Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för ett väldigt klargörande besked beträffande flygövningen. Det var ett mycket glädjande klargörande att Sverige kan flygöva med Israel, att det inte finns någon utrikespolitisk doktrin eller något förhållningssätt som förbjuder detta, utan att man har en pragmatisk inställning. Som jag uppfattade det är det försvarskriterier som avgör om övningen i fråga främjar eller inte främjar Sveriges försvar. Det är bra.
För att återgå till frågan om viseringen är jag egentligen mest störd av detta att Sverige tog den här risken som sedan visade sig falla ut som ett negativt inslag, nämligen att splittra den europeiska unionens medlemsländer.
Det finns en gammal kritik som utrikesministern säkert är mycket väl medveten om, att den europeiska unionen, jämfört med USA och andra aktörer i Mellanöstern, är impotent, kraftlös, alltid splittrad. Det är delvis en vrångbild, men den bilden finns där.
Jag menar att det svenska beslutet att bevilja den här viseringen inte bara kan ses som en fråga om vi ska vi ha den här personen inom våra gränser, utan det har en signaleffekt som är mycket olycklig, nämligen att den europeiska unionen än en gång inte kan samla sig till en gemensam hållning. Därför tycker jag att det är advokatyr - det har det varit mer i diskussionen tidigare än just i dag - att försöka låtsas som att den här personen är en fotsoldat eller en vanlig Hamasmedlem och att vi därför inte kan utfärda reseförbud för vederbörande. Den här personen var en minister.
Den europeiska unionen framstår som splittrad. Det är naturligtvis, enligt min mening, väldigt olyckligt eftersom jag är en varm anhängare av att Europeiska unionen ska ha en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik så långt det är möjligt. Därför återkommer jag till frågan varför det i det här fallet var så attraktivt och viktigt för Sveriges regering att göra det som det framstår som för omvärlden, att bereda en plattform för Hamas i Västeuropa. Varför var det just Sverige som skulle ploga i det här fallet?
Min konkreta fråga till utrikesministern är den här: Om minister Adwan skulle söka visum på nytt, skulle det då beviljas av den svenska regeringen? Finns det ett svar på den frågan? Jag kan säga att med en alliansregering kommer inte ledare som minister Adwan att beviljas inresevisum till Sverige. Kommer han, om han söker igen, att få ett sådant visum?