familj. Som Wiwi-Anne Johansson påpekade måste man titta på om det finns en annan förälder eller andra möjligheter. I den mån det inte finns har kommunen skyldighet att bidra med en plats för ett barn som behöver omvårdnad och omsorg också nattetid.
Jag kan hålla med Wiwi-Anne om att lagstiftningen säger att man ska eftersträva. Jag är beredd att följa hur lagstiftningen kommer att fungera den närmaste tiden.
Om det visar sig att kommunerna inte ordnar detta, trots att man kräver beredskap och trots att man säger att barn i behov av nattomsorg ska få det, är jag beredd att fundera och återkomma i denna fråga. Måste vi skärpa lagstiftningen, så att det står att det ska vara en skyldighet, får vi göra det. Men jag tror att det är väldigt viktigt att inte skriva att kommunerna har skyldighet att ordna detta bara för att föräldrar efterfrågar det, utan kommunerna måste också ha rätten att bedöma om det finns andra möjligheter att få barnomsorg än bara den offentliga barnomsorgen.