Fru talman! Jag vill börja med att önska dig en trevlig sommar här och nu, Johan Linander, innan vi börjar om en liten stund.
Du kom in lite senare, och kanske hörde du inte vad jag sade i talarstolen. Av ditt inlägg att döma verkar det som att du inte gjorde det. Det kanske hade varit klädsamt eftersom jag tycker att jag var ganska tydlig i mitt anförande. Jag anser naturligtvis att man måste göra sig förstådd när man ställs inför en domstol. Det är en självklarhet, och det framförde jag också för bara några minuter sedan i talarstolen här mitt emot.
Vad jag däremot säger är att om man döms till fängelse ska man också vara skyldig att betala tolkkostnaderna. Man får stå för kostnaden själv. Det innebär inte - och det har jag absolut inte sagt - att det inte ska finnas någon tolk. Det ska finnas tolk, men man ska betala kostnaderna om man döms till fängelse. Det innebär att om man döms till fängelse finns det en chans att under tiden man sitter i fängelse betala av den skuld man har till samhället, inte minst i form av tolkkostnader.
Jag tycker att det är jättekul att man kan raljera över politik, och jag tycker att vi ska göra det också, för man måste få skratta. Det är bra, men man måste kunna hålla sig till vad som sägs och till sanningen. Det är väl en självklarhet att man inte ska sitta i en domstol och inte kunna kommunicera med varandra. Det är lite problematiskt om man har en åtalad, en domare och en åklagare som inte förstår varandra. Det säger sig självt att det faller på sin egen orimlighet.
Än en gång: Naturligtvis ska man ha tolk. Det har jag framfört. Men om man döms till straff som innebär fängelse ska man stå för kostnaderna själv. För mig är det en självklarhet. Jag tycker att vi har en sorts naiv inställning här i Sverige. Brott ska inte få kosta, men om man begår ett brott har man en skuld att betala till samhället. Vad gäller tolkkostnaderna tycker jag att det är en mycket liten del i sammanhanget. Jag tycker dock att den är så pass viktig att det ändå är en signal från samhällets sida.