Herr talman! Som tidigare talare har sagt har frå-
gan om att införa promilleregler till sjöss diskuterats
under många år. Onykterhet till sjöss är mycket all-
varligt, liksom onykterhet på våra vägar. Straffen har
också höjts, och det har haft effekt. Även om vi inte
har promilleregler i sjölagen kan man nämligen dö-
mas till grovt sjöfylleri om analysresultatet visar att
man har en alkoholhalt som uppgår till 1,5 %.
Införandet av promilleregler är inte enkelt, men
jag är övertygad om att det är möjligt. Det har ett stort
stöd hos allmänheten och hos flera myndigheter som
Sjöpolisen, Kustbevakningen m.fl. Rättssäkerheten
kräver emellertid en lagteknisk modell som kan un-
danröja problem vid tillämpningen. Ett annat problem
är att sjölagen omfattar alla farkoster till sjöss från
den minsta lilla bräda till stora oceanbåtar. Den om-
fattar också alla som fullgör en uppgift av väsentlig
betydelse för säkerheten till sjöss. Därför blir lag-
stiftningen mer problematisk än när det gäller ratt-
onykterhet.
När vi diskuterade nykterhetsfrågorna i Sjösäker-
hetskommittén konstaterade vi att arbetsmarknadens
parter har infört egna regler som innebär 0,2 % under
arbetstid och 0,4 % under fritid, då de regler som
anges i STCV-konventionen är alldeles för höga.
Men, herr talman, det kan inte vara arbetsmarknadens
parter som skall avgöra vilka promilleregler som skall
gälla. Det skall givetvis vara riksdagen som skall göra
det.
Förra året var vi eniga om att regeringen borde
överväga att införa promilleregler med anledning av
BRÅ:s då avlämnade rapport. Där ansågs att det kan
finnas två skäl för införandet av ett gränsvärde: dels
för att det skulle få en pedagogisk och moralbildande
effekt att låta samma principer gälla både väg- och
sjötrafik och att nykterheten och därmed också säker-
heten till sjöss skulle gagnas av detta, dels för att en
sådan gräns skulle ha stora processuella fördelar i och
med att bevisningen i mål om sjöfylleri skulle förenk-
las och rättssäkerheten för de misstänkta öka.
Mot införande av ett gränsvärde finns två argu-
ment: dels att differentierade och särpräglade förhål-
landen råder till sjöss jämfört med på land, dels att det
inte bör införas en regel vars efterlevnad inte kan
övervakas.
Av undersökningen som BRÅ gjorde framgår ock-
så att brott mot sjöfyllerilagen huvudsakligen kommer
till rättsväsendets kännedom som ett resultat av att
allmänheten tipsar om att ett sådant brott har begåtts.
Detta gäller till skillnad mot rattfylleribrott, som i
mycket stor utsträckning upptäcks genom polisens
kontroller. Men i jämförelse med rattfylleribrott är
andelen fall med höga promillehalter tyvärr mycket
stor vid sjöfylleribrott. Detta är mycket allvarligt.
Alkoholförtäring i samband med sjötrafik är inte
förenligt med de krav som sjölivet ställer. Det kan
leda till ökade risker för allvarliga olyckor. Vi vet att
under senare år har antalet fritidsbåtar ökat kraftigt.
Trafiken på vattnet har därmed blivit allt tätare.
Dessutom har alltfler fritidsbåtar kapacitet för höga
hastigheter. Under sommaren kan trafikförhållandena
till sjöss likna dem som råder på landsvägarna. Därför
krävs det också till sjöss reaktionssnabbhet och gott
omdöme.
Dessa förhållanden har legat bakom utskottets ti-
digare ställningstagande att man borde överväga om
inte en strängare syn på onykterhet till sjöss borde
komma till uttryck genom en ändring i sjölagen. På så
sätt skulle bestämmandet av påföljd för brottet närma-
re anpassas till vad som gäller enligt trafikbrottslagen.
Som Elver Jonsson sade har nu två utredningar
nyligen avlämnat sina betänkanden. Dessa är nu fö-
remål för remissomgång. Dels gäller det Sjösäker-
hetskommittén, dels Drograttfylleriutredningen. Jag
vet att vi är överens om att promillegränser bör kom-
ma till även till sjöss, men jag anser att vi skall avvak-
ta regeringens ställningstagande till dessa utredningar.
Därför anser jag att ett tillkännagivande inte är nöd-
vändigt. Jag litar på att regeringen lyssnar på och
läser vad som har sagts i utskottet och vad som sägs
här i kammaren, och återkommer med förslag i den
riktning vi vill ha.
Med det anförda yrkar jag avslag på reservationen
och bifall till utskottets hemställan i betänkandet.