Fru talman! Herr finansminister! Det är nog så att
det har vuxit fram ett väldigt stort gap till toppolitiker
högt uppe i Finansdepartementet och topptjänstemän
högt uppe i kontrollerande förvaltningar. För enskilda
människor upplevs denna typ av kontroll eller risk för
kontroll som ett ganska otäckt ingrepp i vardagen.
Det känns som om man misstänks för att göra något
fel, och både för den enskilde och för skattemyndig-
heterna är det väldigt svårt att finna gränserna. Därför
tycker jag att det hade varit mycket bättre om finans-
ministern hade mött mig på vägen och sagt: Detta är
inget högt prioriterat område.
Orsaken till att det inte bör vara det är att vårt ar-
betsliv och vårt sätt att leva är betydligt mer rörligt i
dag. Då är också gränserna för användning av den här
typen av telefoner - det kan också gälla andra saker
som arbetsgivaren tillhandahåller - väldigt svåra att
dra. Vi har försökt hitta något slags absolut rättvisa i
skattesystemet. Det är mycket svårt. Men när vi
kommer in på den här detaljen håller jag faktiskt med
våra affärstidningar: Det är olyckligt att man ägnar
sig åt det här. Det finns också uttalanden från skatte-
myndigheten om att detta är ett område där man vill
kontrollera.
Jag tycker att vi borde kunna enas om att detta
inte är något prioriterat område.