Fru talman! Jag tackar för dessa bidrag till en viktig debatt och diskussion. Jag noterar med tillfredsställelse Carl B Hamiltons inledande kommentar om att det finns enighet om huvudlinjerna i vår Mellanösternpolitik och att man koncentrerar sig på de kontroversiella punkterna.
Det är viktigt att alltid understryka att det råder en så hög grad av enighet som möjligt om huvudlinjerna i vår politik. Det gläder mig att kunna konstatera detta i vår Mellanösternpolitik. Den kommer att bli oerhört viktig de närmaste åren. I Israel-Palestina-frågan, Irakfrågan och Iranfrågan kan vi räkna med att det här ärendekomplexet kommer att dominera vår dagordning. Det är viktigt att föra en dialog där och att vi kan uppnå en så hög grad av enighet som möjligt.
Några kommentarer till de frågor som togs upp.
När det gäller flygövningen var det ett beslut som fattades innan jag hade tillträtt. Det var ett beslut som formellt var försvarsministerns, men givetvis tar vi kollektivt ansvar i regeringen för de beslut som fattas.
Vad jag har förstått när det hänvisas till regelverk är att det finns ett generellt tillstånd att delta i övningar men att varje övning prövas på de grunder som har att göra med vilken nytta man har av dessa övningar och vilka erfarenheter man kan vinna på övningarna, och det sker från fall till fall. Det innebär att i fallet Spring Flag kom regeringen fram till beslutet att denna övning inte bidrog till en erfarenhetsökning som var relevant, och man förutsåg inte något behov av samövning med Israel - tyvärr, får man kanske säga. Däremot fanns det, när det gäller det som Gunilla Carlsson frågade om, i Maple Flag ett element som huvudsakligen riktade in sig på transportkapacitet, där det eventuellt skulle vara möjligt att även israeliska plan kunde bidra i transporthänseende. Det är den förklaring som jag har fått.
Jag noterar alltså att det sker en prövning från fall till fall och kan på Carl B Hamiltons fråga svara att ja, Sverige kan delta med Israel, såsom det också visade sig i fallet Maple Flag-övningen.
När det gäller viseringsfrågan var vi medvetna om att den här frågan skulle kunna leda till en diskussion inom EU-kretsen. I några fall fick vi negativa reaktioner på de namn som cirkulerade i Schengenhanteringen. Men i fallet flyktingministern fick vi ingen sådan reaktion. Då ombads generalkonsulatet att särskilt understryka detta i samtal med sina generalkonsulskolleger i Jerusalem.
Vi uppfattade det som att man i Schengenkretsen ansåg att detta var förenligt med det beslut som hade fattats inom EU, som handlade om att man skulle undvika kontakter på regeringsnivå. Politiska kontakter tolkas givetvis från regeringarnas sida som kontakter med, apropå Ewa Björlings fråga, regeringen och regeringens tjänstemän. Det bör naturligtvis iakttas en viss försiktighet, tror jag. Och det är väl särskilt viktigt för mig att säga i denna sal att riksdagsledamöters beslut inte prövas av regeringsledamöter. Jag ville därför inte, när jag fick frågor tidigare, uttala mig om de planer som fanns hos enskilda riksdagsmän på att träffa dessa personer.
Jag vill också säga att det pågår en oerhört spännande och viktig diskussion inom Hamas. Det finns grupper inom Hamas som vill ha politiska kontakter med omvärlden och som inser att man måste gå i riktningen dialog med omvärlden. Jag tror att den representant som var här i Sverige fick klart för sig att det utan tvekan var fråga om att svenska folket krävde ett erkännande av Israel och avståndstagande från våld.
Jag får avsluta här och kanske fortsätta i nästa inlägg.