Herr talman! Den svenska skolan måste förbättras. Jag tror att förbättring uppnås genom att man bättre tar till vara den kompetens som finns lokalt på varje skola. Genom att ge ökad lokal frihet kombinerad med skärpt tillsyn och med möjlighet till sanktioner kan man komma till rätta med de skolor som brister i sin verksamhet.
Jag är faktiskt djupt oroad över delar av utvecklingen i skolan. Enligt nationella och internationella utvärderingar har elevernas kunskaper i matematik, läsförståelse och svenska försämrats under det senaste decenniet. Enligt nationella utvärderingar kan bara 60 % av landets manliga 15-åringar läsa på den nivå som är önskvärd för att klara sig i vuxenlivet.
Alltfler finns på det individuella programmet, ett faktum som med all önskvärd tydlighet visar att den svenska skolan i dag inte ger alla elever den kunskap som de behöver. Vägen ur den situationen tror jag inte är mer likriktning och detaljstyrning, tvärtom tror jag att den centralstyrda skolpolitiken har nått vägs ände.
Nej, det behöver i stället tas steg för ökat lokalt inflytande, mångfald och frihet.
Jag tror inte heller att vi så att säga lyfter skolan eller förbättrar resultaten genom mer reglering, hårdare tag mot elever eller en lärarkår som agerar Säpoagenter i stället för att fokusera på kunskapsuppdraget.
Det krävs nya idéer för att bryta den negativa utvecklingen i skolan, idéer som ger alla skolor ökad frihet. Det krävs en väsentligt ökad individualisering, där varje elev blir sedd, där varje elev får utvecklas och lära utifrån sina egna förutsättningar och behov. För att kunna se och lyfta varje individ krävs en större pedagogisk mångfald och en större lokal frihet att utforma arbetet på just det sätt som passar den skolan och just de eleverna. Då tror jag att skolan är fri att fokusera på kunskaper och hitta kreativa sätt att utveckla undervisning. Både försöket att arbeta utan timplan och friskolornas bättre resultat visar att ökad lokal frihet leder till ett bättre kunskapsfokus.
Herr talman! Vi vill från Miljöpartiet se en skola som utvecklar barns kreativitet och förmåga att tänka självständigt och kritiskt.
Det amerikanska flygvapnet gagnar sig av ett kreativitetstest för att ta ut de allra bästa piloterna. Detta kreativitetstest går till så att följande fråga ställs: Vad kan man använda en tegelsten till? Man ska nämna fem olika användningsområden.
Svaren är vitt skilda beroende på om det är vuxna eller barn som har svarat. Detta test har nämligen prövats på barn. 99 av 100 vuxna misslyckas, medan 99 av 100 barn lyckas.
Vet ni vad de vuxna svarar? Jo, de vuxna svarar att en tegelsten kan användas som vapen, bokstöd, grill eller byggnadsmaterial. Barnen i sin tur svarar att den kan användas som nagelfil, flugsmälla, drinkunderlägg eller hårfärgningsråvara.
Alltså: Vi vuxna ger förutsägbara svar om användningsområden som är väl kända och som vi känt till sedan tidigare. Barnen tänker mer fritt och mindre förutsägbart.
Men någonting händer på vägen till vuxenlivet. Någonting händer under den tid som man spenderar i skolan.
Vi vill se en skola som uppmuntrar detta fritänkande och som hindrar att man hjärntvättas av vad som alltid är rätt och riktigt. Då tror jag att vi skapar en skola med individer som är rustade för en framtid där det krävs mycket kreativitet.
För att skolan ska fungera bättre måste vi sätta större tilltro till lokala kompetenser, det vill säga rektorer, lärare, elever och föräldrar. Om varje enskild skola själv får bestämma hur man vill arbeta tas den lokala kompetensen bäst till vara.
Ett system där inget utrymme lämnas för alternativa pedagogiker och med centralt fastställda timplaner tar dålig hänsyn till det faktum att barn är individer med olika behov, olika viljor och olika förutsättningar.
Därför anser vi att alla skolor, fristående såväl som kommunala, bör få arbeta efter alternativa läroplaner och kursplaner, om Skolverket bedömer att de i allt väsentligt motsvarar de nationella styrdokumenten. Denna möjlighet har i dag enbart de fristående skolorna. På det sättet skulle även kommunala skolor ha en chans att profilera sig och utveckla alternativa pedagogiker och arbetssätt i högre grad än i dag.
Herr talman! Det är dags att avskaffa den nationella timplanen. Det är mycket tråkigt, tycker jag, att vi i dag är ensamma om detta krav i kammaren. Skolorna måste få större utrymme att lägga upp undervisningen så att den passar elevernas verkliga förmåga. Elevkåren består av olika individer som har olika svårigheter.
Under flera år har en omfattande försöksverksamhet med slopad timplan genomförts på 900 skolor i 79 olika kommuner. Eleverna i dessa skolor har förbättrat sina studieresultat mer än vad landets elever i genomsnitt har gjort. Särskilt markant har förbättringen varit för dem som har haft det svårast i skolan - pojkar och elever med utländsk bakgrund. Vi anser att skolan ska anpassas efter eleverna och inte tvärtom. Alla kan inte stöpas i en form. Ett sådant här lyckat försöksprojekt måste leda till att timplanen avskaffas i hela Sverige.
Vi vill också öka möjligheterna att inrätta profilklasser för att på ett bättre sätt ta till vara elevers intresse och motivation. En elev som är engagerad och motiverad gör bättre ifrån sig i alla ämnen. Givetvis måste det då också vara möjligt att använda sig av tester i urvalet till profilklasser.
Vi har i dag en fempartireservation om att stärka Skolverkets tillsyn genom möjlighet att utdöma vite. I dag finns inga reella sanktioner att ta till för Skolverket oavsett hur stora brister som finns i verksamheten i kommunala skolor. För fristående skolor finns den yttersta sanktionen att återkalla ett tillstånd. Jag tycker att det är rimligt att sanktionerna blir mer lika mellan olika huvudmän och att gränserna för när sanktioner tas till måste vara desamma. Det är också rimligt att det finns någon sanktion på vägen till att dra tillbaka ett tillstånd, vilket är en ganska radikal åtgärd. Vi måste kunna kräva att alla huvudmän lever upp till de krav som ställs och fullgör sina åtaganden. Därför är det viktigt att Skolverket ges möjlighet att utdöma vite till skolor som har brister i verksamheten då dessa brister inte åtgärdas trots påpekanden.
Herr talman! Elevernas rättssäkerhet behöver stärkas genom att de ges reell möjlighet att få sina betyg omprövade. Betygsättning är myndighetsutövning, och det måste finnas en möjlighet att få betygen omprövade om man upplever sig felbehandlad. Men vi anser också att elever och föräldrar bör få möjlighet att överklaga åtgärdsprogram.
När en elev riskerar att inte nå målen och få godkänt i ett ämne är skolan redan i dag skyldig att upprätta ett åtgärdsprogram för att få eleven fram till godkänt. Det finns dock signaler om att inte alla får denna rättighet tillgodosedd eller att åtgärdsprogrammen har en alldeles för undermålig kvalitet.
De som har rätt till åtgärdsprogram är kanske de svagaste och mest utsatta eleverna. Deras chanser att nå kunskapsmålen måste stärkas genom möjligheten att överklaga beslut och uteblivet beslut om åtgärdsplan.
En annan fempartireservation i betänkandet rör införandet av flexibel skolstart. Barn mognar i olika takt. Skolan måste anpassa sig efter att barn är olika. Barn bör därför kunna börja i skolan både höstterminen och vårterminen det år de fyller sex eller sju år.
Att det inte har kunnat nås total enighet i utskottet om det här förslaget är faktiskt för mig rätt obegripligt. Det känns så självklart att anpassa skolan på det här sättet, efter barn, och så enkelt och smidigt. Varför man från Socialdemokraternas sida motsätter sig detta är för mig en gåta och något som jag hoppas att Mikael Damberg i sitt kommande anförande kan reda ut. Men först tänker han tydligen hinna ut en liten sväng.
Herr talman! Vi har en mängd reservationer i betänkandet. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 61, 66 och 110.