Fru talman! Jag undrade också vilket betänkande Carl-Axel Roslund diskuterade. Jag får tacka Erling Wälivaara för förtydligandet i debatten.
Jag tänker i alla fall diskutera FöU8. Det är ett betänkande som behandlar en rad motioner från den allmänna motionstiden som rör kust- och sjöbevakningsfrågor. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
Även om inte båtarna för Sjöräddningssällskapet har varit uppe i debatten vill jag ta tillfället i akt att nämna dem. Det är inte första gången som riksdagen behandlar frågan om dessa båtar och Sjöräddningssällskapets tillgång till dem. Flera motionärer har uttryckt sin oro över den situation där man inte längre har tillgång till båtarna, som Försvarsmakten äger och inte har användning för. Dessa är en förutsättning för en stor del av Sjöräddningssällskapets verksamhet. Utskottet delar uppfattningen att Sjöräddningssällskapet bedriver en viktig verksamhet, och det är positivt att Försvarsmakten nu har löst denna fråga med att låna ut båtarna till Sjöfartsverket, som i sin tur lånar ut dessa båtar till Sjöräddningssällskapet på samma villkor som tidigare.
Carl-Axel Roslund tog upp frågan om vrak. Även den frågan har behandlats tidigare av riksdagen. Även nu kan vi konstatera att även om det inte finns en samlad lagstiftning, något som motionären och Carl-Axel Roslund efterfrågar, finns det redan regleringar som täcker in de problem som motionären tar upp i sin motion. Om ett vrak ligger och hindrar sjöfarten eller fisket har Sjöfartsverket visst rätt att agera och undanröja dessa hinder. Det kan vara så att en rättslig reglering om ansvar för nytillkomna vrak kan vara motiverad till exempel av miljöskäl och sjösäkerhetsskäl. Men det får inte bli så att staten tar på sig ett ansvar för vrak där det finns en ägare och där det finns ett försäkringsansvar. Frågan om ett eventuellt statligt åtagande kräver utredning om hur långt ut från landlinjen som statens ansvar ska sträcka sig samt omfattningen av vrak. Dessutom ska det finansieras. Det finns en tydlig risk för att stora kostnader kan uppstå vid bärgning, bortforsling och upphuggning och omhändertagande av lasterna.
Så till den stora debatten om Sveriges beredskap att hantera olyckor till sjöss, som Carl-Axel Roslund tog upp. Han menar att beredskapen bör förbättras och att det kräver ett utökat samarbete mellan svenska myndigheter och övriga länder kring Östersjön. Men det sker i dag ett samarbete inom miljöräddningstjänsten till sjöss inom Helsingforskommissionen, Helcom, och EU. I Sverige är det Kustbevakningen som har ansvaret för miljöräddningstjänsten till sjöss både nationellt och internationellt.
Utvidgningen av EU innebär att alla Östersjöländer, förutom Ryssland, blir medlemmar i EU, vilket sannolikt kommer att utveckla det internationella samarbetet i positiv riktning. För sjöövervakning för civila ändamål finns sedan några år ett aktivt operativt arbete mellan samtliga Östersjöländer. Även här kommer sannolikt behovet av internationellt samarbete att tillgodoses bättre i framtiden. Regeringen kommer inom kort att lägga fram en proposition om genomförande i Sverige av EU:s direktiv om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafiken. Direktivet innehåller bland annat bestämmelser som ålägger medlemsstaterna att upprätta planer för att vid behov i sina hamnar eller på någon annan skyddad plats kunna ta emot fartyg som befinner sig i nöd.
Även samordning av räddningstjänstinsatser runt Östersjön bedrivs inom Helcom. Sverige agerar med stort engagemang i fråga om beredskap, skarpa insatser samt samarbete gällande materiel, utbildning och gemensamma övningar, vilket vi tycker är väldigt positivt.
Fru talman! Jag ska till sist ta upp frågan om fiskekontroll. Det bedrivs för närvarande inte fiske i Östersjön i någon större omfattning av andra än Östersjöländernas egna fiskare. Efter den 1 maj kommer samtliga Östersjöländer att vara medlemmar i EU, så det blir ett gemensamt innanhav. Genom att utnyttja fartyg och flygplan och samverkan med bland annat Fiskeriverket och andra myndigheter får Kustbevakningen viktig information om var fiske pågår och om fartygens rörelser. Den fysiska fiskeövervakningen kompletteras därefter med ett tekniskt system, Vessel Monitoring System, som administreras av Fiskeriverket. Systemet innebär att större fartyg är utrustade med en transponder som med automatik sänder ut positionsangivelse för fartyg med jämna intervaller. I dag omfattar det alla fartyg över 18 meter som fiskar i EU:s vatten, och från årsskiftet 2004/05 kommer det att gälla även fartyg över 15 meter. Vi menar att kontrollen av fiskefartyg i Östersjön kan anses som väl tillgodosedd.
När det gäller enkelskroviga fartyg finns det ingen garanti för att de, just för att de är enkelskroviga, är sjösäkra. Där handlar det hela tiden om att skärpa kraven på sjösäkerheten bland fartygen. Vi vet alla att dessa fartyg kommer att fasas ut senast 2015, men troligtvis kan det ske tidigare.