Fru talman! För det första anser jag att vi rent allmänt har för milda straff i Sverige. När det gäller skadestånd till brottsoffer har vi sverigedemokrater föreslagit att de rent allmänt ska bli högre. Staten ska gå in och täcka dem, och i efterhand ska staten driva in skadestånden för att säkerställa att brottsoffret får sitt skadestånd och de pengar som man är berättigad till. Det varierar från fall till fall hur höga skadestånden är, och det finns tillfällen när man inte blir tilldömd några skadestånd över huvud taget. Det varierar, som sagt, från fall till fall.
Det är mycket man inte vet innan domen har fallit. Det vore väl konstigt annars. Ska det vara en rättssäker process vore det dumt om vi på förhand visste exakt vad straffet skulle bli och så vidare. Det tror jag att till och med Johan Linander kan hålla med om.
Jag anser att om man begår ett grovt brott som leder till fängelse är det en självklarhet att man ska betala vad det kostar. Man ska betala höga skadestånd till brottsoffret, man ska betala vad det kostar samhället och så vidare och inte minst tolkkostnaderna. Jag tycker att det är en självklarhet att man på något sätt betalar tillbaka hela den skuld man har dragit på sig i och med att man har begått ett grovt brott.
Som jag sade inledningsvis finns det mycket som man inte vet innan rättegången har börjat utan först när domen har fallit. Den kan dessutom överklagas, och det innebär att en dom man en gång har fått kan bli någonting helt annat i slutändan när man har överklagat och det har gått till högre instanser, vilket Johan Linander också vet. Jag tycker inte att det är ett argument som håller.
Begår man ett grovt brott, förstår man inte språket och är man tvungen att ha tolk ska man betala för sig. Jag tycker inte att det är speciellt konstigt.
Jag som politiker måste kunna ha en åsikt, och det har jag också. Jag för fram den, och vi debatterar den. Jag önskar naturligtvis att fler kunde lyssna på det vi har att säga eftersom jag tycker att det trots allt är ganska vettiga saker.