Herr talman! I betänkandet behandlar utskottet motioner om fastighetsrättsliga frågor från den allmänna motionstiden både 2004 och 2005. Även Riksrevisionens redogörelse angående marklösen behandlas, som vi har hört.
Många av motionerna känner vi igen från tidigare år. Expropriationsreglerna, som innebär att enskildas egendom kan tas i anspråk för att tillgodose olika samhällsnyttiga ändamål, är något som återkommer i motionerna.
En expropriation innebär att en fastighet tas i anspråk för ett allmänt intresse. Beslut om tillstånd till expropriation fattas av regeringen eller, i vissa mindre frågor, av länsstyrelsen. En expropriation får ske bara för vissa bestämda ändamål. En avvägning görs alltid mellan olika intressen för att uppnå en ändamålsenlig hushållning av markresurser.
Lagen finns för att det allmänna ska ha möjlighet att göra avvägningar och är ett redskap för stat och kommun att påverka samhällsutvecklingen. Vi har en majoritet i utskottet som anser att det allmänna måste ha möjligheter att göra avvägningar mellan skilda intressen som gör anspråk på ett markområde. Vi anser också att de prövningar och avvägningar som görs uppfyller kraven på rättssäkerhet.
När det sedan gäller ersättningsreglerna vid expropriation har utskottet tidigare gjort ett tillkännagivande till regeringen och begärt att det görs en utvärdering för att se hur reglerna fungerar och om de leder till rimliga resultat för den enskilde. Regeringen har tillsatt en utredare som ska göra en översyn av ersättningsbestämmelserna. Utredaren ska komma med ett delbetänkande senast den 31 januari 2007 och där redovisa hur ersättningsbestämmelserna tillämpas. Därefter är det meningen att regeringen ska komma med tilläggsdirektiv för det fortsatta arbetet. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 juli 2007.
Den kommunala förköpsrätten är ett viktigt komplement till expropriationslagen. Förköpslagen är ett av flera instrument som ger kommunerna möjlighet att planera bebyggelseutvecklingen och ta ansvar för den fysiska samhällsutvecklingen. Den uppfattningen delas av en mycket stor del av utskottsledamöterna. Men företrädare för Moderaterna och Centerpartiet vill att äganderätten ska få en starkare ställning gentemot expropriation. Resten av utskottet delar inte den uppfattningen. Skälet till det är att vi anser att det allmänna även i fortsättningen ska ha möjlighet att göra erforderliga avvägningar mellan skilda berättigade intressen. Utskottet anser att dagens lagstiftning uppfyller kraven på att det sker på ett rättssäkert sätt.
Herr talman! I frågor om expropriation ser vi att det från Moderaterna och till stor del också från Centerpartiet finns en misstro mot det allmänna. De anser inte att stat och kommun behöver nuvarande redskap för att påverka samhällsutvecklingen. De vill att expropriationslagstiftningen, förvärvslagstiftningen och den kommunala förköpsrätten ska ses över. Och syftet ska vara att undanröja lagarna eller att de ska få en utformning som mer stärker äganderätten. Med undantag för Moderaterna och Centerpartiet finns det en samsyn hos övriga partier om det nödvändiga att kunna kontrollera samhällsutvecklingen på så sätt som lagarna tillåter.
Kommunerna har i dag möjlighet att upplåta mark med tomträtt. Det är en gammal bestämmelse som infördes som ett komplement till äganderätten. Kommunerna kan genom att använda tomträttsinstitutet upplåta mark för bland annat bostäder till ett lägre pris än om marken skulle säljas. En del kommuner har efter att de upplåtit mark med tomträtt erbjudit tomträttsinnehavare att friköpa sin tomt. Det är kommunerna som har möjligheterna i sin hand att besluta om mark ska upplåtas med tomträtt och också besluta om marken ska få friköpas.
Moderaterna och Centerpartiet anför i en reservation att de anser att kommunerna inte längre ska få besluta om att upplåta mark med tomträtt. De förklarar också tillsammans med Kristdemokraterna och Folkpartiet att kommunerna inte längre själva ska kunna bestämma om de vill erbjuda friköp av tomter.
I andra sammanhang är vi alla överens om betydelsen av det kommunala självstyret, men i markfrågor ifrågasätter de borgerliga partierna kommunernas vilja att på det för medborgarna bästa sättet hantera dessa frågor. Som jag ser det är det helt ideologiska skäl som driver de borgerliga partierna. De förespråkar att utrymmet för privat ägande måste vidgas. Och i reservationen uttrycker sig moderater och centerpartister på följande sätt:
"Det är oförsvarbart att på rent ideologiska grunder behålla ett markpolitiskt instrument vars konsekvenser förhindrar ett spritt enskilt ägande."
Vi socialdemokrater har inget emot enskilt ägande, men vi ser också värdet i att kommunerna har fortsatt möjlighet att använda sig av upplåtelse med tomträtt. För oss socialdemokrater är det viktigt att kommunerna har instrumenten och möjligheterna att planera boende och samhällsutveckling och att kommunerna har möjlighet att hålla tillbaka boendekostnaderna genom att upplåta mark med tomträtt. Vi har inte heller något emot att kommunmedborgarna kan friköpa sina tomter. Men det är inte något som vi vill lagreglera. Det ska kommunen själv avgöra.
Jordförvärvslagen är också ett instrument för markpolitiken och har regionalpolitiska syften. Från Moderaterna och Folkpartiet vill man antingen starkt begränsa eller upphäva jordförvärvslagen. Här är de borgerliga partierna inte överens. Kristdemokraterna och Centerpartiet förklarar i en reservation tillsammans med Miljöpartiet att lagen ska ses över. De befarar att ägarbalansen mellan stora och små företag riskerar att rubbas. De vill stärka ett småskaligt, långsiktigt ägande och brukande av jord- och skogsbruksfastigheter.
Jordförvärvslagen ändrades så sent som den 1 augusti 2005. Genom ändringen har bestämmelserna om tillstånd till förvärv av lantbruksegendom i glesbygd skärpts. Det har gjorts för att motverka så kallade exploaterande förvärv. För att få göra tillståndsfria förvärv har tiden som en person måste vara bosatt i kommunen där fastigheten finns förlängts från sex månader till ett år. Det har också skett förenklingar så att juridiska personer kan förvärva lantbruksegendom, men bara från andra juridiska personer, med undantag av dödsbon, utan att det behövs förvärvstillstånd.
Här finns det från de borgerliga partierna krav på att förvärvsprövningen ska tas bort och på att lagen för att skydda familjedrivna jord- och skogsbruk ska förstärkas. Majoriteten i utskottet anser att förvärvsprövningen av regionalpolitiska skäl ska behållas. Utskottet anser också att balansen mellan olika ägarkategorier ska fungera. Det är därför viktigt att följa utvecklingen av den nya lagen. Vi behöver ytterligare erfarenhet av de nya reglerna innan vi föreslår någon ändring av reglerna.
Hur ska man förhindra att permanenthus köps och ombildas till fritidshus? Det finns motioner från Socialdemokraterna och Kristdemokraterna om att boplikt ska utredas och regleras med stöd av plan- och bygglagen. Det finns motioner från Folkpartiet om att tanken på boplikt ska avvisas.
Detta är en svår fråga. Vi är alla måna om att våra kust- och skärgårdssamhällen och andra eftertraktade områden ska bevaras och bebos permanent och inte omvandlas till områden för fritidsbostäder.
Regeringen och Plan- och byggkommittén har övervägt frågan, och utskottet ansluter sig till bedömningen att frågan inte kan lösas inom ramen för plan- och bygglagen. Vi tror inte på möjligheten att kommunerna i planer ska kunna förbjuda att bostäder används för fritidsändamål. Frågan är mer komplex än så och beror på flera faktorer såsom konjunktur, befolkningsutveckling och utveckling av bostadsmarknaden. Utskottet avstyrker därför motionsförslagen om att permanentboende och fritidsboende ska regleras i plan- och bygglagen.
Vi väntar på en proposition om fäbodbrukets förutsättningar. Enligt en utredning som lämnats till regeringen och som har remissbehandlats bör fäbodkulturen bevaras och stärkas. Utredningen anser att det behövs lagbestämmelser för att det fria skogsbetet ska kunna fortsätta. Förslagen från utredningen bereds inom Regeringskansliet.
Jag kan dela uppfattningen i reservationen från Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Folkpartiet och Centerpartiet om att fäbodbruket är en omistlig del i vårt kulturarv. Jag minns själv mina somrar på Långsbovallen i Hälsingland mellan Delsbo och Järvsö. Det fäbodliv som jag där fick uppleva har gett mig mycket, och jag vill också att detta kulturarv ska finnas kvar. Utskottsmajoriteten och reservanterna vill samtliga säkra fäbodbrukets fortbestånd. Skillnaden är att vi som utgör majoriteten litar på att regeringen som man lovat kommer med en proposition, och reservanterna vill göra ett tillkännagivande om samma sak.
Vi har också behandlat lagen om ledningsrätt och lagen om herrelösa fastigheter. Det är två rätt nya lagar som har gällt från 2004 och 2005. Här anser utskottsmajoriteten att det är för tidigt att nu analysera konsekvenserna av lagändringarna eller att säga att lagarna är otillräckliga. Därför avstyrks motionerna.
En fråga som återkommer i motionerna är om det behövs någon lag som reglerar att kommuner och andra ska ha en plikt att samråda med fastighetsägare och näringsidkare om kommande markarbeten. Vi delar uppfattningen att det är värdefullt att kommuner och andra informerar och samråder om kommande markarbeten. Men utskottsmajoriteten anser inte att det ska behöva regleras i lag. I praktiken är det också vanligt att kommunerna informerar och samråder. Reservanterna visar här återigen ett misstroende gentemot kommunernas sätt att hantera kommunmedborgarna.
Ett förslag som vi inte har behandlat tidigare är tanken att fastighetsgränser ska kunna bestämmas med hjälp av fastighetskoordinater i stället för som i dag med fysiska gränsmarkeringar i form av gränsrör, råstenar och dylikt. Detta är en fråga som har aktualiserats av Lantmäteriet i olika sammanhang. Det pågår också ett doktorandprojekt som finansieras av Lantmäteriet och som syftar till att man ska se över förutsättningarna för att bestämma fastighetsgränser med hjälp av koordinater. Denna avhandling beräknas vara klar under våren 2007. Tanken är att Lantmäteriet därefter ska ta ställning till hur man ska gå vidare.
Motionen från Kristdemokraterna är intressant, och det finns skäl att anta att fastighetsgränser i framtiden kommer att baseras på digital information på samma sätt som kartor och fastighetsdata i stor utsträckning har digitaliserats. Utskottets majoritet är intresserad av fortsättningen men vill invänta resultatet av det pågående projektet och Lantmäteriets åsikter i frågan.
Till sist frågan om marklösen. Riksrevisionen har granskat hur sex statliga myndigheter handlägger ärenden om marklösen. Riksrevisionen har i sin rapport uppmärksammat att det kan vara ojämlika förhållanden mellan en myndighet och en fastighetsägare i samband med marklösen. Med anledning av Riksrevisionens granskning har regeringen i regleringsbreven för i år ställt krav på att Banverket, Vägverket, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket ska redovisa vilka insatser som de hittills har gjort och vad de avser att göra utifrån Riksrevisionens påpekanden. Det uppdraget ska redovisas senast den 30 juni i år. Med hänsyn till de redogörelser som begärts och den utredning som tillsatts för att göra en översyn av ersättningsbestämmelserna enligt expropriationslagen anser utskottet att Riksrevisionens redogörelse inte ska föranleda någon åtgärd från riksdagens sida utan den läggs till handlingarna.
Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på reservationerna.