Herr talman! Jag skulle nog utsätta mig för konstitutionella problem om jag som minister vid detta stadium från riksdagens talarstol skulle uttala mig om vilket beslut vi kommer att fatta vid en viseringsprövning. Vi måste pröva det på de grunder som gäller för viseringar.
Vi har fått reaktioner från övriga vid senare förfrågningar - i ett fall ett Schengenland. Vi får se vilken reaktion vi får om en sådan ansökan skulle komma igen och sedan naturligtvis fatta ett eget beslut.
Vi får se det från fall till fall.
Att döma av den senaste reaktionen kommer det naturligtvis från något enskilt land ofta reaktioner på Schengeninviteringar.
Men vi ska akta oss noga för att gå för snabbt fram därför att Schengen också omfattar länder utanför EU, det är Norge och andra. Så det är en ganska komplicerad fråga. Man tittade nyligen på denna fråga i en kommitté i EU. Men jag tror inte att man rör sig i riktning mot att ändra de regler som redan gäller. Och det har, som sagt, varit en positiv diskussion som inte på något sätt har varit skadlig för svenska intressen.
Jag vill också till Ewa Björling säga att det inte finns någon splittring i denna fråga. Regeringen är helt samlad, och vi kan försäkra er att grundlinjerna i svensk Mellanösternpolitik ligger fast. Och politiken styrs i hög grad från, hoppas jag, landets stats- och utrikesministrar. Men det finns respekt för riksdagsledamöters möjligheter att agera. Och den respekten vill även jag visa.
Jag vill avslutningsvis säga att jag tycker att den här debatten visar att det finns en känslighet i kontakter med Hamas. Därmed har EU bestämt sig för att ha en avvisande hållning till direktkontakter. Dilemmat är hur vi i ett internationellt politiskt perspektiv ska främja att denna rörelse rör sig i riktning mot moderation och samarbete med omvärlden. Det blir en senare stor utmaning för EU och för världssamfundet.
Den akuta fråga som vi nu har att hantera är den eventuella humanitära kris som kommer och som kan leda till en radikalisering i Hamas, och den kan bli ännu farligare.