Herr talman! Ana Maria Narti har frågat mig
1.vilka åtgärder jag avser att vidta för att garantera ett klimat som sprider toleransens och samförståndets anda i vårt skolsystem, samt
2.på vilket sätt jag avser att bekämpa den ateistiska intoleransens propaganda i utbildningssystemet.
Enligt interpellanten har den senaste tidens debatt om fristående skolor med konfessionell inriktning blivit alltmer upphetsad. Tunga debattörer sägs beklaga det faktum att Sverige har skrivit under de konventioner som försvarar religionsfriheten.
Jag värnar om den sammanhållna skolan som är öppen för alla barn och ungdomar, oavsett etnisk, religiös eller social bakgrund. Jag är kritisk till varje slag av segregerande tendenser, till exempel att dela upp barn efter föräldrarnas religion. I stället ser jag ett omistligt värde i att barn från tidiga år får mötas och utveckla förståelse och respekt för varandra, inte minst för varandras olikheter och särart.
All verksamhet i skolan ska utgå från skollagens och läroplanernas värdegrund och allmänna mål. Alla föräldrar ska med förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att de inte blir ensidigt påverkade. Föräldrar måste kunna lita på att undervisningen är saklig och allsidig.
En allsidig och saklig skolundervisning i religionskunskap är viktig - inte bara för att förstå vårt eget samhälle och vår egen historia, utan även för att förstå vår samtid och den globala och internationella utvecklingen.
Undervisningen i religionskunskap ska ge grundläggande kunskaper om och främja en öppen diskussion kring religioner och livsåskådningar. Andra trosuppfattningar än den egna ska behandlas sakligt och med respekt. Förståelse för andras kultur och religion är en förutsättning för ett fungerande mångkulturellt samhälle.
Enligt skollagen (1985:1100) får en fristående skola, inom ramen för de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning i det offentliga skolväsendet, ha en konfessionell inriktning. Den konfessionella verksamheten får dock inte ersätta undervisning i religionskunskap. Det förutsätter att huvudmannen och skolan har förmåga och vilja att skilja på skolans verksamhet och församlingens verksamhet. Därför noterar jag med tillfredsställelse att Ana Maria Narti anser det självklart att undervisningen i skolan ska bygga på vetenskaplig grund.
Såväl undervisningen i religionskunskap som utbildningen i övrigt ska leva upp till läroplanens krav på saklighet och allsidighet, öppenhet för skilda uppfattningar, tolerans samt möjligheter till personliga ställningstaganden. Skolan ska inte ta ställning för en viss religion eller ägna sig åt att fostra barn till en speciell tro.
En fristående skola ska vara öppen för skilda uppfattningar, hävda skollagens och läroplanens grundläggande värden samt klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden. Undervisningen får inte i något avseende vara indoktrinerande eller tendentiös.
Sedan den 1 januari 1995 gäller Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som lag i Sverige. Det innebär bland annat att föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse ska respekteras.
FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, fastställer bland annat såväl barnets rätt till utbildning som utbildningens målsättning. Konventionen tillerkänner organisationer eller enskilda rätten att driva utbildningsanstalter, dock under förutsättningen att konventionens målsättning för utbildningen iakttas och att undervisningen överensstämmer med vad som från statens sida angivits som minimistandard.
I den proposition om en ny skollag som regeringen avser att lämna till riksdagen efter valet kommer bestämmelserna om icke-konfessionell undervisning och konfessionella inslag i utbildningen att förtydligas ytterligare.
Fördomar, intolerans och propaganda bekämpas bäst i en skola där barn och ungdomar med olika bakgrund inte separeras utan i den praktiska verksamheten får lära känna varandra och bygga upp sin förståelse för olika kulturer och olika villkor.
I ett samhälle där barn från tidig ålder delas upp efter föräldrarnas tro riskerar vi att klyftorna växer när barn och ungdomar med olika bakgrund inte får möjlighet att lära känna varandra i förskolan och skolan. I ett sådant samhälle ökar risken för att misstänksamheten mot andra fördjupas. En sådan utveckling vore ytterst beklaglig.
Att extrema uppfattningar, vare sig de präglas av religiös fanatism eller ateistisk intolerans, kommer till uttryck i den allmänna debatten är en konsekvens av yttrandefriheten. För mig som skolminister är det väsentliga att extrema uppfattningar inte framställs som sanningar i vårt skolväsende. Jag vill värna om alla barns rätt till religionsfrihet och till en allsidig undervisning på saklig grund. De grundläggande och demokratiska värderingar som utgör skolans värdegrund måste utan inskränkning följas i alla skolor.