Fru talman! Östersjön är ett av världens mest trafikerade vatten. Från att ha varit en noga övervakad och militärt patrullerad gränszon mellan väst och öst, mellan demokrati och diktatur, blir Östersjön från den 1 maj 2004 en viktig förbindelseled inom det utvidgade EU. Innanhavet får nu samma betydelse som de stora och hårt trafikerade floderna på kontinenten, till exempel Rhen och Donau. Dessa transportleder mitt i EU är självklart noga övervakade. Östersjön är även en strategisk transitlänk mellan EU:s medlemsstater och det ekonomiskt växande Ryssland. Ett exportfönster mot de stora marknaderna för den ryska oljan har utvecklats i vår närhet.
Ca 200 miljoner ton olja fraktas årligen tvärs över detta hav och genom dess hårt trafikerade farleder. Denna riskfyllda trafik beräknas öka med 40 % till år 2017. Det är självklart att sannolikheten för olyckor kommer att öka. Fartygskatastrofer kommer att inträffa, vilket medför svåra miljökonsekvenser och effekter för människor, för fisket, för fågellivet och för de vackra kuststränderna runt Östersjön.
Vi måste hela tiden tillsammans med övriga kuststater förbättra förebyggande insatser och ha en hög beredskap för att kunna hantera den olycka som ofrånkomligen kommer att inträffa. Vi har inte råd med ytterligare sådana mänskliga tragedier som Estonia för tio år sedan eller som det miljöskadande oljeläckage som inträffade i somras utanför Skånes kust. I båda dessa olyckor brast informationen och samverkan mellan berörda länder.
I min motion riktas blickfånget mot dessa akuta och tilltagande problem. Det fria havet sägs vara allas egendom, men det är samtidigt ingens ansvar. Under det kalla kriget var Östersjön ett militärt hårt övervakat gränshav. Nu behövs ett bättre internationellt samarbete för att utveckla den gemensamma övervakningen av den täta fartygstrafik som ger ekonomiska fördelar, men som även påverkar andra områden såsom miljö, fiske och natur.
Jag föreslog att ett internationellt centrum med detta syfte borde inrättas. En naturlig placering av denna gemensamma informationscentral borde vara i anslutning till Kustbevakningens verksamhet i Karlskrona.
Tankar liknande mitt förslag har nu framförts i betänkandet
Utveckling av området civil säkerhet inom Östersjöstaternas råd
samt i Havsmiljökommissionens betänkande. Det är uppmuntrande att även sakkunskapen inom området ser behovet av att skapa det som jag efterlyser i min motion. Utskottets majoritet finner dock inte anledning att i dag tillstyrka min motion, utan man menar att regeringen bör avvakta den fortsatta beredningen inom Regeringskansliet av förslagen från de två expertutredningarna.
Synpunkten att viktiga frågor kräver en noggrann sakberedning kan man inte vända sig emot. Däremot får en sådan formulering inte bli en ursäkt för att dra detta beredningsarbete i långbänk. Vi vet att en del av de ärenden som riksdagen har lyft fram över åren i realiteten har givits en låg prioritering bland de många frågor som Regeringskansliet har att bereda. Jag skulle önska att regeringen bereder och föreslår åtgärder i linje med mitt och expertutredningarnas förslag. En politisk viljemarkering kunde till exempel göras i samband med det kommande högnivåmötet med Östersjöstaternas råd på försommaren.
En förbättrad gemensam övervakning av den täta och riskfyllda trafiken över Östersjön låter inte vänta på sig. Efter varje ny fartygskatastrof väcks det mediala och politiska intresset. Men då har man redan fått känna av de mänskliga och miljörelaterade kostnader som är förknippade med bristande beredskap. Det är då bättre att man, innan vi alla konfronteras med nästa stora olycka på Östersjön, tillsammans i regionen påbörjar ett arbete med att skapa en gemensam lägesbild och en bättre samordnad övervakning. Experterna menar ju att detta behöver ske snarast.