Fru talman! Det är säkert fler än jag i den här
kammaren som tycker att det är en onödig debatt, att
vi hört den förr och att den inte borde upprepas. Det
är tragiskt att behöva upprepa debatter på det här
sättet. Särskilt tragiskt är det att behöva göra det när
alla ständigt bedyrar hur eniga vi är och hur viktigt
det är att göra någonting åt problemet. Men tyvärr
händer ingenting.
Det viktigaste yrkandet i dag är Centerpartiets
krav på att upphäva PUL och låta andra lagar stå för
skyddet på Internet liksom i många andra vardagliga
sammanhang. Jag tänker uppehålla mig vid det. Jag
vill börja med att yrka bifall till reservation 1 i ut-
skottets betänkande.
Det är ingen slump att vårt krav kommer och att
det kommer nu. Det är för mig och Centerpartiet en
naturlig konsekvens av den hantering som varit, de
många debatter vi haft och det ointresse som vi mötts
av när det gäller att förändra en i grunden ganska
tokig lag.
Frågan om personuppgiftslagen är inte en liten
fråga. Den kan lätt bli teknisk, som Inger René sade.
Men tekniken till trots är det principerna som är det
viktiga. Vilka principer ska styra vem som får och
vem som inte får utnyttja sin yttrandefrihet på största
möjliga sätt?
PUL är en utomordentlig central fråga när vi dis-
kuterar sådana principer. Det är inte en fråga om
lagtext och implementering av EG-direktiv, som
majoriteten vill få oss att tro. Det är en fråga om
grundbultar i den svenska demokratin.
Om någon till äventyrs tror att jag tänker nöja mig
med den här debatten tror man fel. Jag tänker fortsätta
att peka på de brister som finns, de effekter som upp-
står och ständigt återkomma och lyfta debatten fram-
gent.
Det är nödvändigt med en sådan debatt. Den enkla
sanningen är faktiskt att ingenting har hänt. Inga
förslag har lagts fram som på något verkligt sätt för-
ändrar lagen eller det sätt lagen tillämpas på.
Fru talman! Det finns alltså en bakgrund till mitt
som kan tyckas radikala krav på att upphäva PUL.
Det är inte bara så att lagen i sig är oförenlig med
tankarna bakom yttrandefriheten. Det finns tyvärr inte
mycket som talar för att lagen i grunden kommer att
förändras. Det är samma frågetecken som Inger René
lyfte förut.
I dagarna är det två och ett halvt år sedan jag be-
gärde ett utskottsinitiativ i konstitutionsutskottet för
att se över PUL. Jag gjorde det precis innan lagen
trädde i kraft när vi blivit varse de följder lagen skulle
komma att få. Både Centerpartiet och andra partier
begärde i motioner förändringar och snabba åtgärder
från regeringen. Vi var många, och vi var eniga.
Ungefär ett halvår senare, dvs. för två år sedan,
ställde sig ett enigt utskott bakom ett tillkännagivande
till regeringen. Utskottet begärde krafttag för att göra
någonting åt situationen. Det begärde större ansträng-
ningar för att korrigera direktivet, och det begärde att
något gjordes åt PUL i väntan på att direktivet kunde
ändras. Vi var många som kände att nu, äntligen, sker
något. Nu kommer situationen att förändras.
Våra förhoppningar kom tyvärr på skam när vi
såg de förändringar som föreslogs. Regeringens pro-
position om PUL:s överföringsregler visade vad
enigheten ett år tidigare varit värd. Av kraven på
respekt för yttrandefrihet och opinionsbildning kom
ett förslag om att undanta harmlösa yttranden från
PUL. Det är inte vad yttrandefrihet handlar om.
Det handlar inte om harmlösa påståenden och me-
ningslöst pladder. Det handlar om rätten att kritisera,
ifrågasätta och debattera. Harmlösheten behöver inte
skydd, inte i Sverige, inte i Frankrike och inte i Vit-
ryssland.
Det är påståenden som inte är harmlösa, påståen-
den som berör och som kan såra, yttranden som är
kontroversiella och oppositionella som behöver
skydd. Det är därför, fru talman, som yttrandefriheten
är grundlagsskyddad. Det är den inte för att värna
rätten att säga det harmlösa, utan just för rätten att
säga det harmfulla.
I årets betänkande hänvisas till att det sker en
översyn av direktivet inom regeringen och att det
finns en samrådsgrupp. Men man inriktar sig på di-
rektivet och inte på svenska grundlagar och PUL.
Man tittar inte på frågan om yttrandefrihetens tradi-
tioner är förenliga med PUL. Det är inte heller så att
det är en formell grupp.
Var kan vi ta del av de avvikande meningarna, av
diskussionerna och voteringarna? Var kan vi se vem
står för vad, vem som verkligen vill förändra och vem
som nöjer sig med att putsa på ytan? Det är precis de
frågetecknen som Inger René också lyfte inlednings-
vis.
Fru talman! Vi var eniga i utskottet för två år se-
dan. Vi borde kunna vara eniga nu. Vad har hänt på
två år? Vilka steg har tagits för att vidga yttrandefri-
heten, för att få bort avarterna i PUL och för att van-
liga människor efter två och ett halvt års tystnad ska
kunna få tillbaka yttrandefriheten?
PUL påstås vara till för att skydda människors
integritet. Men den skyddar inte integriteten. Myn-
digheter beviljas frikostiga undantag av alla möjliga
lovvärda skäl. När det kommer till grunden handlar
det inte om att skydda vanliga människors integritet.
Det handlar om en rädsla för en vidsträckt yttrande-
frihet och en frimodig debatt.
Den enkla sanningen är att det återstår mycket för
att skapa det medborgarnas Europa dess regerings-
chefer säger sig vilja uppnå. Mycket återstår för att få
den öppenhet som demokratiministern driver kam-
panj för att nå.
Det sägs att de står i motsats till varandra, yttran-
defrihet och integritet. Men så är det inte. De männi-
skor som värnar yttrandefriheten värnar också männi-
skors integritet. De vet att det finns två sidor av sam-
ma mynt, att det inte gäller det ena eller det andra.
Alltför ofta är det så att de som ställer yttrandefri-
heten och integriteten i motsats till varandra säger att
vi måste göra antingen det ena eller det andra, bara
för att landa i slutsatsen att det är bäst att göra varken
eller.
Vi vet alla att människors privata sfär är olika stor
beroende på om de är offentliga eller ej. Jag har inte
samma privata sfär som fiskaren i Strömstad där jag
bor. Det vet jag, och det följer med uppdraget. Var
och en kan inse att det är orimligt att försöka reglera
båda på samma sätt och att inte använda sunt förnuft
och proportionalitet när lagar tillämpas.
Fru talman! Det är inte förslag till förändringar av
PUL som saknas. De har prövats i riksdagen och i
utredningar. Det som saknas är den verkligt politiska
viljan att förändra den. Jag ska kanske inte fördjupa
mig ytterligare i de förslag som kan hanteras i sam-
band med PUL, men jag nämner trots allt några.
1. Ett förslag skulle kunna vara ett starkare skydd
för individens yttrandefrihet, inte tidningens el-
ler radiostationens yttrandefrihet och markera
det i mediegrundlagarna.
2. Kravet på att journalistiska ändamål ska vara
uteslutande journalistiska ändamål skulle kunna
lättas upp. Det skulle kunna göras en friare
tolkning av det journalistiska och konstnärliga
uppdragets möjlighet.
3. Man skulle kunna förändra PUL så att skyddet
för integritet följer en proportionalitetsregel, där
det framgår att jag, statsministern och t.ex. Kofi
Annan inte kan göra samma anspråk på den per-
sonliga svären som den enskilde medborgaren.
4. Möjligheten att utdöma skadestånd för mindre
överträdelser borde bort.
Slutligen, fru talman, behöver skyddet för den
personliga integriteten förstärkas. Det behövs inte för
att skydda människor mot debatter, diskussioner eller
granskning men väl för att skydda dem mot över-
grepp från enskilda och kanske än mer företag och
myndigheter.
Det görs inte genom en lag som kraftigt inskrän-
ker den vanliga debatten men ger vidlyftiga undantag
för kommersiella och offentliga intressen. Det görs
genom ett starkt skydd för den personliga integriteten
i grundlag och genom en missbruksbaserad lag. Jag
menar då en lag som verkligen bygger på att förhind-
ra missbruk, inte på en tillämpning där myndigheter
godtyckligt avgör vad som är missbruk och vad som
är inte är det. Det görs också genom proportionalitet i
tillämpningen.
Det är uppenbart att det inte är förslag som saknas
utan den politiska viljan. Nu har jag redogjort för min
och Centerpartiets syn. Det är nu hög tid för utskot-
tets majoritet att redovisa hur den förhåller sig till
PUL, till yttrandefriheten och till våra förslag.
Fru talman! Yttrandefriheten och tryckfriheten är
hörnstenar i den svenska demokratin. Det är begrepp
vi är och ska vara stolta över. Jag vill att vi ska kunna
fortsätta att vara stolta över dem. Det ställer krav på
att inte lättvindigt avfärda människors oro och ilska
över lagstiftning som begränsar och sätter munkavle.
Det ställer krav på att faktiskt ta vara på teknikens
möjligheter att vidga yttrandefriheten och stärka de-
mokratin. I den ambitionen finns det ingen plats för
PUL.
Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till reserva-
tion 1.