Fru talman! I föreliggande betänkande, KU19,
behandlas ett antal motioner från allmänna motionsti-
den som rör frågor om behandling av personuppgifter
och vissa frågor med beröring på IT-området. Det är
inte precis första gången vi här i kammaren ska be-
sluta om ett betänkande i dessa frågor. Alldeles säkert
är det inte heller sista gången. Det kan synas vara
tekniska frågor som vi diskuterar här, men under
lagparagraferna, eller kanske över dem ska jag säga,
ligger värden som är djupt människonära och oerhört
viktiga för ett lands demokratiska utveckling och
därmed för landets och medborgarnas frihet.
PUL, personuppgiftslagen, fyller i höst tre år. Jag
tror inte att det är många som tycker att det är en
födelsedag värd att fira. Redan under de utredningar
som föregick PUL var vi några stycken som var tvek-
samma till om den modell för lagstiftning som valdes
var den rätta. Tveksamma var rättare sagt alla i Data-
lagskommittén, som skrev att modellen var dömd att
misslyckas och skulle komma att dra ett löjets skim-
mer över lagstiftningen.
Det är trist att se, tycker jag, att spådomen gick i
uppfyllelse. Men det var ännu sorgligare när de begav
sig, då endast tre partier, nämligen kd, Folkpartiet och
Moderaterna, förelog att man borde ha gjort en djupa-
re analys av förutsättningarna för att implementera en
annan modell för lagstiftning, det som vi i dag kallar
för missbruksdmodellen.
Dessvärre avfärdade alltså utredningen det försla-
get till förmån för hanteringsmodellen. De flesta är
överens om att det är en byråkratisk, otidsenlig och
snudd på omöjlig lagstiftningsmodell i det här sam-
manhanget. Under remisstiden förordade åtskilliga
remissinstanser en missbruksmodell. Tyvärr neglige-
rade regeringen dessa önskningar. Där hade man
annars kunnat utnyttja tiden till att arbeta fram en
annan modell för lagstiftning.
Fru talman! Att vi behöver en ny lag på detta om-
råde tror jag att de flesta är överens om. Lagstift-
ningsmodellen är som sagt inte den ideala, och den
drar nu ett löjets skimmer över PUL. Det kan man
kanske skämta om emellanåt. Men skämtet bör ha en
allvarlig underton, dels av generella lagskäl, dels för
att området, eller ämnet, som jag började med att
säga, är värt att tas på yttersta allvar.
En lag ska vara robust och räcka länge. Det är vi
överens om i utskottet. Därför uttalade vi redan för
två år sedan i enighet att regeringen med kraft bör
verka inom EU för att en revidering sker av EG-
direktivet. I väntan på denna revidering föreslog vi
också att regeringen inom det nuvarande direktivets
ram skulle se över lagen för att åstadkomma en för-
ändring av lagstiftningen mot ett regelverk som tar
sikte på missbruk av personuppgifter.
Vad har då hänt? Jo, regeringen har uttryckt sig
om det här. De har sagt att de såväl nationellt som
inom EU-samarbetet vill verka och avser att verka för
att det ska bli möjligt att gå ifrån denna hanterings-
modell. Det är väl bra att man vill. Men om man
verkligen ska uppnå förändring fordras det mer av
handling.
Vad har man då faktiskt åstadkommit? Vad har
man faktiskt gjort under dessa tre år, eller om jag nu
ska säga två år, dvs. sedan KU:s senaste betänkande
på det här området?
Jo, under de här två åren har regeringen haft något
som man kallar en seminarieserie med de övriga EU-
länderna. Om man skrapar lite grann på ytan och tittar
efter vad det här innebär är det så att man har träffats
tre gånger och pratat om sina erfarenheter av EG-
direktivet. Endast ungefär en tredjedel av EU-
länderna har deltagit. Det kallar inte jag en seminarie-
serie - tre möten där en tredjedel av de länder som
borde ha varit med närvarade. Inte minst under Sveri-
ges ordförandeskap hade åtminstone jag större för-
hoppningar än så.
Enligt § 33 i EG-direktivet ska kommissionen se-
nast den 24 oktober i år avge en rapport om genomfö-
randet med eventuella förslag till ändringar av lagen.
Det är alltså hög tid nu om man vill påverka.
Det var det ena som regeringen säger sig ha gjort,
alltså denna seminarieserie. Så har regeringen kallat
en samrådsgrupp med ledamöter från alla partier som
har träffats någon timme två gånger, eller om det
möjligen är tre gånger, på departementet. När jag
säger "möjligen" beror det på att det inte har före-
kommit någon dokumentation från de här mötena om
diskussionsunderlag, beslut eller de frågeställningar
som har diskuterats på ett tydligt sätt.
Från den seminarieserie som regeringen talar så
mycket om att man har genomfört finns inte heller
någon dokumentation. Det finns inga inbjudningar.
Det finns ingen dagordning. Det finns inga minne-
santeckningar. Det finns ingenting som talar om vad
man har utfört.
Slutligen har departementet skickat ut en enkät
och välkomnat alla intresserade att besvara denna
enkät. Den handlar om erfarenheter av dagens lag-
stiftning.
Sammantaget anser jag att de vidtagna åtgärderna
ligger rätt långt från den beställning som riksdagen
gav regeringen för två år sedan; att med kraft verka
för förändringar såväl inom EU som i Sverige. Jag
tycker att resultatet av detta arbete är tämligen kraft-
löst.
Likväl är nu de flesta partier överens om praktiskt
taget samma skrivning som för två år sedan. Jag
måste erkänna att jag inför mitt anförande i dag, när
jag gick igenom det här och verkligen fäste på papper
vad regeringen har gjort, alltså summerade det lilla
som har gjorts, nästan blev överraskad över att det var
så ynkligt. Jag tycker kanske att utskottet är i snäl-
laste laget. Nu får det dock vara som det är. Jag hop-
pas att regeringen känner att förväntningarna växer ju
längre tiden går. Frågan är för allvarlig för att man i
längden ska kunna slira på frågan om en lösning.
Vi moderater har alltså ingen reservation i den del
som kanske kan kallas för huvudfrågan i det här be-
tänkandet. Däremot har vi en reservation gällande
SPAR-registret. Vi finner det orimligt att staten har
anammat affärsidén att sälja uppgifter om sina med-
borgare, uppgifter som man har hämtat ur allmänna
och offentliga register och sedan sammanställt. Den
som får tillstånd att köpa uppgifter av SPAR kan
skapa profiler om i princip alla bosatta i Sverige. Ju
fler personuppgifter som finns tillgängliga desto tyd-
ligare blir profilerna. Även om det kanske rör sig om
uppgifter som kan vara harmlösa var för sig, och i sig,
kan en behandling komma att ske på ett sätt som
känns kränkande för den enskilda. Därför menar vi att
SPAR bör avvecklas, och jag yrkar bifall till reserva-
tion 3.