Fru talman! I det här betänkandet behandlas ett
stort antal motioner om trafiksäkerhet och vissa andra
frågor med anknytning till vägtrafiken. Mycket är vi
överens om, somt har vi något olika uppfattning om.
Den regionalpolitiska situation som just nu råder i
vårt land, där 19 av 24 län tappar invånare, där mer än
200 av landets kommuner tappar folk och där lands-
bygden mycket snabbt glesnar och avfolkas, kräver
gemensamma, snara och övergripande åtgärder för att
utveckla alla de möjligheter och resurser som finns i
hela landet. Den kräver med andra ord en aktiv och
mycket medveten regional politik. Den kräver sam-
verkan och helhetssyn, inte sektorisering och delbe-
slut som ibland tenderar att motverka varandra så att
den vänstra handen inte vet vad den högra gör.
I detta betänkande tas i flera motioner, bland dem
två centermotioner, upp frågan om och bekymret med
uppsättning av vägskyltar som väl inte är den allra
största regionalpolitiska frågan, men som för väldigt
många, både enskilda och bygder, är av oerhört stor
betydelse när det gäller vara eller inte vara, synas och
utvecklas eller gömmas och tyna bort.
Dagens ordning och regler underlättar verkligen
inte existensen och den nödvändiga marknadsföringen
av de många småföretag och näringsidkare som etab-
lerar sig på landsbygden utanför de stora stråken.
Vägmärkesförordning, väglag och naturvårdslag
reglerar de här frågorna med den följden att länssty-
relser exempelvis med olika medel ofta arbetar för att
utveckla en bygd medan Vägverket samtidigt är
mycket restriktiv när det gäller skyltning för att mark-
nadsföra verksamheter i bygden och området.
Från Centerns sida menar vi att det nu behövs en
omedelbar översyn av Vägverkets regler för vägvis-
ning och skyltning, en översyn med en positiv regio-
nalpolitisk ambition och en landsbygdsvänlig inställ-
ning som inte motverkar, men som medverkar till
målet om regional balans, utveckling och en levande
landsbygd.
Nu pågår en översyn av vägmärkesförordningen
och "enligt vad utskottet erfarit överväger Vägverket
att tillåta vägskyltar för reklam o.d. i glesbygd och
turistområden i större utsträckning än för närvaran-
de".
Jag förutsätter verkligen att Vägverkets ambition
inte stannar vid ett övervägande. Det behövs betydligt
mer. Det behövs en betydligt generösare och mer
regionalpolitiskt inriktad både syn och verkställighet
när det gäller de många småföretagens och landsbyg-
dens tillåtelse till marknadsföring via vägskyltning -
självfallet utan att riskera en hög trafiksäkerhet.
Jag avvaktar, och jag har förhoppningar på, resul-
tatet av Vägverkets planer och överväganden och
ämnar därför, fru talman, inte i dag framföra något
yrkande i den här frågan utan nöjer mig med utskot-
tets positiva inställning och skrivning.
Så till ett annat område i betänkandet. Olika åt-
gärder måste ständigt vidtas för att minska bilismens
miljöskadliga utsläpp. Det kan handla om minskad
bränsleförbrukning, miljöklassning av fordon och
bränslen, ekonomiska styrmedel, skattebefrielse för
infasning av biobränsle eller att kommunerna exem-
pelvis medges utrymme att undanta elbilar från par-
keringsavgift på offentlig plats, som vi i det här be-
tänkandet föreslår som en åtgärd i arbetet för en bättre
miljö.
Det kan också handla om att minska utsläppen vid
kallstarter. Motorvärmare är ett sätt att öka effektivi-
teten och minska utsläppen. Nu visar dock statistiken
att en stor del av den totala körsträckan utgörs av
körsträckor mindre än en mil. Oavsett om en bil är
utrustad med katalysator eller ej är utsläppen vid
kallstarter mycket stora. Därför menar vi att åtgärder
som minskar utsläppen vid bl.a. kallstarter bör vidtas.
Nya bilar bör förses med motorvärmare och katalysa-
torvärmare. Den rapport som bl.a. Konsumentverket
tagit fram om användning av motorvärmare vid kall-
start stöder oss i vår uppfattning. Att minska den
miljöförstöring som kallstarter innebär ligger dess-
utom väl i linje med de miljömål som riksdagen ställt
sig bakom.
En annan fråga, fru talman, som berör såväl trafik-
säkerhet som miljö är frågan om halkbekämpning. Det
är väl ingen tvekan om att de flera hundratusentals ton
vägsalt som årligen sprids på våra vägar för att öka
trafiksäkerheten påverkar miljön negativt samtidigt
som rostangreppen på våra bilar ökar. Vägverket,
Statens väg- och trafikinstitut, Svenska kommunför-
bundet och flera kommuner har via olika projekt och
försök arbetat för minskad saltanvändning i vinter-
väghållningen bl.a. genom användning av kalkstensk-
ross och andra kalkprodukter. Kalken motverkar
försurningen längs våra vägar och borde bl.a. av detta
skäl enligt min mening användas i betydligt större
utsträckning. Anslag bör riktas till denna utvecklings-
och försöksverksamhet.
Nu arbetar Vägverket för en minskad saltförbruk-
ning och också med att prova nya material för halkbe-
kämpning för att därigenom minska saltförbrukning
och öka trafiksäkerheten, varför jag nu inte skall re-
servera mig till förmån för centermotionen i detta
ärende men vill ändå i ett särskilt yttrande markera
min ståndpunkt i denna fråga.
Slutligen, fru talman, ställer jag mig givetvis bak-
om samtliga centerreservationer men yrkar för tids
vinnande bifall enbart till reservation nr 2.