Herr talman! Jan Eliasson säger att han på intet sätt har uppfattat att det har påverkat Sveriges roll eller agerande inom EU. Det är möjligt. Men det vi diskuterar här är den svenska regeringens agerande.
Jag vill bara påminna om att förbundskansler Angela Merkel vid en pressträff efter ett regeringsmöte har sagt att hon har sett Tysklandsbesöket, som möjliggjordes genom den svenska viseringen, som förargligt och landets socialdemokratiska utrikesminister talade om en otrevlig händelse. Jag tycker inte att Sverige ska ploga för otrevliga händelser och förargligt beteende i sådana här sammanhang.
Vi ska ta strider då och då och inte bara följa John, men i det här fallet tycker jag att det var synnerligen olyckligt och olämpligt att göra detta.
Det blev inte glasklart för mig vad Sveriges agerande skulle vara om man söker visum igen. Vad skulle Sverige svara? Jag förstår att utrikesministern vill citera statsministern, han är ändå regeringschef, men det blev inte något riktigt tydligt svar på den raka enkla frågan: Om han söker visum igen, kommer han eller kommer han inte att beviljas det?
Yvonne Ruwaida talade om isolering. Jag tror att det i det här fallet, liksom i andra fall, blir en kombination av morot och piska. Vi hade i EU-nämnden för någon vecka sedan uppe fallet med de tamilska tigrarna. Det måste vara så. Om Europeiska unionen eller omvärlden sätter upp krav och säger att om det ena eller andra kravet - det kan vara att införa demokrati eller att delta i en fredsprocess - inte uppfylls kommer organisationen att terroriststämplas eller tillgångarna att frysas måste man ju också genomföra de åtgärderna.
Som jag ser på den internationella politiken är både påtryckningar och löften om bistånd ett ur vår synpunkt eftersträvansvärt beteende.