Herr talman! Jag hade inte tänkt gå upp i detta ärende, men jag hörde vid ett antal tillfällen ett ord som fick mig att reagera, nämligen ordet grisskandal.
Visst har det varit diskussioner och visst har det varit debatt i medierna.
Det finns ett uttryck som säger att en bild säger mer än tusen ord och att en bild aldrig ljuger. Det är kanske inte riktigt sant. En bild säger i och för sig mer än tusen ord, men den ljuger kanske ibland. Den visar åtminstone inte hela sanningen.
Visst fanns det i rapporteringen helt oacceptabla bilder. Visst fanns det bilder som visade sådant som inte borde finnas i svensk svinproduktion.
Men andemeningen att detta skulle vara representativt för hur svensk svinproduktion ser ut är inte korrekt. Det var mycket hårt vinklade bilder som vi såg. Det var bilder som var tagna av personer som de facto hade sysslat med olaga intrång och som dessutom riskerade att sprida smitta mellan stallar.
Vi kan inte bygga vår framtida djurskyddspolitik på den typen av rapporter.
Vi kan också konstatera att dessa personer i ytterst få fall, om ens något, står för vad de har gjort. Det är svårt att respektera den typen av verksamhet.
Bilderna som vi såg kom i många fall från sjukavdelningar. Det är klart att djuren i en sjukavdelning är skadade. Frågan är vad vi ska göra. Ska vi försöka behandla djuren, eller ska vi avliva dem? Ska vi slippa bilderna, och ska vi slippa diskussionen får vi avliva djuren. Det är möjligt att det är den vägen som vi får gå. Jag tycker att det vore tråkigt. Jag är övertygad om att många djur kan bli behandlade och återigen komma in i produktionen.
Vi ser bilder på enstaka suggor i en spilta. Tittar man på den spiltan kan man konstatera att det var en ätspilta dit djuren går när det kommer in folk i stallarna. Bakom den spiltan syntes inte den stora halmbädden där djuren kunde röra sig fritt resten av tiden.
Man kan också konstatera att syftet med hela denna rapportering och denna analys inte var att förstärka djurskyddet. Det kan det omöjligt ha varit när man avvaktade i upp till två år med att gå fram med detta. Hade man haft ambitionen att göra det bästa för djuren hade man givetvis anmält detta så fort man såg det.
Det finns exempel på besättningar som har varit med i detta men som hade upphört med djurproduktionen ett och ett halvt år innan reportaget kom. Syftet var alltså inte att rädda djuren. Syftet var att vi skulle sluta med djurproduktion och att vi inte skulle ha någon köttkonsumtion i landet. Det kan man respektera, men då kan man också stå för den åsikten.
Herr talman! Avslutningsvis: Vi har haft en liten diskussion om djurskyddsinspektörerna och deras verksamhet. Om det är som vi har hört här att 90 procent av inspektionerna sker hos privatpersoner måste vi konstatera att jordbruket i så fall sköter sig bra. Då har animalieproducenterna i det här landet en liten andel av anmärkningarna. Det tycker jag att vi som förtroendevalda i denna riksdag ska vara stolta över.