Herr talman! Regeringen och utskottsmajoriteten
bejakar ju de många skäl som vi har radat upp i mo-
tionerna och som har citerats här. Utskottets vice
ordförande talar ju om att det är ett allvarligt brott och
att det finns ett stort stöd för att det blir en påföljd.
Jag är för egen del angelägen att säga att påföljden
inte främst är till för att komma till en straffsituation
utan för att förhindra ett brott. Dessutom har det stort
pedagogiskt värde, som Anita Persson nyss sade.
Anita Persson talar om svårigheter, nämligen att
detta skulle vara svårt att hantera och övervaka. Med
det resonemanget skulle vi knappast ha en promille-
lagstiftning i landtrafiken heller med tanke på de
tusentals mil vägar vi har som inte kan kontrolleras.
Men avsikten med lagstiftningen är ju att ge en tydligt
signal att denna typ av brott är allvarligt och att stats-
makten ser allvarligt på det.
Nu kan det utläsas av betänkandet att man ställer
upp på behovet av en förändring och reform. Men
ändå har man ett språkbruk där man talar om senare,
att ånyo överväga, utreda, göra en översyn, avvakta
och kanske rent av undvika en lagstiftning. Det är ju
faktiskt så Anita Persson, och där tror jag att vi kan
vara överens, att det finns de som tycker illa om en
sådan här lagstiftning. Därför bör vi som hävdar tra-
fiksäkerheten vara mer ivriga att driva på. Jag tror att
det behövs en tydlig signal till regeringen. Jag har inte
lika stor tillit till regeringen som Anita Persson sade
sig ha.