Fru talman! Alliansen gör en stor poäng av att man driver miljöpolitik på EU-nivå. Men när man nu ska införliva EU:s regler om miljöansvar i svensk lag klarar man inte av att göra det på rätt sätt. Det kan bidra till att man undergräver Sveriges trovärdighet i miljöfrågor.
Regeringens företrädare plockar gärna fram sina EU-aktiviteter när de kritiseras för passivitet på hemmaplan.
Svensk miljöpolitik har alltför mycket reducerats till att man i Sverige genomför det som man har kommit överens om i Bryssel, dessvärre ofta inte ens det. Det har stockholmarna kunnat märka under våren när tillåtna halter av partiklar i luften har överskridits.
Huvudpoängen i miljöansvarsdirektivet som vi behandlar är att den som orsakar en miljöskada ska betala för att återställa miljön. Förhoppningsvis ska det ge företagen en tankeställare så att skador inte ens uppstår. Det bygger på en vedertagen princip i miljöpolitiken om att förorenaren ska betala.
EU:s direktiv ställer tydliga krav på att ansvaret ska vila på den som bedriver eller kontrollerar en verksamhet. Det är uppenbart att syftet är att förhindra att bolag smiter från sitt ansvar genom att till exempel bilda dotterbolag som saknar resurser för att ta den smällen.
Men när regeringen ska införa direktivet i svensk lag har regeln att krav ska kunna riktas mot den som kontrollerar en verksamhet fallit bort. Regeringen menar att detta skulle kunna omfattas av miljöbalken. För övrigt säger man att det skulle det vara bättre med en annan typ av regel så att också andra krav ska kunna riktas mot den som kontrollerar verksamheten. Men det skulle behöva utredas. Men regeringen avstår från att säga att man ska tillsätta någon sådan utredning.
Den utredning som finns väljer man att strunta i. Miljöansvarsutredningen hade redan avvisat regeringens argument. Utredningen skriver: För ett genomförande av direktivets miniminivå i svensk rätt synes det därför nödvändigt att uttryckligen komplettera miljöbalkens verksamhetsutövarbegrepp med direktivets kontrollbegrepp.
De borgerliga partierna i riksdagen vill inte ha en regel som gör det möjligt att rikta krav mot bakomliggande led. Miljöpartiet har föreslagit en mycket mjuk sådan regel. Den går ut på att om ett företag inte kan klara att städa upp efter sig, och om detta beror på att till exempel moderbolaget genom att utöva ett bestämmande inflytande över bolaget i avsevärd grad och på ett otillbörligt sätt bidragit till denna oförmåga, skulle upprensningsnotan kunna skickas till moderbolaget - ansvarsgenombrott.
Inte ens en sådan mild skrivning vill nu de borgerliga partierna ställa upp på. De är rädda för att det ska skrämma bort investerare. Om en investerare skräms bort av ett sådant milt krav bör man nog se upp för den investeraren. Den som minns skandalen med BT Kemis giftdumpning i Teckomatorp kanske tycker att det är lika bra om bolaget håller sig borta.