Fru talman! Petra Gardos har frågat näringsmi-
nister Björn Rosengren vad han avser att göra för att
lösa resegarantifrågan på ett sådant sätt som inte
hämmar svenskt småföretagande och inte heller drab-
bar konsumenterna.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som ska svara på interpellationen.
Syftet med resegarantilagen (1972:204) är att ge
konsumenterna ett skydd mot förluster de kan drab-
bas av om ett reseföretag får svårigheter med att be-
tala sina skulder. Därför ska de företag som anordnar
eller förmedlar resor som omfattas av lagen ställa
säkerhet för sin verksamhet. Resegarantilagen bygger
i stora delar på EG:s paketresedirektiv (rådets direktiv
90/314/EEG).
Regeringen har nu, som Petra Gardos påpekat, fö-
reslagit riksdagen att resegarantilagen även ska till-
lämpas på paketreseliknade resor (prop. 2001/02:138
Utökad resegaranti för konsumenter). Ett sådant
förstärkt konsumentskydd är mycket angeläget, efter-
som det har blivit allt vanligare att konsumenter sätter
ihop sina egna resor i stället för att köpa färdiga pa-
ketresor. Denna trend har förstärkts ytterligare genom
att man numera kan köpa resor på Internet.
Den föreslagna utvidgningen av lagens tillämp-
ningsområde är också angelägen eftersom den bidrar
till att skapa en förbättrad konkurrensneutralitet i
resegarantisystemet. Resegarantilagens nuvarande
tillämpningsområde innebär nämligen en risk för att
vissa reseföretag medvetet försöker kringgå lagstift-
ningen genom att marknadsföra separata tjänster, t.ex.
flyg och hotell var för sig. Eftersom dessa företag i
dag inte behöver ställa någon resegaranti, vinner de
konkurrensfördelar.
Regeringen föreslår dessutom att de minimibelopp
på 50 000 respektive 200 000 kr, som gäller i dag, tas
bort. Enligt gällande rätt krävs det särskilda skäl för
att Kammarkollegiet ska kunna bestämma resegaran-
tins storlek till ett lägre belopp. Minimibeloppens
avskaffande kommer att skapa ett mer flexibelt ga-
rantisystem och bör leda till att säkerheten i flera fall
kan fastställas till lägre belopp än vad som är möjligt
i dag. Detta innebär kostnadssänkningar för framför
allt de små företagen i resebranschen.
Regeringens lagförslag innebär också att rättssä-
kerheten stärks för reseföretagen. De kommer nämli-
gen att kunna överklaga Kammarkollegiets beslut i
ärenden om ställande av säkerhet till domstol.
Frågan om garantisystemets utformning har över-
vägts i flera utredningar och lagstiftningsärenden.
Bl.a. har alternativa fond- och försäkringslösningar
diskuterats. I en proposition (prop. 1995/96:182
Stärkt konsumentskydd i resegarantilagen) som
överlämnades till riksdagen 1996 gjorde regeringen
bedömningen att inte gå fram med det förslag om en
fondkonstruktion som utarbetats av en arbetsgrupp
inom Civildepartementet. Ett avgörande skäl för
regeringens ställningstagande den gången var resul-
tatet av remissbehandlingen, där företrädare för både
stora och små reseföretag hävdade att det svenska
resegarantisystemet står sig väl i jämförelse med
andra länders system.
Den nu aktuella Resegarantilagsutredningen kom
fram till att det nuvarande systemet i huvudsak bör
bibehållas. Utredningen presenterade inte några alter-
nativa förslag i form av exempelvis en fond- eller
försäkringslösning. En övervägande majoritet av
remissinstanserna delade utredningens bedömning
eller lämnade den utan invändning. Regeringen har
därför inte föreslagit några förändringar av garantisy-
stemet. Men jag kan försäkra Petra Gardos att jag
noga kommer att följa utvecklingen och ta initiativ till
att på nytt se över utformningen av systemet om det
skulle behövas.