Fru talman! Jag kan bekräfta att det inte bara är i ministerrådet, på regeringssidan, som försvars- och säkerhetsfrågor är högst upp på den politiska agendan. Jag vill nog hävda att det är så även bland parlamentarikerna. Det är naturligtvis fullt logiskt, för vi är delvis spegelbilder av varandra.
Detta visar också det nya normalläge som har etablerat sig i Östersjöområdet. Därför vill jag verkligen understryka hur viktigt det är att vi låter det nordiska samarbetet växa ut till dem som vi har en politisk, värderingsmässig och historisk gemenskap med. De tre baltiska republikerna Estland, Lettland och Litauen - de firar dessutom 100 år i år - är naturliga. Jag tycker också att ministern här berörde några andra som är självklara i en nordlig dimension: Polen, Tyskland, Storbritannien och kanske Nederländerna.
Där finns det absolut ingen skillnad eller någon dissonans mellan oss. Det ska det inte göra heller, för det är bra att det finns bred politisk uppbackning kring de stora dragen.
Jag delar ministerns uppfattning att man inte ska glömma bort den andra dimensionen, och det gäller därför att se båda dimensionerna. I sitt anförande uppehöll ministern sig mycket vid dialog. Då är det viktigt att man inte samtidigt glömmer bort den andra dimensionen, den militära dimensionen.
Då vill jag bara påminna om det Martti Ahtisaari sa i positionen i Helsingfors, för jag tyckte att han hade ett oerhört klokt inlägg, nämligen att det är viktigt att vi varje dag låter oss leva genom de nordiska värdena men också att vi inte ska glömma var vi hör hemma. Han tyckte att det var naturligt att hans land borde vara medlem av alla västliga demokratiska organisationer. Det kanske inte kommer som en överraskning för socialdemokraterna Phia Andersson och Margot Wallström att jag delar den uppfattningen.
Vad tycker statsrådet om Martti Ahtisaaris kloka ord om att tillhöra alla västliga demokratiska organisationer?