Herr talman! Jag tackar för frågan. Som jag sade räcker det inte med enbart en ändrad lagstiftning. Jag kan tycka att det är olyckligt att ett nej inte är ett nej i dag. Hur mycket vi än försöker, hur vi än gör och hur höga rekvisit man än säger att det ska vara - vi har haft många diskussioner i vårt parti om huruvida det ska finnas en samtyckesklausul eller inte - tror jag tyvärr inte att vi får ett läge där ett nej är ett nej. Det är olyckligt.
I dessa fall står ofta ord mot ord. I vissa fall räcker det inte ens med att man har sagt nej, som Agneta Börjesson säger. I vissa fall kanske man har sagt ja men menade nej. Det finns så många tolkningsfrågor i detta.
Jag hoppas att vi ska kunna få en bredare diskussion. Jag tror att många behöver fundera lite på detta, som vi har varit inne på tidigare. Utredaren fick på presskonferensen frågan om hur man på något sätt skulle kunna manifestera ett samtycke. Han sade efter många om och men att ett exempel skulle kunna vara en ökad grad av intimitet. Journalisterna ställde då 25 följdfrågor, och han hade ibland ganska svårt att berätta vad han menade.
Det är detta jag försöker säga här: Frågorna är svåra. Jag tycker att även om man har sagt ja, ja och ja så är det ett nej den gång man säger nej. Det är detta som är så komplext med lagstiftningen, och det kommer att kvarstå hur man än gör. Jag kan bara tycka att det är synd, och vi behöver därför fler utvärderingar av lagen framöver. Den kommer definitivt att ses om ett antal gånger framöver.