Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret.
Jag tycker att det är bra att det finns en resegaran-
tilag. Den kritiserar eller ifrågasätter jag inte, utan
kritiken gäller snarare hur det nya lagförslaget ser ut
med tanke på de små företagen.
Enligt min mening binder resegarantin mycket
kapital utan att den utnyttjas. Det är alltså det jag
ifrågasätter. Låt mig ta ett exempel.
En kvinna startade på äldre dar, som hon själv ut-
trycker det, ett företag som arrangerar trädgårdsresor
både inom Sverige och i Europa. Trädgårdstrenden,
liksom upplevelsetrenden, växer stadigt enligt henne.
Intresset för hennes resor har också ökat och är nume-
ra ganska stort.
Hon flyger med SAS, dvs. reguljärt. Ändå måste
hon ha samma resegaranti som de stora charterbola-
gen. För fem planerade resor förra året hade hon
stundtals krav på en garanti på över 800 000 kr, vilket
hon tycker är ganska betungande.
Det är ganska mycket pengar för ett litet företag.
Detta kan jämföras med arrangörer som My Travel,
Vingresor, Always och andra, vilka har kapital som
de kan avsätta för resegarantin. Apolloresor hade som
mest 200 miljoner kronor deponerade på banken för
resegarantin. Om någonting hade inträffat skulle det
ha kostat dem 140 miljoner kronor att ta hem alla
resenärer.
Vi är helt eniga om att konsumenterna självklart
ska komma hem. Det vore väl illa annars. Men jag
tycker inte att detta står i proportion till vad man vill
åstadkomma för att skydda konsumenterna.
Jag ser inte heller att man har lyssnat på alla i
samband med remissbehandlingen. Föreningen Sve-
rige Turism har lämnat in en stor bibba som det inte
har tagits någon notis om. Vi har i lagutskottet fått
föredraget för oss varför man inte gjorde det. Det
framkom också hur mycket företagen får betala för
resegarantin.
I remissrundan ansåg Kammarkollegiet att garan-
tibeloppet skulle vara högre än tidigare, dvs. det som
nu föreslås tas bort. Med tanke på rättssäkerheten
undrar jag hur rättssäker man kan vara när reseföreta-
gen ska ställa säkerheter i form av garantibelopp.