Herr talman! Vi i Kristdemokraterna har länge jobbat för att "hjälplöst tillstånd" ska ändras till "särskilt utsatt situation" i sexualbrottslagstiftningen.
Den 1 april 2005 trädde en ny sexualbrottslagstiftning i kraft. Den lagen förbereddes av dåvarande justitieminister Thomas Bodström. Då pågick det en intensiv diskussion om hur skyddet för kvinnor kunde förbättras. På vissa punkter ledde det till en skärpning av lagen. Men trots att Sexualbrottskommittén hade föreslagit en utvidgning genom att införa ett uttryckligt förbud mot att sexuellt utnyttja den som är i en särskilt utsatt situation och att även Lagrådet förespråkade en sådan förändring avstod Socialdemokraterna från att genomföra den.
Följden av detta beslut har blivit att den praxis som utarbetats angående begreppet "hjälplöst tillstånd" står fast, vilket har fått olyckliga konsekvenser för många kvinnor. Ett exempel är det så kallade Jordbrofallet.
Tre män plockar upp en kvinna på Centralstationen i Stockholm. Hon är på rymmen och har inte ätit eller sovit på flera dygn. Männen tar med henne till en lägenhet, bjuder henne på alkohol och våldför sig på henne. Två av tre män frikänns. Endast den som har genomfört ett regelrätt samlag med henne, som rätten kallar det, fälls, eftersom det i det fallet gick att bevisa att flickan hade försökt värja sig. De andra två frikänns som sagt helt.
Domare ska följa lagen, och det har de gjort. Ansvaret ligger på oss politiker som stiftar lagarna. Om förändringen hade genomförts hade domen mot de två männen som jag berättade om blivit en annan, för vem kan hävda att flickan inte var i en särskilt utsatt situation i det tillstånd hon befann sig i?
Kristdemokraterna har sedan dess arbetat för en utvärdering av 2005 års lagstiftning och för att en ny utredning skulle ske, då vi såg behov av skärpningar. Därför är vi glada att alliansregeringen har gjort detta och att vi kommer att fatta beslut om en ny lag.
Herr talman! Det finns nog få brott som skapar en sådan upprördhet i oss - och det med rätta - som sexbrott mot barn. Propositionen innehåller flera förslag som ytterligare markerar allvaret i sådana brott.
Grovt sexuellt övergrepp mot barn utvidgas så att domstolarna får en större möjlighet att bedöma allvarliga sexuella övergrepp mot barn som grova brott. Regeringen föreslår även att straffminimum höjs från fängelse i sex månader till fängelse i ett år.
Regeringen föreslår också en lagstiftning som gör att Sverige uppfyller åtaganden enligt Europakonventionen om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. I sak handlar detta om att kravet på dubbel straffbarhet avskaffas för utnyttjande av barn för sexuell posering och köp av sexuell handling av barn och att preskriptionstiden förlängs så att den börjar löpa från det att barnet har fyllt eller skulle ha fyllt 18 år.
Avskaffandet av dubbel straffbarhet handlar i praktiken om att avskaffa de kryphål som gör skillnad på barn och barn. Det är inte rimligt att det inte ska gå att straffa den som utsätter barn för olika former av sexuella brott bara för att barnet inte är svenskt. Ett sådant brott mot ett barn är givetvis lika allvarligt även om personen åker utomlands och begår det.
Att som barn utsättas för sexuella övergrepp är ett oerhört trauma. Inte sällan är barn beroende av personen som begår brottet. Barn kanske i vissa fall inte förstår hur oerhört allvarligt det är eller saknar ord för att beskriva det. Ett barn kan naturligtvis inte förväntas agera som en vuxen. Många gånger kommer sexuella övergrepp fram långt senare, kanske när personen har hunnit bli vuxen. Det är därför mycket bra att preskriptionstiden för utnyttjande av barn för sexuell posering börjar först vid 18 års ålder.
Herr talman! Med detta sagt vill jag vara tydlig. Att enbart ändra en lagstiftning räcker inte, för lagstiftning är inte allt. Under de senaste åren har vi haft flera debatter om hur vi ger ett starkare skydd. Det handlar om hur vi får en tydlig signal om skiljelinjen mellan olämpligt och olagligt och likaså om att ett nej alltid är ett nej. Det behövs en mer djupgående diskussion om etik och moral i hela samhället.
Rättväsen och lagstiftning spelar en central roll i detta moderna samhälle. Den lagstiftande funktionen är viktig. En signal ur ett juridiskt perspektiv är ändringen i sexualbrottslagstiftningen från "hjälplöst tillstånd" till numera "särskilt utsatt situation".
Den ändringen är en viktig markering. All sexualitet bygger på ömsesidighet och frivillighet. En lagändring ger förhoppningsvis vissa möjligheter att påverka attityder. Det går dock inte att lagstifta bort alla övergrepp. Det är viktigt att samhället tydligt signalerar vad som är acceptabelt och inte.
Det bästa skyddet för alla i vårt samhälle är etiska värderingar som är djupt rotade i oss med en given rågång mellan vad som är rätt och fel och där det i sammanhanget blir tydligt vad som är sex och vad som är våldtäkt. Det får till och med gärna blir övertydligt. Värden som respekt, omsorg, hänsyn och lyhördhet måste återerövras som naturliga fundament i all form av sexualitet.
När vi hamnar i hårklyverier om huruvida gärningsmännen förstod eller inte förstod att det begicks ett övergrepp förstår vi juridikens trubbighet och den komplexa lagstiftning som finns när det gäller sexualbrott.
Återigen: Det går inte att lagstifta bort allt. Men det går att visa på att vissa principer är viktiga. Det är också viktigt att kommunicera vissa värderingar.
Det är synd att Sverigedemokraterna står här i talarstolen och har en väldigt hög svansföring men inte stannar under hela debatten. Jag förstår inte hur de kunde ta upp en sådan omdiskuterad våldtäktsrapport som de släppte som fick rött ljus i varenda undersökning som gjordes i princip av alla svenska medier och sedan inte stannar debatten ut för att eventuellt ta vissa frågor.
Jag kunde inte begära replik på SD tidigare under debatten. Jag hade velat ställa ett antal frågor om den människosyn de har och om de väldigt långtgående slutsatser de drar som jag utifrån mitt perspektiv tycker är helt felaktiga. Jag vill därför ta till protokollet att de inte har stannat debatten ut. Jag har väldigt många utestående frågor i debatten. Jag får ta dem vid något annat tillfälle, eftersom jag inte vill ge dem mer uppmärksamhet i deras utevaro.
Jag avslutar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)