Herr talman, ärade kolleger och eventuella åhörare - vi ser en på läktaren!
Det är energipolitiska frågor som debatteras, och det tycker jag att vi redan har gjort ett antal gånger under mandatperioden. Dessa frågor är viktiga och intressanta, och i dag är elpriset kanske det som är allra mest intressant för oss. Om vi tänker oss att det hade varit industrisemester nu när vi har denna debatt skulle dock bensinpriset vara det mest intressanta. Båda dessa prissättningar kan vi fundera över om det verkligen finns en fungerande marknad för alla gånger, eftersom priserna vid vissa tillfällen höjs extra mycket.
Av de kraftanläggningar för produktion som finns är många avskrivna sedan länge, och vi står inför stora investeringsbehov över tid. Det är lätt att i dag tro att vi kan sitta still med den kraftproduktion och de anläggningar vi har, men det krävs hela tiden nyproduktion och projektering för nyproduktion.
Debatten hittills har handlat om allt möjligt, känner jag, och vi känner igen det från tidigare debatter. Jag ska försöka att inte fastna för mycket i energislag, eftersom jag tycker att rimligen må bästa energislag vinna. Det är inte självklart att det blir så, men jag önskar att det blir så framdeles.
Regeringen har satt upp mycket ambitiösa mål för den generella användningen av förnybar energi. Minst 50 procent av den energi som vi använder år 2020 ska komma från förnybara energikällor. Det är klart högst inom EU. Och vi går längre än de minimikrav som ålagts oss i det nyligen beslutade förnybarhetsdirektivet.
En satsning på förnybar energi och effektivare energianvändning stärker svensk försörjningstrygghet och konkurrenskraft och ger svensk forskning och företagande en ledande roll i den globala omställningen till en kolsnål ekonomi. Vi, Centerpartiet och Alliansen, tvekar inte att säga att vi inom energi- och klimatpolitiken har historiska beslut bakom oss som skapar förutsättningar för den kursändring som nu är en realitet. Och jag är glad att Eva Flyborg nämnde de senaste årens stora bekymmer i världsekonomin med lågkonjunktur och finanskris samtidigt. Detta har gjort att ambitionerna som har funnits inte har kunnat verkställas. Det gäller naturligtvis inte bara Sverige utan också många andra länder.
Vår politik skapar efterfrågan på hållbara produkter och tjänster i Sverige och i hela Europa. Globala företag såväl i Vindeln som i större städer har fått nya möjligheter att utveckla sitt entreprenörskap och har fått nya och stora marknader. Hållbar utveckling och konkurrenskraft har fått förutsättningar att gå hand i hand. Detta är viktigt.
Det allra viktigaste är att omställningen av energisystemen skapar förutsättningar för en ekoeffektiv ekonomi. Det är centralt för att klara klimatkrisen. En grön väg mot stärkt konkurrenskraft, välfärd och nya jobb är något som vi tar för givet många gånger i Sverige, men detta är ingen självklarhet. Alla vet att en kursändring behövs, och vi hör från oppositionen om lite andra ambitioner och mål. Men förutsättningar för efterfrågan på lösningar som ger företag säkerhet att investera i ny kunskap och teknik är viktigt. Då räcker det inte med stolta deklarationer, utan då är det ledarskap som gäller.
Jag menar att Alliansens energiöverenskommelse är historisk och riktig. Sedan finns det säkert anledning för oppositionen att granska den och förstås inte vara överens om alla slutsatser. Men den är viktig och den är historisk, för den tar ett avstamp i klimatarbetet. Och jag står bakom den, herr talman, till fullo i dagens läge. Som det ser ut nu har vi inget alternativ till den. Det viktiga är att vi får fortsätta att arbeta efter den.
Sveriges elproduktion är i stort sett koldioxidneutral. Den bygger i huvudsak på vattenkraft och kärnkraft. Ett högt prioriterat mål för regeringen och allianspartierna har varit att utveckla ett tredje ben i elproduktionen, för vi är övertygade om att både vindkraft och bioenergi har förutsättningar att ge miljövänlig och lönsam el och även stärka vår ekonomi. Men, återigen, att peka ut energislagen är egentligen inte poängen här, utan det är att visa att vi för över pengar genom elcertifikatssystemet till nya energiproduktionsgrenar.
Det stora intresset för stöd, som finns och har funnits, till bland annat solenergi har gjort att många, 400, har ansökt. Det har gjort att även de små energigrenarna har ökat, om än från låga nivåer för all del, men allt är ju smått i början av det som stort ska bli.
En grundläggande princip för tillväxtorienterad energipolitik är att utgå från marknadsbaserade styrmedel, där priset på energi ska ge tydliga signaler till förändrat beteende och investeringar i ny teknik. Styrmedel som till exempel elcertifikat säkerställer att mål nås, men skapar samtidigt konkurrens mellan energiteknikerna.
Som jag sade i min inledning, herr talman, är det inte alltid populärt att olika förnybara energislag tvingas konkurrera. Det är väl det vi märker i debatterna politiker emellan. Vi vill gärna tala oss varma för de energislag som vi känner extra för och där konkurrens är något som är positivt. Det är också viktigt för konsumenten, för generellt leder det på en fungerande marknad till att priser kan sänkas och att det ger möjlighet för en konsument att välja på en marknad. Just därför är detta bra.
Vi har levererat ett antal viktiga förändringar inom energipolitiken. Små producenter av el slipper betala nätavgift för mätning och rapportering av överskott som ska in på nät. Man kanske kan tycka att detta inte har så stor betydelse, men vi kan inte säga nej till någon del av elproduktion om vi ska klara klimatmålet. Det är görviktigt.
Vi har gjort en satsning på energiforskningen. Energiomställningen innebär höga ambitioner. Det konkretiseras genom en kontinuerlig satsning på energiforskning. Och låt mig säga att den har ökat med över 60 procent, från 815 miljoner till över 1 300 miljoner, jämfört med oppositionens senaste budget.
Regeringen har satt upp ett mycket ambitiöst mål för den generella användningen av förnybar energi. Minst 50 procent av den energi som används år 2020 ska komma från förnybara energikällor. Det är klart högst inom EU. Det är klart att det kunde ha varit ännu högre, men det är högst inom EU. Vi drar nytta av att vi har mycket biomassa i Sverige men också en energiteknik som är i framkant.
För att utveckla tredje benet av elproduktionen har regeringen satt upp mål enligt elcertifikatssystemet i nivå med 25 terawattimmar ny förnybar elproduktion till år 2020. Detta mål genomförs genom den proposition som bereds för närvarande och troligtvis beslutas längre fram i år. Hittills har den förnybara elproduktionen ökat med ca 9 terawattimmar, framför allt i form av biokraft. Detta kan man rimligen inte tycka är negativt. Det är bra att vi har en diversifiering, att det finns alternativ.
Vi har lägst andel fossila bränslen i EU. Vi har ett försprång. Men låt oss inte bli stöddiga över det och styva i korken, utan låt oss med ödmjukhet visa för andra hur man kan gå framåt. Vi har sett inom EU-samarbetet att det finns länder som tar illa upp om vi inte har en ödmjuk ton i de här frågorna. Alla har inte de förutsättningar som Sverige har med mycket vattenkraft och mycket biomassa. Låt oss visa på goda exempel!
Jag ska försöka fatta mig någorlunda kort. Jag är Jössehäring och det brukar heta att vi Jössehäringar lovar och lovar. Men jag tycker att det är viktigt att vi får ha debatten här, att det har skrivits motioner och att många ledamöter i riksdagens kammare är intresserade av energifrågorna. Det som är positivt tycker jag att vi ska bejaka så att vi får en möjlighet att debattera och fundera. Att det finns skillnader mellan partierna här är alldeles uppenbart.
Vänsterpartiet ställde en konkret fråga här - jag vet inte om den kan komma upp i ett replikskifte - om vindkraftskooperativen. Men jag kan försöka svara på frågan direkt. Det finns lite olika syn mellan partierna på den här frågan. Centerpartiet har ju inte egen majoritet i kammaren, men inte ens om vi skulle lägga fram det förslag som Kent Persson och Vänsterpartiet anförde skulle vi nå majoritet för just det förslaget, enligt vår bedömning i dag. Inte desto mindre har vi försökt att komma fram i frågan.
Låt mig säga att vindkraftskooperativ och den formen av ägande av vindkraft - man kan äga annat genom kooperation och ekonomisk förening - ändock är lönsamt i dag jämfört med om jag själv skulle köpa ett kraftverk. Det är alltså inte nattsvart, men det skulle naturligtvis kunna vara bättre. Jag är ju glad om en vänsterpartist är beredd att sänka skatter. Det har jag inget emot, utan det tycker jag är positivt att höra.
Biogas tänker jag inte beröra, utan det kommer Ola Johansson att nämna i sitt anförande. Det finns mycket att säga om det.
Nåväl, det här med en fungerande marknad, vad är då det? Och hur är det med den här elen som är så utskälld i dessa dagar? Det bygger egentligen på två delar, herr talman. Det är tillgång på el i det här fallet och på en fungerande marknad. Låt oss nu hjälpas åt att se till att det finns styrmedel och instrument som ger en fungerande marknad för konsumenternas bästa. Det tycker jag är ett gemensamt ansvar. Maud Olofsson som ansvarig minister har ju öppnat för en diskussion, kanske inte lagt det slutgiltiga förslaget - det tror jag inte alls - men ändå öppnat för att titta på de här frågorna. Jag hoppas att riksdagen kommer att ha en viktig roll här framöver för att se till att det blir en förändring på något sätt.
Helt kort, herr talman, ska jag säga något om bnp-siffror. Från 1990 till 2008 har utsläppen av växthusgaser minskat med ca 12 procent i Sverige. Under samma period har bnp ökat med runt 50 procent. Jag tycker att det visar på att Sverige har kunnat gå framåt, att vi har varit förnuftiga och att vi har en utveckling och fortfarande ett välstånd som vi är vana vid och som vi vill fortsätta att ha. Men detta har icke gjorts av sig självt, utan det har krävt bland annat en viktig energiöverenskommelse.