Herr talman! Jag ska försöka hinna med att besvara frågorna.
Vad gäller analys, den första frågan, har Jordbruksverket nu tagit tag i det här, som vi fick information om i dag. Man analyserar och gör uppföljningar med länsstyrelserna.
Ibland beskylls vi för att gå för långsamt fram och ibland för att gå för fort fram. Jag är övertygad om att här var det nödvändigt att vi gick snabbt fram, för EU hade stått med en böteslapp till oss om vi inte hade klarat det.
Det tidigare kriteriet för fördelning av pengar har vi ändrat. I stället för människohuvuden är det nu djurhuvuden. Men som också Bengt-Anders Johansson påpekade är 90 procent sällskapsdjur, så det är inte helt enkelt. Därför har vi inte till hundra procent utgått från antalet djurbesättningar, utan vi har tagit hänsyn till det.
När det gäller resurser är det lika mycket resurser, plus 5 miljoner.
Katter, sist men inte minst, är en viktigare fråga än vad man i förstone tror och tänker. Jag tycker att det väldigt mycket är ett kommunalt ansvar. Det finns ett antal kommuner som har tagit tag i det här på ett rejält sätt, och de har beslutat om märkning av katter. Här finns det möjlighet att gå vidare. Men om inte det här räcker är det viktigt att vi ser över det - och det finns med i Eva Erikssons utredning - för till syvende och sist är det ett ägaransvar. Om man jämför hundar och katter är det många som inte tar sitt ägaransvar vad det gäller katter. Det är en stor utmaning för oss, och där har vi också ett ansvar.