Fru talman! Att inte sjö- och kustövervakningsfrågor också skulle omfatta det hot som terrorism kan sägas utgöra förstår jag uppriktigt sagt inte. Att jag kunde vika in på det här med terrorism hänger samman med att jag hänvisat till utskottets svar i betänkandet där man nämner om utvecklingen av området civil säkerhet inom Östersjöländernas råd. Där tar man upp just fiske, oljesanering och miljöhänsyn.
Man talar om vilka olika myndigheter som ska ingå här men ingenstans finns Försvarsmakten med. För mig som svensk medborgare är det när det gäller trygghet och säkerhet till sjöss Försvarsmakten som står för det. Därför tyckte jag att det var fullständigt relevant att ta upp den här saken.
Erling Wälivaara talade här om fiske, fiskeövervakning och så vidare. Men, Erling, ärligt och uppriktigt sagt: Om jag var terrorist skulle jag använda mig av ett fiskefartyg, för då skulle vi verkligen vara illa ute. Kustbevakningen har kontroll på fiskefartygen men vägrar att säga något till marinen om var de här fiskefartygen finns - detta av, som det hävdas, ett slags kommersiella skäl. Här har vi alltså ett exempel på att man över huvud taget inte samarbetar.
Med en terrorist på ett fiskefartyg är det, som sagt, riktigt illa ställt. Jag menar att just detta visar att det inte går att separera terroristfrågan från andra frågor, utan den frågan bör egentligen genomsyra hela samhället. Så är det på många håll i världen. Men vi i Sverige är så vansinnigt naiva. Vi tror att vi nu så att säga pratar fiske, inte terrorism.