Herr talman! Visst, vi är eniga om att det skedde både bra och dåliga saker när kommunerna skötte det hela. Det kan vi vara överens om. Och det är klart att man ska göra någonting om det är något som inte sköts bra. Frågan är om man ska byta från det ena systemet till det andra utan att göra någon analys av vad som kunde ha skett, om man ska göra det så fort som man gjorde och om man ska slå undan en del av resurserna. Det är många delar i kritiken av hur det har gått till som jag tycker att man ska ta till sig. Senast var det fördelningsnyckeln när det gällde resurserna. Det visade sig att man hade bestämt resurserna utifrån antalet individer i stället för djurbesättningar, vilket har fått mycket kritik. Detta har man ändrat en del, men man har inte ändrat utifrån de förslag som kom, så det är fortfarande inte riktigt tillfyllest. Jag vet att man i bland annat Halland är väldigt besviken på de resurser man får. Men den här frågan får det naturligtvis jobbas vidare med.
Jag tänker fortsätta med en annan fråga nu. Jag hörde när Bengt-Anders Johansson var uppe att han lite grann ironiserade över vår reservation och motion om en kattutredning. Jag som bor på landet kan ibland själv tycka att det väl inte är några problem med katter. Men när man har förstått hur stort problemet kan vara, hur mycket det kostar samhället och hur stort lidandet är för många katter inser man att vi kanske behöver höja kattens status. Det är i grunden det som det handlar om i reservationen. Jag tror att Anita, som brukar vara med på djurskyddsföreläsningar, också har hört dem som jobbar mycket för att höja kattens status i samhället säga att det är en viktigare fråga än man kanske tänker sig vid första anblicken av förslaget. Jag undrar om Anita också tycker att det är en viktig fråga att höja kattens status i samhället.