Herr talman! Den fråga som Per Bolund ställde är naturligtvis en omöjlig fråga att besvara. Ambitionen är att varje kvinna ska kunna få vård, hjälp och stöd när de behöver det. Det är därför vi gör vårt förbättringsarbete. Men jag tror inte att Per Bolund heller skulle kunna svara på frågan.
Samhällsproblemet är i dag omfattande. Det är alldeles för stort. Men målet är att våld inte ska utövas i nära relationer. Det är mitt främsta mål. Det ska inte hända över huvud taget. Vi ska ha en bra beredskap för att kvinnorna ska kunna få stöd och hjälp. Men vi måste inrikta väldigt mycket arbete på att få män att sluta slå.
Jag är lite bekymrad över att ingen av er i interpellationsdebatten har tagit upp den aspekten i någon större utsträckning. Jag vill återkomma till det. Väldigt mycket av vårt fokus hamnar med rätta på att ge stöd och hjälp i en utsatt situation. Det måste finnas på plats. Men låt oss inte glömma att vi måste arbeta långsiktigt med problemet och se till att våld i nära relationer upphör för kvinnornas skull men också för barnen som finns i relationerna.
De tar livslång skada. Det vet vi. Det kan vi se av barns berättelser. Det är förskräckande vilken skada det åstadkommer. Vi fick bland annat i radion i morse exempel på det. Jag tror att vi alla blir berörda av den typen av berättelser. Det är därför vi arbetar så aktivt med detta samhällsproblem.