Herr talman! Först ska jag instämma i Inger Davidsons vision att varje lärare och varje elev har rätt att varje morgon vakna och längta till skolan. Den tror jag att vi är överens om.
Skrivningarna om skolans värdegrund i läroplanerna, den för den obligatoriska skolan och den för de frivilliga skolorna, innehåller formuleringar om demokrati, varje människas egenvärde, miljö, individens frihet, jämlikhet, jämställdhet samt solidaritet med svaga och utsatta. Dessutom sägs det att undervisningen ska vara icke-konfessionell och att skolan ska låta varje enskild elev finna sin särart. Alla som verkar i skolan ska hävda de grundläggande värden som uttrycks i läroplanen och "klart ta avstånd från det som strider mot dem". Men i läroplanens formulering av värdegrunden ingår också: "I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande."
Herr talman! Jag som vänsterpartist finner den här formuleringen problematisk och att den ger en del felaktiga signaler till lärare, elever, föräldrar och andra samhällsmedborgare. Jag vill alltså stryka formuleringen om kristen tradition och västerländsk humanism. Kristen tradition och västerländsk humanism innehåller givetvis viktiga etiska värden som vänsterpartister och stora delar av samhället sluter upp bakom. För många i dag troende kristna, däribland många vänsterpartister, innebär den kristna tron en stark uppmaning till ett radikalt samhällsengagemang för demokrati, frihet, jämlikhet, jämställdhet och solidaritet. Samma sak gäller för många som tagit ställning för västerländsk humanism.
Om det är de här värdena som det syftas på måste man fråga sig varför formuleringen finns över huvud taget. Just de värden som det syftas på finns ju redan upptagna i läroplanens värdegrund, konkret och tydligt formulerade. Men det som gör formuleringen lite olycklig är att kristen tradition och västerländsk humanism också innehåller helt andra värden. Inom ramen för kristen tradition såväl som med hänvisning till västerländsk humanism har stora brott begåtts.
De positiva delarna i den kristna traditionen och den västerländska humanismen har tydliga motsvarigheter i varje annan betydande religion och världsåskådning. Mot den bakgrunden är utpekandet av just den kristna traditionen och västerländska humanismen olycklig.
Herr talman! Många lärare, barn och föräldrar tillhör varken kristen tradition eller västerländsk humanism. De tillhör andra traditioner och kulturer. Men de bor i Sverige. De är födda i Sverige. De omfattar läroplanens övriga grundläggande värden lika väl som någon etnisk svensk. Dessa barn omfattas också av skolplikten. Dessutom rimmar formuleringen illa med bestämmelsen, som jag tidigare nämnt, om att undervisningen ska vara icke-konfessionell och med regeringsformens värn om minoriteters "möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv". Med anledning av det yrkar jag bifall till reservation 4, punkt 3.
Herr talman! Är det så att du måste ha vissa talanger eller tillräckligt med pengar för att få gå i den klass du vill eller den grundskola du vill? Min och Vänsterpartiets ståndpunkt är att inträdesprov som testar vissa talanger eller avgifter på obligatorisk verksamhet inte ska förekomma i grundskolan. Är verksamheten obligatorisk, vilket grundskolan är, kan inte elever utestängas för att de inte spelar fotboll tillräckligt bra eller inte kan betala för biljetter av något slag. Att utbildningen ska vara kostnadsfri är en princip som gäller i Sverige.
Undersökningar har visat att landets grundskolor inte har någon policy när det gäller att ta ut avgifter och att avgifter förekommer i olika sammanhang. Eleverna får själva betala allt från studiebesök till fritidsverksamhet. I skollagen står att utbildning i grundskola ska vara avgiftsfri men att det också kan förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna. Vad en obetydlig kostnad är vet vi varierar från familj till familj. En hundring till en skolutflykt kan vara en oöverstiglig kostnad för en familj med knappa eller inga ekonomiska marginaler. Det finns enligt rapporten
Ekonomiskt utsatta barn
ca 155 000 fattiga barn i Sverige. De lever i familjer som inte har några marginaler för oförutsedda utgifter. Naturligtvis är det dessa barn som drabbas hårt när skolor väljer att ta ut avgifter för vissa aktiviteter; utflykter, studiebesök och skolresor är mycket positiva inslag i skolans verksamhet. Men sker verksamheten inom skolans ram ska den också finansieras inom skolans ram.
Herr talman! Skolan behöver arbetsro, och eleverna behöver en trygg, säker och varm arbetsmiljö. Lärarna har naturligtvis en avgörande betydelse. De är och ska vara auktoriteter. I det tror jag att många av os kan vara överens, men sedan kommer det ett antal skiljelinjer. Medlemmar i den borgerliga alliansen talar med begrepp som skriftliga varningar, kvarsittning, avstängning, att avvisa, skriftliga omdömen i ordning och uppförande och drogtester. Ska jag vara ärlig misstror jag inte ambitionerna att skapa en god miljö för Sveriges elever, men jag tror att man är inne på fel väg.
Herr talman! För mig handlar det om att ge demokratin en verklig innebörd även i skolans värld. Jag tror inte att mer katederundervisning, mer av så kallade hårdare tag eller olika former av bestraffnings- och sanktionsåtgärder leder till en tryggare och bättre skola. Jag är övertygad om fördelen med ett arbetssätt som gör det möjligt att ha ett reellt inflytande för eleverna, ett arbetssätt som involverar och engagerar eleverna i det dagliga arbetet i skolan. Jag tror mig veta att lärarna utifrån sin profession med rätt stöd av en ny skollag klarar att skapa det lugn och den arbetsro som så väl behövs.
I det sammanhanget måste jag ge den borgerliga oppositionen rätt beträffande detta med en ny skollag. Det är ett misslyckande att vi inte under den här mandatperioden har lyckats få fram en ny skollag. Sveriges elever och Sveriges lärare har rätt till en ny och modern skollag.
Herr talman! Avslutningsvis har vi här i riksdagen som företrädare för medborgarna att ange skolans mål och uppgifter. Ett problem uppstår när vi på flera punkter kan se att kommunerna faktiskt har stora svårigheter att genomföra det som riksdagen i lagstiftning och styrdokument ålägger dem som är ansvariga för förskola, grundskola och gymnasieskola. Vi kan inte heller se att de så kallade fristående skolorna klarar uppdraget bättre. Man kan som ett annat exempel nämna de stora skillnaderna mellan kommunerna när det gäller hur mycket pengar som satsas på en genomsnittlig elev, på skolmat och på skolskjutsar. Enligt Skolverkets statistik, om den nu har rätt, varierar kommunens satsning på en elev år 2004, när man har rensat från skolskjuts, från 54 000 till 90 000 kr. Därför menar vi att det är dags att utifrån något slags jämlikhetssträvan åter ta frågan om skolans styrning och finansiering på allvar. Regeringen borde därför tillsätta en utredning med uppdrag att utreda skolans styrning och finansiering. Jag yrkar bifall till reservation 14, punkt 14.
Herr talman! Eftersom det här troligen är den sista skoldebatt som vi har ska jag tillåta mig att komma med en vision från mig som vänsterpartist om skolan. I en skola för alla går alla elever i en vanlig klass eller grupp. Undervisningen är anpassad efter individen och inom gemenskapen. Det är en skola där medbestämmande är en viktig princip och där alla deltar i och bidrar till gemenskapen efter egna förutsättningar. En skola för alla upplever alla barn som
sin
skola där var och en får personligt utbyte i form av självförtroende, insikt, kompetens, attityder, kunskap och inte minst ett socialt nätverk.