Herr talman! Jag får väl använda det gamla uttrycket bättre sent än aldrig. Jag ska använda min talartid till att läsa ur det domslut som Svea hovrätt skrev. Det är väldigt tydligt vad lagstiftaren gjorde för fel och vad ni skulle ha tänkt på 2005 när ni hade möjligheten.
Det står: "Lagstiftaren har, som tingsrätten anmärkt, nyligen uttryckligen avstått från att genomföra ett förslag att utvidga det straffbara området genom att göra våldtäktsbestämmelsens andra stycke tillämpligt även i fall där en person befinner sig i en särskilt utsatt situation. Särskilt mot denna bakgrund kan begreppet hjälplöst tillstånd inte anses ha en så vidsträckt innebörd att det är tillämpligt i en situation som den förevarande. Att de tilltalade agerat med ett stort mått av hänsynslöshet och bristande respekt för målsäganden medför inte någon annan bedömning."
Den enda jag kan känna när jag läser detta är att det var mycket diskussioner. Vi har hört mycket vad olika remissinstanser har sagt och inte. Men det var väldigt tydligt 2005 vad som skulle täckas in och inte.
Som du talar om kan man läsa mycket vad som stod i förarbetena. Men det var också väldigt tydligt när domen kom lite senare att inte heller den lagstiftningen var tillräcklig. Det kunde vara väldigt mycket hänsynslöshet och väldigt mycket bristande respekt och ändå skulle personen i fråga kunna gå fri.
Det är mycket positivt att vi har kommit så här långt. Men i det här fallet har vi tyckt detta hela tiden och också sett möjligheten att detta är en väg framåt.