Herr talman! Ja, nog behöver det förändras regler.
Det behöver till och med göras här i riksdagen när det gäller talarordningen, för jag har inte möjlighet att gå in och begära replik vare sig på Owe Hellberg eller på Folkpartiet eftersom jag inte har stått i den här talarstolen tidigare. Det tycker jag är lite tokigt, herr talman. Men jag skulle ändå vilja ta detta tillfälle att replikera på Owe Hellberg när han säger att även Centerpartiet far med dubbelmoral.
Owe Hellberg brukar vara påläst, och jag tror att om han erinrar sig riktigt upptäcker han att Centerpartiet inte var med på den kohandel där man diskuterade ledningsrätt och expropriationslagstiftning.
Jag skulle ha tagit en replik på Folkpartiet också, för jag kan inte dela den mening man har i reservation 10 där man säger att alla ägare av skogsfastigheter bör tvingas att ta ansvar för mark. Vi i Centerpartiet menar att alla privata skogsägare i stället bör ges förutsättningar för att bruka sin mark, inte tvingas att sälja till högre penning än vad man behöver, och man bör få bestämma det själv.
Vi tycker också att statens innehav av Sveaskog bör säljas ut till de privata.
Nu tänker jag prata om äganderätt och om total avsaknad av en ägare till mark. Enligt 2 kap. 18 § första stycket i regeringsformen är varje medborgares egendom tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.
Det är en i mitt tycke mycket tydlig lagtext. Trots det upplever alltför många att man tvingas att avstå mark och att man får lämna ifrån sig nyttjanderätten till sin egen mark och skog. Det är mycket kännbart och dessvärre en mycket okänslig handläggning som ligger bakom, inte minst av statens myndigheter, när man tar mark till vad som man anser är till det fromma för det allmänna. Det må gälla vägar som ska dras över bördig jordbruksmark eller för ägaren värdefull skogsmark som tas, exproprieras, för att användas som till exempel naturreservat.
Jag hade så sent som i onsdags kontakt med en skogsägare som nu är i stor konflikt med länsstyrelsen i vårt län. Det här är inte bra.
Det handlar om stora ingrepp som direkt berör markägares möjligheter att fortsätta att driva sina gårdar. Det handlar om att man kan tvingas flytta ifrån sina hem. Det handlar om svårigheter vid generationsskifte, exempelvis vid säkerhet för lån.
När mark och skog tas för att man anser att det allmännas intresse går före den enskilde då är det oftast mycket stora värden som står på spel. Men det är även problem vid så kallat annat förfarande. Det kan gälla att en ledning ska dras fram, ett mindre intrång. Men om det sker på ett oförnuftigt sätt kan det innebära väldigt stora problem för markägarna. Att använda sig av expropriationslagstiftningen, som den är utformad i dag, är förenat med alltför stora ingrepp, inte minst sker det på ett okänsligt sätt. Därför tyckte vi i Centerpartiet redan för två år sedan, när man skulle tillsätta en utredning, att man skulle ta ett beslut direkt. Det har visat sig att det tog jättelång tid att ens komma i gång med en utredning.
Äganderätten är skyddad i grundlagen, men ändå har den i praktiken ett alltför svagt skydd. Centerpartiet anser att äganderätten måste förstärkas. Jag hoppas att den utredning som nu ändå finns ska se över expropriationslagstiftningen så att vi alla över partigränser kan vara beredda att stödja den. Inte minst måste den ekonomiska ersättningen till mark- och skogsägare vara väldigt tydlig.
Det finns en uppenbar fara i om man ensidigt, som nu, hävdar de gemensamma intressena framför den enskildes äganderätt. Även om det skrivs så vackert i betänkandet att hänsyn ska tas till båda parter gör man inte det i dag. Inte minst riskerar det att leda till en misstro mot rättsstaten, och det kan föra med sig att människor blir uppgivna och i allt mindre grad känner ansvaret för sin egendom och för miljön i sin omgivning.
Äganderätten måste stärkas i svensk lagstiftning. Jag vill stryka under det kraftigt från Centerpartiets sida. De möjligheter som det allmänna har i nuvarande lagstiftning att expropriera egendom och därmed inskränka nyttjanderätten måste användas mycket varsamt och med respekt för människor.
Inte minst måste ersättningsreglerna ses över så att det vid varje expropriation, som får användas endast när alla andra vägar är prövade, finns klara ersättningsregler som noga måste följas. Ersättningen ska bestämmas i inledningsskede och absolut inte i efterhand. Betalning bör ske omgående för mark och skog.
Det här handlar om ekonomin för småföretagare på landsbygden.
Herr talman! Den andra fråga som jag vill ta upp är en fråga som jag vid olika tillfällen har påtalat här i riksdagen. Jag har skrivit motioner under alla år och deltagit i debatter med justitieministern, miljöministern och bostadsministern i denna fråga. Det berör alla deras områden - säkerhet för människor, miljön och bostadsområden. Det handlar alltså om ägarlös mark, så kallad herrelös mark.
Regeringen har tittat på utredningar och lagt fram ett förslag. Men redan när det lades fram tyckte vi att det blev en väldigt tandlös förändring. Det visar sig att det inte fungerar i dag. Vi har fortfarande så kallad herrelös mark i Sverige.
Vi har kunnat följa debatten i massmedier kring detta. I en artikel har vi kunnat läsa: "Det förfallna och ägarlösa bostadsområdet i Hästhagen i Söderfors har orsakat djupa veck i pannorna på justitiedepartementets sakkunniga tjänstemän." Vecken i dessa pannor, eller ännu hellre nya pannor i veck, behövs för att man ska komma till rätta med så kallade herrelösa fastigheter. Den proposition som regeringen lade fram blev väldigt luddig.
Än värre har det blivit efter den prövning som gjordes efter begäran från Tierps kommun. Man har gått till domstol och fått svaret nu år 2006: Nej, det finns ingen ägare till den här marken. Ingen har alltså ansvaret för detta ingenmansland med stora förfallna lägenhetshus med ca 150 lägenheter i. Det ser ut som ett fullständigt krigshärjat område, det har jag berättat för er förut. Det har även använts som övningsområde av militärer. Ändå anser staten att man inte har ansvar för området. Området ligger mitt i ett samhälle, omgivet av en villabebyggelse där det bor både barn och gamla. Jag bävar, för jag tror att det kommer att ske en olycka på det här området.
Mitt krav kvarstår alltså, herr talman, att staten måste ta ett ansvar för att området blir sanerat. Den socialdemokratiska kommunledningen i Tierps kommun bör naturligtvis ta sitt ansvar, men det är upp till de kommunalpolitiskt förtroendevalda att påpeka det. Stat och kommun måste hjälpas åt. Jag beklagar att ingen av er i bostadsutskottet ställer upp och tar ansvar för detta. Jag antar att det beror på att ni inte satt er in i problematiken, att ni inte varit i kontakt med era partivänner på lokal nivå. Om ni hade varit där och sett förödelsen skulle ni ställa er bakom min reservation.
Herr talman! Jag tar mig friheten och hälsar utskottet välkommet på världsmiljödagen den 5 juni i år till Hästhagen i Söderfors där det kommer att vara en stor aktivitet kring detta. Väl mött!
Med det yrkar jag bifall till reservation 3 och reservation 17. Jag står naturligtvis bakom alla våra andra reservationer.